Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isberg, 2. Hagbard - Isberättelser - Isbjörn - Isblink - Isblommor - Is-Boset - Isbrodd (issko) - Isbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISBRYTARE
liga söndagsskolans utveckling och utg. flera
årgångar barnpredikningar. E.Ltn.
Isberättelser, se Issignaltjänsten.
Isbjörn, Ursus (Thala’rctos) mari’timus,
skiljer sig från övriga björnar (se d.o. med pl.)
genom mera långsträckt kropp, längre hals
samt längre och smalare huvud. Benen äro
korta och kraftiga, fotterna breda och
fotsulorna hårbeklädda. Svansen är kort och den
långa, täta fällen helt vit. Längden är 2,8 m.,
boghöjden 1,4 m., vikten c:a 600 kg. I.
förekommer inom det arktiska området och går
mot n., så långt människan framträngt, men
har inom vissa områden starkt avtagit i antal.
Med drivisen föres den stundom långt utanför
sitt eg. utbredningsområde. Den är en god
simmare och lever av säl, fisk, sjöfågel, as och
de vegetabilier, den ev. kan anträffa. H.B-n.
Isblink. Gränsen mellan hav och himmel
vid horisonten utgöres vanl. av en mörk rand.
När man närmar sig polarisen, ersättes den
mörka randen av en glänsande vit strimma;
det är i., som förorsakas av ljusets diffusa
reflexion från den snötäckta isen. Jfr Isberg.
J.C.
Isblommor. Ofta avsätta sig vid stark köld
och relativt fuktig luft iskristaller på fönster,
isytor el. väggar. Kristallerna, som utbreda
sig i synnerligen vackra, ornamentliknande
figurer tillhöra det hexagonala systemet. H.K-r.
Is-Bo’set (hebr., vanärans man, förvanskning
av det urspr. Is-Baal, Baals man), Sauls son,
invecklad i strid med David (se denne). G.Bsm.
Isbrodd (i s s k o), anordning av järn, försedd
med taggar för underlättandet av förflyttning
på glatt is el. i hala backar. Den nu brukliga
i. fastspännes under häl och hålfot medelst
2 läderremmar. Jfr Hovbeslag. O.K-gh.
Isbrytare, ång- el. motorfartyg, konstruerat
för att genom isbrytning biträda sjöfarten. I.
avviker från andra fartyg såväl beträffande
form som byggnadssätt. Sålunda äro bredd
och djupgående mycket stora i förhållande till
längden. Härigenom åstadkommes en för
större fartyg lämpligt bred ränna,
propellrarna komma så djupt, att de i möjligaste mån
arbeta oberörda av istäcket, och den för gång
i is erforderliga manöverförmågan ernås. I:s
förstäv konstrueras numera att skära
vattenlinjen under 20—25° vinkel. De första i.,
byggda för Hamburgs hamn i början av
1870-talet, försågos med en fyllig, skedformad bog
med en förstäv, som skar vattenlinjen under
c:a 35 å 40° vinkel. Denna s.k.
Hamburg-typ bibehölls till början av 1900-talet. 1891
infördes emellertid genom byggandet av
kanonbåten ”Svensksund” ett avsevärt skarpare
förskepp, vilket genom bättre i.-egenskaper
blivit grundläggande för den moderna
i.-typen. De tidigare i. hade propeller endast i
aktern. Den 1899 byggda stora ryska i.
”Jer-mak” hade akterut tre propellrar och
dessutom en förpropeller. Avsikten med denna var
dels att åstadkomma sugning under isen vid
gång i fast is, varigenom isen lättare knäckes,
dels att vid gång i packis genom backgång
bortspola undre lager av issörja. Sådan
förpropeller anbringas numera å alla större i.
Till förhindrande av att i. fastpressas i packis
göras fartygssidorna lutande utåt med en
vinkel mot vattenytan av o. 70° och anordnas
vid sidorna stora krängningstankar. I. byggas
med väsentligt grövre materialdimensioner än
vanliga fartyg, och spanten placeras mycket
tätare, särsk. i för- och akterskepp. Som
fram-drivningsmaskineri användas vanl. kolvång-
Statsisbrytaren Ymer. Längdgenomskärning.
— 45 —
— 46 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
