INTRESSEKONTOR är den vid försäkringsfallet inträffade skadan varken måttstock för el. villkor för utbetalning av försäkringssumman. Vid i. däremot äro skadans art och omfattning avgörande härför. Typisk i. är t.ex. ansvarsförsäkring, avbrotts-försäkring, kreditförsäkring. Th.Dn. Intressekontor upprättas ofta vid enskilda företag el. kommunala och statliga verk för att underlätta de anställdas strävan att ordna sina egna ekonomiska förhållanden på ett rationellt sätt. En vanlig uppgift för i. är att å lönen göra avdrag, vilka i. använder till att betala vissa utgifter för de anställda, ss. hyra, skatter, försäkringar etc. Stundom är i. även låneanstalt för de anställda. Genom i. kunna vidare gemensamma uppköp göras, varigenom besparingar vinnas. I. uppstodo urspr. i U.S.A. Det första i. i Sverige inrättades 1908 hos firman Wettergren & co. i Göteborg. T.E-r. Intresse'ra (se Intresse), väcka intresse, fängsla uppmärksamheten; vara av intresse för, röra; söka få (någon) att ingå i el. bli delägare av (ett företag o.d.); reflexivt: hysa intresse för. — Intress a'n t, som väcker intresse, fängslande, underhållande; tänkvärd; ”intressanta omständigheter”, havandeskap. — Intress e'n t, delägare i ett företag. Intresserepresentation kallas en representation av folket, vilken ej vilar på de samfällda valens princip utan förutsätter folkets uppdelning i grupper (stånd, klasser, yrken o.d.), vilka inom sig utse representanter i riksförsamlingen. I. blir i våra dagar ofta liktydig med ”klassvalsystem”. I. diskuteras gärna i samband med förstakammarfrågan. J.E.N. Intresseräkning, detsamma som enkel och sammansatt ränteräkning. Intressesfär kallas ett ännu ej bestämt fixerat, vanl. till ett kolonialgebit gränsande område, som av vederbörande kolonialmakt är avsett att efter hand utnyttjas och slutl. ockuperas, vilket i de flesta fall sker med annan el. andra makters goda minne. I. betecknar stundom även delar av ett åtm. till formen självständigt land, avsedda att ensidigt exploateras av främmande makt. Enl. fördrag mellan England och Ryssland 1907 skulle sålunda s.ö. Persien betraktas som brittisk, landets n. delar som rysk i. J.E.N. Intressetvister, se A r b e t s t v i s t, sp. 150. Intri'g (fra. intrigue, till lat. intrica're, insnärja o.d.), listigt beräknad anläggning, stämp-ling; (i plur.) ränker, anslag; förveckling el. handling (i ett skådespel el. en roman), ”fabel”. — I n t r i g e'r a, använda el. smida ränker. — Intrig a'n t, ränkfull, ränksmidare. — J n t r i g ö'r, ränksmidare. — Intrigdrama, ett drama, där huvudvikten lagts på en spännande och invecklad handling. Intrika't (se Intrig), invecklad, krånglig, mycket besvärlig, kinkig; ränkfull. Introduce'ra (till lat. intro, in, och du'cere, föra), införa skaffa (någon) tillträde. — Introducerad ätt, ätt som vunnit inträde på Riddarhuset. Jfr Introduktion. Introduktion [-fo'n], införande; inledning. 1) Enl. Riddarhusordn. (§ 2) skall den, som upphöjes till grevlig, friherrlig el. adlig värdighet, inom 2 år därefter ha anmält sig till vinnande av i. (inskrivning el. immatrikule-ring) å Riddarhuset, varvid han har att erlägga påbjudna i.-avgifter, numera uppgående till kr. 1,000. Försittes tiden, förloras rättigheten att erhålla i. och även alla upphöjelsen åtföljande förmåner, så framt ej K.m:t genom särsk. resolution återställer den försuttna tiden. Släkter, som erhållit sv. adlig värdighet men ej uttagit i., bruka i Sverige kallas ointroducerade adelssläkter. G.W.F, 2) Mus. (ital. introduzione, inledning), förspel, i sht kort instrumentalsats (Largo, Adagio el. dyl.), som inleder en sonatsats, symfonisats, uvertyr etc. I operan är i. första sång- (el. instrumental-) stycket omedelbart efter uvertyren. , F.S-l. Introduktö'r för främmande sändebud, en till hovstaten hörande ämbetsman, som har till huvudsaklig uppgift att ceremoniellt biträda en nyanländ främmande beskickningschef, då han hos konungen avlämnar sina kreditivbrev. E.Spr. IntroTtus (lat., ”ingång”), i katolsk mässa en av två unisona körer sjungen sång, som beledsagar prästens gång till altaret, urspr. en hel psalm, senare blott en psalmvers med föregående antifoni och efterföljande doxologi (se d.o.). Efter psalmtextens ord benämnes ofta den kalenderdag mässan hålles, t.ex. söndag Cantate, söndag Esto mihi, söndag Exaudi m.fl. C.A.M. Introjektion [-fo'n] (till lat. intro, in, och ja'cere, kasta), fil., benägenheten att inlägga andliga tillstånd och verksamheter i yttre föremål (jfr Ammism). — Termen i. är skapad av filosofen R. Avenarius, vilken skarpt nagelfor i. ss. ledande till en falsk fördubbling av verkligheten och till en förvanskning av det ”naturliga världsbegreppet”. Till i:s motståndare hör även J. Rehmke. — Litt.: R. Avenarius, ”Der menschliche Weltbegriff” (3 Aufl. 1912); A. Nyman, ”Kunskapsbiologi och deskriptions-teori hos R. Avenarius” (1914). A.N. Introspektion [-Jo'n], åskådning av ens eget själsliv, inre åskådning. Behaviorismen (se d.o.) förnekar i:s betydelse för psykologien. H.L. — 1223 — — 1224 —