Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intrusiva bergarter - Inträngningsförmåga - Intubation - Intubi - Intuition - Intuitionism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intrusi’va bergarter, se E x t r u s i va
bergarter.
Inträngningsförmåga, en projektils förmåga
att intränga i ett föremål, är i allm. mindre
än genomslagningsförmågan, t.ex. hos en
sprängladdad projektil, som efter inträngning
kreverar (briserar) och därvid kan genomslå
avsevärt tjockare skydd, än som motsvarar
själva i. Kännedom om i. är av särsk.
betydelse för beräkning av det skydd mot
projektilverkan, som kan lämnas av olika
föremål, ss. pansarplåtar, fältbefästningar,
husmurar, växande träd m.m. av olika
dimensioner. I. beror på projektilens form, material,
vikt, anslagshastighet och anslagsvinkel samt
på målets beskaffenhet. För inträngning i
pansar fordras skarp, härdad spets, vid
pansargranater i allm. försedd med kapp (se d.o.).
För inträngning i betong fordras även
hårdare projektilmaterial än för inträngning i
jord, trä el. dyl. Mot pansar fordras i allm.
minst 75° anslagsvinkel, för att avglidning ej
skall riskeras; mot jord kan inträngning
påräknas redan vid 25° anslagsvinkel. I.
beräknas med empiriska formler. — Ex.: En 21 cm.
pansargranat om 120 kg. intränger vid 500
m/sek. anslagshastighet 20 cm. i gott pansar.
En 21 cm. mingranat om 120 kg. intränger vid
300 m/sek. anslagshastighet l,i m. i betong el.
7 m. i jord. En gevärskula intränger på 300
m. skjutavstånd nära 1 m. i växande träd.
R.Sbg.
Intubation [-fo’n] består i nedförandet av
ett metallrör (tub) från munnen mellan stäm
banden i struphuvudet och luftstrupen. I., som
mest brukas för behandling av difteri (se d.o.)
i struphuvudet (krupp, strypsjuka), nyttjades
först av Bouchut i mitten på 1800-talet, men
kom ej i allmänt bruk, förrän O’Dwyer 1884
framlagt sina erfarenheter av metoden.
Resultaten av i. vid larynxdifteri äro ung. lika
goda som av tracheotomi (se d.o.).
Efterbe-handlingen är emellertid besvärligare än vid
tracheotomi, emedan tuben ej sällan hostas
upp, varför läkare ständigt måste vara till
hands för att åter nedföra den. Metoden
lämpar sig alltså ej för privat praxis utan bör
vara förbehållen sjukhusen. Kontraindicerad
anses den vara vid stark svullnad av svalget,
vid lungkomplikationer och hos spädbarn. A.Fl.
1’ntubi, kaffesurrogat, detsamma som
ciko-ria (se d.o.).
Intuition [-jb’n] (lat. intui’tio, åskådning),
fil., kan varje åskådning kallas: vad ögat ser,
en minnes- el. fantasibild. Dock begagnas
termen särsk. för de fall, då åskådningen blir så
omfattande el. komplicerad, att den ej lätt kan
sammangripas (komprehenderas) samtidigt.
Suc
INTUITIONISM
cessivt kunna vi mäta, mått efter mått, en
höjd el. en vägsträcka, men förr el. senare
brister förmågan att sammanfatta i en blick, uno
intu’itu. Denna förmåga är mycket tänjbar,
i sht när det gäller föreställnings- och
tankeserier. En schackspelare kan i ett nu
överblicka en lång följd av drag, en musiker
likaledes hastigt genomlöpa en invecklad
komposition. En sådan förmåga i dess högsta form
har ansetts kännetecknande för snillet, som i
ett språng kommer till resultat, vilka annars
nås genom successiva slutledningar. Måhända
är komprehensionen aldrig fullt samtidig, utan
äger blott rum så hastigt, med sådan agilitet,
att den närmar sig samtidighet. — I. kan
också betyda omedelbar åskådning el. upplevelse
av en osinnlig verklighet, så hos många
filosofer, t.ex. Bergson (se denne). Dock finnes
ofta ett samband mellan denna betydelse och
den förra. I samma mån vår i. vidgas (el.
tänkes vidga sig) till att se livet i stort, omfatta
hela tillvaron, bli allskådning, fattar den också
tillvarons sanna väsen. I. får sålunda
metafysisk betydelse. — Omedelbart inse vi t.ex.,
att det hela är större än sina delar, att 1:2=3:6
o.a. dylika satser, som en gång för alla äro vissa
med detsamma de äro insedda. Detta blir en
tredje form av i., som man kunde kalla den
axiomatiska, vilken dock sammanhänger
med de föregående, den komprehensiva
och den metafysiska. — I.-problemet rör
sig framförallt om förhållandet mellan vårt
vanliga tänkande och i. I våra dagar har
Bergson särdeles starkt gjort gällande en
artskillnad mellan intelligens och i., medan H.
Larsson velat i i. se en snabbare diskursion,
en finare tillämpning av den vanliga logikens
lagar. Härvid är att märka, att hos den förre
det metafysiska problemet är huvudsaken, hos
den senare det logisk-tekniska. Hos Spinoza,
den typiske i.-filosofen, äro båda problemen
betonade, i det att i. i sig upptagit det diskursiva,
rationella tänkandets logik. — Litt.: Bland äldre
filosofer särsk. Spinoza, Schelling,
Schopen-hauer, bland nyare Bergsons flesta skrifter,
H. Larsson, ”L”, ”Poesiens logik”,
”1.-problemet”; J. König, ”Der Begriff der I.” (1920).
H.L.
Intuitioni’sm [-Jon-]. 1) Fil., världsåskådning,
som väsentligen grundar sig på (metafysisk)
intuition.
2) Mat. Sedan mängdläran utvecklats under
senare hälften av 1800-talet (huvudsaki. genom
G. Cantor), sökte åtskilliga matematiker göra
den till grundval för matematiken. Då fann
man emellertid några logiska motsägelser i
denna lära, av vilka den s.k. Russelska
anti-nomien (se d.o.) är den mest kända. I. är en
— 1225 —
— 1226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
