Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ischias - Ischiopager - Ischuri - Isdelare - Isdämda sjöar, issjöar - Isebel - Isefjord - Isenbrant, Adriaen - Iseosjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISEOSJÖN
organiska processer i ryggmärgshinnor,
kolpelare, bäcken och höftled: sekundär i., å
andra sidan uppträda utan påtagligare dylika
förändringar: primär (genuin, idiopatisk) i.
Den senare, varom i allm. är tal, då
benämningen i. användes, uppträder ej hos barn men
i övrigt i alla åldrar. Sjukdomen kan uppträda
synnerligen akut men även insätta småningom;
smärtan kan vara måttlig men även så intensiv,
att den stör sömnen och över huvud ej
lämnar den sjuke någon ro; oftast lokaliserad till
hela benets baksida, kan den även begränsa
sig till enbart sätesregionen, lårets baksida el.
vaden. Det i knäleden sträckta benet kan ej
längre böjas i höftleden i samma utsträckning
(90°) som normalt (”Lasègues symtom”);
ner-vus ischiadicus och angränsande muskulatur är
trycköm. Sjukdomens orsak har varit föremål
för otaliga teorier. Två hypoteser dominera:
å ena sidan att orsaken vore att söka i
förändringar inom nerven, å andra sidan i
muskulaturen. F.n. torde den senare uppfattningen
vara att anse som den för flertalet i.-fall
riktiga. Enl. denna teori skulle smärtan
förorsakas av överansträngningstillstånd i genom
abnorma statiska förhållanden (ss. plattfot,
snedrygg m.m.) uttröttad muskulatur. Behandlingen
av sjukdomen utgöres i huvudsak av vila och
värme. Vilan ernås genom strängt sängläge;
då de akuta symtomen minskats, insättes
jämväl massage och tänjningsrörelser. Värmen
er-hålles utom genom sängläget genom
vaddomslag, olika bad (skonsammaste och tidigaste
form: glödlampsbad) och diatermi. Slutl. böra
ev. anträffade statiska abnormiteter korrigeras
(hålfotsinlägg vid plattfot etc.). — Med
systematisk behandling är prognosen god och
sjukdomen i regel överstånden efter 4—6 veckor.
Vid långdraget sjukdomsförlopp kan det
misstänkas, att det ej rör sig om en vanlig utan
möjl. i stället om en sekundär i. A.-U.
Ischiopa’ger äro likformigt utvecklade, vid
bäckenet med varandra sammanvuxna
tvillingar. De bilda en långsträckt dubbelkropp i
ett plan med huvudena perifert. T.H-n.
Ischuri’, med., se Urinstämma.
Isdelare, se Glaciär, sp. 392, och
Istider, sp. 127.
Isdubb, redskap tillhörande utrustningen vid
skridskofärder. I. består av ett o. 1,3 dm. långt
handtag av trä, i vilket en spetsig järndubb
inskruvats. 2 i. förenas vanl. med ett o. 1,5 m.
långt snöre, där ett läderfodral till spetsarnas
instickande är fastsatt. O.K-gh.
Isdämda sjöar, issjöar, äro
uppdämnings-sjöar på en el. flera sidor begränsade av
gla-ciäris, t.ex. en landis el. dess istungor; de
avtappas därför el. övergå till vanliga sjöar i
och med den dämmande ismassans
försvinnande. Under den kvartära nedisningen och särsk.
dess avsmältningsskeden voro i.s. allmänna
bl.a. i Nord- och Sydamerika och
Skandinavien. Bekanta äro Agassizsjön samt de vitt
utbredda i.s. kring de Stora sjöarna, som då
tvingades att avrinna mot Mississippi. Talrika
skandinaviska och särsk. svenska i.s. bildades
successivt vid israndens återgång norrut under
avsmältningstiden, där dalgångarna till sin
lutning ovan högsta strandgränsen (högsta
marina gränsen) gingo emot isranden och alltså
spärrades. I Skåne bildades då invecklade,
ännu outredda issjösystem kring landskapets
stora bergåsar, i s. Östersjön uppdämdes en
väldig i.s., den Baltiska issjön (se karta vid
Istider), c:a 40 m. över dåtida havsytan.
Bl.a. äro att märka Vätter-issjön i
Vättersän-kan samt de otaliga i.s. i övre delarna av
norrländska älvdalarna (tillsammans benämnda det
norrländska issjölandet), vilka dämdes av en ö.
om vattendelaren kring den sista isdelaren
kvarliggande isbarriär. De ägde avlopp
västerut över passen mot Norge och Atlanten men
avtappades slutl., mestadels under tidig
post-glacial tid mot s.ö. Märken efter dem
iakttagas allmänt på dalsidorna i form av gamla
strandlinjer och i dalbottnarna i form av mo-,
mjäla- och leravlagringar, s.k.
issjösediment (”issjölera” o.d.), den bästa
odlingsjor-den i många fjälltrakter. Nutida i.s. finnas
bl.a. vid Hardangerjökeln (Dämmevand), i
Alperna framför Aletschglaciären samt vid den
grönländska landisens rand. — Litt.: B.
Hal-den, ”De isdämda sjöarna i Sverige” (i ”Ymer"
1925). G.Fn.
Ise’bel, drottning i Israel, g.m. Ahab (se
denne), som för hennes skull införde tyrisk kult
i Samaria, mördad vid den jahvistiska
reaktionen. G.Bsm.
Isefjord, en starkt förgrenad inskärning från
Kattegatt på n. Själland. Inloppet är 4 km.
brett och högst 3,7 m. djupt. S. därom vidgar
sig I. till den s.k. Yderbredningen, varifrån
mot ö. och s. inskjuter den 38 km. långa,
smala och grunda Roskildefjord. Ät s. fortsätter
Inderbredningen med flera förgreningar. M.P.
Fsenbrant, A d r i a e n, nederländsk målare
(d. 1551), slöt sig till Gerard Davids konst, var
verksam i Brygge men har också arbetat
utomlands, både i Spanien och i Lübeck. Hans
huvudarbete är ”De sju smärtornas madonna” i
Vrouwekerk, Brygge. Mittbilden till
altartavlan i Nöddebo kyrka, Danmark, ”Den korsfäste
med Johannes och kvinnorna” (1530) är också
av I. E.W
Ise’osjön, ital. Lago d’Iseo, antikens Lacus
Sebinus, sjö i n. Italien mellan prov. Bergamo
— 49 —
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
