INTERNATIONELL RÄTT Internationell rätt, de rättsregler, som gälla el. anses gälla för rättsliga mellanhavanden ant. mellan stater, folkrätt (se d.o.), el. enskilda från olika stater, internationell privaträtt, el. mellan en stat och medborgare i annan stat, internationell förvaltnings-, process- el. straffrätt. I.r. befinner sig ännu i ofullst. och fragmentariskt skick. E.K. Internationell sjörätt. Mer än andra näringsgrenar bringar sjöfarten folken i beröring med varandra, och olägenheten av skilda regler i olika länder gör sig för denna näring särsk. kännbar. För åstadkommande av internationellt gällande regler om gemensamt haveri bildades därför på 1860-talet i England en förening, vars verksamhet medförde utarbetande och antagande av de s.k. York-Antwerpen-reglerna (se d.o.). För fortsatt samarbete på ny, internationellt likformig lagstiftning inom hela sjörätten bildades 1897 Internationella sjö-rättsföreningen (se d.o.). E.K. Internationell straffrätt behandlar de grundläggande förutsättningarna för utövandet av den enskilda statens straffmakt och den hjälp, en stat bör lämna en annan stat vid utövandet därav, utlämning av förbrytare, beivrande av inom riket av utlänning förövat brott m.m. E.K. Internationellt flygförarcertifika't, av Internationella luftfartsförbundet utfärdat tillstånd att föra luftfarkoster. För varje huvudgrupp — ballonger, luftskepp och flygplan — måste prov avläggas; se Flygförarcertifikat. F.Az. Internationellt hjälpspråk, se Världs-s p å k. Internationellt normalljus, int er national candle power, ICP, den i England, Frankrike och Amerika brukliga enheten för ljus styrka = 10/# Hefnerljus (jfr Fotometri). Denna ljusstyrka har en elektrisk metalltråds-glödlampa av en bestämd typ vid en given energiförbrukning. N.R-e. Internatskola, se Interna t. Interne'ra (av lat. inte'rnus, inre), innestänga, innesluta, inspärra; avspärra. — Jur. se I n-t e r n e r i n g. Interne'ring, jur. Lagen av 22/4 1 92 7 om i. av återfallsförbrytare avser ett effektivt bekämpande av den kroniska brottsligheten. En förbrytare, som är vådlig för annans säkerhet till person el. egendom, interneras, då han på gr. av sin sinnesbeskaffenhet och övriga förhållanden anses icke kunna förbättras genom undergående av honom ådömt straff. För i. fordras vidare, att brottslingen förut undergått straffarbete i sammanlagt minst 10 år och att han begått det nya brottet inom 5 år, efter det han sist undergått straffarbete; det skall vidare vara minst 5:e gången, han ådömes straffarbete, och han skall för det sista brottet ha dömts till minst 2 års straffarbete. Innan domstol meddelar beslut om i., skall tillstyrkan till dylik åtgärd inhämtas av en på särsk. sätt sammansatt, för hela riket gemensam nämnd (Interneringsnämnden), vilken även förordnar om utskrivning, som kan vara villkorlig el. definitiv. Minimitiden för i. är 5 år, men principiellt skall i. fortlöpa, så länge brottslingen är samhällsfarlig. Den internerade ålägges arbetstvång men åtnjuter den frihet, som är förenlig med god ordning och säkerhet inom anstalten. Förmåner beredas honom gradvis, i den mån han visar sig därav förtjänt. Interneringsanstalter finnas för män vid straffängelset i Karlstad (före Vio 1932 vid kronohäktet i Ystad) och för kvinnor vid centralfängelset i Växjö. E.S-n. Interno'dier, bot., de delar av stammen, som begränsas av fästpunkterna för två efter varandra följ. blad. De stamstycken, från vilka blad utgå, benämnas n o d i. Skottets och hela växtens utseende bestämmes i hög grad av i:s längd. Så t.ex. uppstår rosettställning hos bla den (taklök, palmer m.fl.), då i. äro starkt förkortade. O.Gz. Internu'ntie [-tsia] (lat. internu'ntius), påv-ligt sändebud av andra rangklassen, se Nuntie. Interparlamentariska unionen, sammanslutning av parlamentsgrupper i skilda länder, arbetande för fred och samförstånd mellan folken. I.u. har utvecklats ur konferenser mellan parlamentariker, vilka arbetade för skiljedomstankens främjande. Den första av dessa konferenser hölls i Paris 1889. På konferens i London 1890, där även en svensk representant var närvarande, beslöt man att bilda grupper i varje lands parlament, vilka skulle tjäna som underlag för rörelsen. En sv. grupp bildades 1892, som sedan 1915 har namnet Svenska riksdagens interparlamentariska grupp. Sedan likartade grupper bildats i ett flertal parlament, fastställdes på konferens i Bern 1892 en fastare organisationsplan, som 1899 utbyttes mot de bestämmelser, som ännu i stort sett gälla. Enl. dessa skall förutom de allmänna konferenserna finnas ett råd, bestående av 2 medl. från varje ansluten grupp. Dessutom finnes ett generalsekretariat, sedan 1905 med namnet B u-reau interparlementaire. Rörelsens namn fastställdes s.å. till Union interparlementaire. I. u. omfattar numera parlamentsgrupper i så gott som alla civiliserade stater. Ryssland står dock utanför. — Lu:s arbete ägnades före världskriget framförallt åt skiljedomssträvandena, — 1215 — — 1216 —