INV AR bestämmelser och uppehållstillstånd (se d.o.), om utlännings rätt till arbetsanställning (se Arbetstillstånd) samt om avvisning av utlänning, som ankommer till riket, om utlännings förpassning ur riket el. utvisning från riket m.m. Dessutom finnas diverse överenskommelser med främmande länder, särsk. med de övriga nordiska länderna. — Av större allmänintresse äro dock de restriktiva bestämmelser ang. invandringens storlek och sammansättning (med hänsyn särsk. till ras och nationalitet), som vissa stora invandringslän-der och kolonier uppställt, däribland alldeles spec. U.S.A. Särbestämmelser till förhindrande el. försvårande av invandring från bl.a. Kina och Japan funnos där redan före världskriget. Efter världskriget ha emellertid stränga restriktioner införts även beträffande invandringen från Europa. I immigrationsakten av 1924 (den s.k. kvotalagen) bestämmes ett maximum (quota) för den årliga invandringen från transatlantiska länder, i det att denna ej får överstiga 2 °/o av antalet i resp, land födda personer, som bodde i U.S.A. 1890 (enl. 1890 års folkräkning). Från % 1927 skulle dock kvotatalet bestämmas med ledning av 1920 års folkräkning, men denna bestämmelse har sedermera suspenderats. Vid sidan av denna kvotabestämda invandring finnas dock särsk. mildare bestämmelser för personer, som ha nära anhöriga i U.S.A., samt för vissa yrkes-specialiteter (lantbrukare). Vidare äro kortare besök för affärer el. studier, föreläsningstur-néer o.d. samt turistbesök i allm. fritagna från kvotan (jfr Immigration). — Litt.: ”Mig-ration laws and treaties” (1928, utg. av International labour office). S.D.W. Invar, järn-nickellegering med 36 % nickel, vars utvidgningskoefficient är praktiskt taget = 0 och som på gr. härav användes för förfärdigande av precisionsinstrument. Lj. Invaria'nt, matematiskt uttryck, som förblir oförändrat gentemot vissa substitutioner (”substitutions”- el. ”transformationsgrupp”, se d.o.) av de variabler, till vilka uttrycket anknutits. Avståndet mellan två punkter i rymden förblir t.ex. oförändrat för en godtycklig vridning av koordinatsystemet; uttryckt i punkternas koordinater är det alltså i. gentemot den ortogonala lineära substition, som motsvarar vridningen. Likaså är för 2:a-grads-kurvan ax2 + 2b . xy + cy2 = 0 den ”binära” diskriminanten (se d.o.) i. gentemot varje lineär ortogonal substitution i planet; även här svarar invariansen mot det evidenta geometriska faktum, att kurvans gestalt icke förändras genom omläggning av det kartesiska koordinatsystem, i vilket kurvans ekvation angivits. Jfr I n-varianlteori. Z-n. Invaria'ntalgebra, se Invariantteori. Invaria'ntteori' tages ofta i spec. mening liktydig med invariantalgebra, vilken behandlar de hela rationella funktionerna (el. motsvarande former, se d.o.) med hänsyn till deras förhållande vid lineära substitutioner av de ingående variablerna. Invariant är här varje uttryck, innehållande funktionens koefficienter, som, så när som på en viss konstant faktor, överensstämmer med motsvarande uttryck för den transformerade funktionen. 2:a-gradskurvans binära diskriminant (se Inv a-r i a n t), som först angivits av Gauss 1801, bildar inledningen till de allmänna formernas i., vilken, särsk. i fråga om systematisk metodik, vidare utvecklats av Jacobi, Cayley, Sylvester m.fl. och i den moderna algebran bildar ett viktigt led i inriktningen mot översiktliga och möjligast omfattande formalismer. — I allmän mening går emellertid i. långt utöver den alge-braiska förebilden. Ss. särsk. Minkowski och Klein starkt betonat, betyder i. inom 1800-talets matematik ett ledmotiv av ingripande betydelse för utvecklingen mot aktuell uppfattning av centrala matematiska, fysikaliska och naturfilosofiska tankefrågor. Frånsett viktiga tillämpningar inom funktionsteori etc., kunna två varandra närliggande huvudlinjer anföras: 1) Bildningen av differentialinvarianter, i formell analogi med algebrans symbolik och med utgångspunkt från Hamil-tons symboliska räkning med derivations-tecken, träder mer och mer i förgrunden som adekvat matematisk framställning av de fysikaliska vektorfältens egenskaper för att slutl. kulminera i den speciella relativitetsteo-riens utformning av elektrodynamikens principer. 2) Generaliseringen av Gauss’ teorem om en ytas krökningsmåtj ss. en invariant, tillhörande ytans karakteristiska kvadratiska differentialform, ledde Riemann till klassificeringen av de allmänna geometriska rummen med hjälp av för rummens metrik bestämmande differentialformer, och härur skulle vidare framgå den till sina konsekvenser ännu knappast överskådbara, universella i., som nu går under namn av allmän relativitetsteori. Jfr K r ö k n i n g och Relativitetsteori. Z-n. Invasion [-Jo'n] (till lat. in, i, och va'dere, gå), inträngande, fientligt infall. Invekti'v (fra. invective, till lat. inve'here, fara ut emot), skymford, okvädinsord, glåpord. Inve'nit (lat.), ofta förk. inv., eg.: ”har uppfunnit”, står på gravyrer bredvid namnet på — 1231 — — 1232 —