IRENE L, som från denna punkt till mynningen har en längd av 1,900 km. Efter de första 50 km. flyter I. ut över Myitkyina- och Bhamo-slätter-na och är härifrån segelbar hela året. Längre mot s. passerar floden den vidsträckta Manda-lay-slätten, där den 96 m.ö.h. mottager sin största biflod Chindwin från h. Här är I. 2 km. bred i febr, och 12 i aug. Den flyter sedan i en trång dal ända till Prome, 300 km. från havet. Här börjar det 40,000 km. vida, fruktbara deltat, som I. tillsammans med Sittang byggt ut i Martabanviken och vars flodarmar sluta i breda estuarier. Liksom Ganges täckes det innanför estuarie- och mangrovebältet av ofantliga risfält. Med källfloderna beräknas I. ha en längd av 2,150 km. och ett dränerings-område av 430,000 kvkm. På gr. av den rikliga nederbörden i bergen är vattenmängden mycket stor, i medeltal 13,300 kbm./sek. vid deltats början. I. är en av världens bästa flodtrafikleder. Visserligen är blott den västligaste och den östligaste deltaarmen segelbar, men stora flodångare trafikera I. hela året om ända till Bhamo, 1,600 km. från havet. Fastän en järnväg nu parallellt med floden går ända till Myitkyina, är I. alltjämt Burmas viktigaste trafikled. J.F. Irbe, Karl, lettisk biskop (f. 1861), kyrkoherde i Livland 1888—1905, gymnasiedirektör i Riga 1905—15, under världskriget själasörjare för lettiska flyktingar i Ryssland, efter åter komsten till Riga 1920 en av de ledande vid utarbetandet av ny författning för Lettlands evang.-luterska kyrka, biskop 1922 (invigd av ärkebiskop Söderblom), teol. hedersd:r i Lund 1923. I striden ang. domkyrkan i Riga (om den skulle tillhöra letterna el. tyskarna) tog I. tyskarnas parti och måste därför 1931 lämna sin biskopstjänst. I. har även deltagit i ekumeniska rörelsen. E.Ltn. Irbis, snöleopard, Felis u'ncia, är ett i Centralasiens bergsområden levande kattdjur av 2,2 m. längd och 60 cm. boghöjd. öronen äro små, svansen lång (90 cm.) och den yviga pälsen gulvit med svarta fläckar. I. klättrar gärna i träd och överfaller härifrån sitt byte, som utgöres av vilda getter och hönsfåglar. H.B-n. Irbi't, stad i Uralområdet, RSFSR, vid floden Irbits mynning i Obs biflod Nitsa och vid järnvägen Sverdlovsk-Tavda; 11,720 inv. (1926). Järnindustri. Dess tidigare stora pälsvarumarknad under febr.-mars är numera endast av lokal betydelse. S. Ireland [aFaland] (eng.), se Irland. Ireland [aFølond], en av Bermudaöarna (se d.o.). Ireland [aTaland], William Henry, Uppslagsbok. XIII._ 1249 — 40 engelsk litterär förfalskare (1777—1835), upp gav sig ha funnit en mängd Shakespeare-manuskript, och hans skickliga förfalskningar vunno i början allmän tilltro; uppmuntrad härav, framlade han till sist ett helt ”nyfunnet” drama, ”Vortigern and Rowena”, som emellertid vid framförandet i London utskrattades av publiken, varefter I. avlade fullst. bekännelse (1796). Dramat i fråga (tr. 1832) är av visst intresse ss. återspeglande sin tids Shakespeare-uppfattning. — Litt.: D. Bodde, ”Shakespeare and the I. forgeries” (1930). Jfr även H. Schück, ”Ur gamla papper”, 1 (1892). A.Km. Ireland [äFaland], John, nordamerikansk katolsk teolog (1838—1918). F. på Irland, kom I. som barn till U.S.A., fick prästerlig utbildning i Frankrike, återvände till U.S.A. 1861, blev 1884 biskop, 1888 ärkebiskop i S:t Paul (Minnesota). L, som var socialt verksam på skilda områden, företrädde en av amerikansk patriotism präglad katolicism, inom vilken han även sökte ena tro och vetande i likhet med I.T. Hecker (se denne), till vars omstridda biografi av Elliott han skrev ett berömt förord. Då Leo XHI:s fördömande av ”amerikanis-men” (se d.o.) kom, underkastade sig I. S.N. Irenæ'us, biskop av Lyon (f. mellan 115 och 140, d. efter 190). F. i Mindre Asien, lärde I. genom Polykarpos (se denne) känna traditionen från apostlarna. I påskstriden (se d.o.) ingrep han förmedlande genom brev till påven Victor. I sitt mot gnosticismen riktade huvudarbete, ”Elenchos” (”Vederläggning av den föregivna visheten”), lade I. stor vikt vid kyrkans heliga skrifter, trosregel och episkopat I. var sin tids främste teolog och påverkade starkt den kommande läroutvecklingen. Hans grundtanke var, att i Kristus (Logos) blev Gud människa (inkarnation) och besegrade våra för-därvare, döden och synden; så återställdes (re-capitula'tio) och fullkomnades den i syndafallet förlorade livsgemenskapen med Gud. I:s* skrifter äro utg. av A. Stieren (2 bd, 1848—53), urval i tysk övers, i ”Bibliothek der Kirchenvä-ter”, 3—4 (1912). A.M-n. Ire'ne, latinska formen för grek. Eirene (se H o r e r n a). Ire'ne, bysantinska furstinnor. 1) I. från Aten (d. 803), gemål till Leo IV, moder till Konstantin VI. Maktlysten och blint hängiven munkarna, lyckades I. under sin sons minderårighet på det 7:e ekumeniska mötet i Nicæa 787 återinföra bilddyrkan. Genom ovärdiga ränker förstörde hon Konstantins ställning. Slutl. bländade modern själv sin son. I. tvangs att abdikera 802. Lm. 2) I. (Dukas), o. 1077 förmäld med Alexios I, moder till Johannes (II) och Anna Komnena, — 1250 —