Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istanbul - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTANBUL
råsilke, siden, filigransarbeten. Som en följd
av näringslivets avmattning, kan staden ej
livnära så många inv. som förr. Inv.-antalet har
därför starkt nedgått, från 1,200,000 1914, till
1 mill. 1918, 900,000 1925, 700,000 1927 och
690,857 1930. Härtill har givetvis också
bidragit, att en stor del av administrationen
överflyttats till den nya huvudstaden Angöra
(Ankara). J.F.
På höjdplatån å Istanbulhalvön reste sig
fursteboningen sedan uråldriga tider. De
bysantinska kejsarnas palats efterträddes av
sultanernas av en mängd byggnader, kiosker och
trädgårdar bestående Eski-Saray (”Gamla
slottet”), nu till större delen förvandlat till
museum (dyrbara möbler, textilier och porsliner).
Kring Hippodromplatsen (längre åt n.) lågo
också bysantinska palats samt längre v.-ut
Yedi-kule, sjutornsborgen, varav betydande rester
återstå. Till denna förde utifrån ”Gyllene
porten”, med de bysantinska kejsarnas forna
triumfbåge vid muren. Denna är den största och mest
pittoreska stadsmur i Europa; den byggdes vid
400-talets mitt som en dubbelmur med torn av
växlande former; 192 sådana kvarstå. På
landsidan är muren rätt väl bibehållen och har
flera stora portar; åt Bosporen ligger den
mestadels i ruiner. Flera minnespelare kvarstå,
dock skadade: Konstantins kolonn, Arcadius’
och den s.k. Theodosiuskolonnen. Vid ena
smalsidan av Hippodromplatsen (At-Meydan)
står en med reliefer prydd kolonn, trol. rest
av Konstantin VII, och på andra sidan en från
Heliopolis i Egypten hämtad obelisk; dit är
också förd den s.k. ormpelaren från Delfi. Från
bysantinsk tid kvarstå vattenledningar och
cisterner, störst bland dessa är ”1001 kolonnernas”.
Under de sista åren ha utgrävningar företagits
både i Istanbul och på den asiatiska sidan,
t.ex. i Kadiköy (Chalkedon). För den kristna
konsten blev deri östromerska huvudstaden från
Konstantins tid en viktig utgångspunkt jämte
Jerusalem och Rom; efter Jerusalems intagan.
de av muhammedanerna och Roms förstöring
och förfall var I. i närmare 1000 år den kristna
konstens förnämsta centrum. Hagia Sofia (se
Sofiamoskén) intog första platsen bland
alla kyrkor, det centrala byggnadssystemet
härskade (se Bysantinsk konst). Ett
20-tal bysantinska kyrkor kvarstå som moskéer.
Den gamla utsmyckningen av mosaiker och
fresker är bäst bibehållen i det forna
Cora-klostrets kyrka (Kahriye Cami, i n. stadsdelen
från 1000-talets slut). Turkarna, som redan i
Mindre Asien (se B r u s s a) upptagit
central-systemet och som mött det även i Persien,
fortsatte att bygga efter detta mönster, med
central- och sidokupoler samt med omgivande
öppna kolonnhallar och kiosker över
vattencisterner el. brunnar samt med minareter (2,
4 el. 6). Jämte ovan omtalade moskéer, av
vilka Sulejmanmoskén (o. 1560) är den
praktfullaste, må nämnas Bajasidmoskén (o. 1500),
som är en gravhelgedom. Furstegravarna
uppfördes annars som kupolkrönta kapell (flera
sådana vid Sofiamoskén). Drag från den
europeiska (italienska) gotiken och sedermera
renässansen framträda i dessa byggnader.
Bland I:s över 900 moskéer må även nämnas
Muhammed II:s moské (över den forna
Apostla-kyrkan med kejsargravarna) samt
Ejjubmos-kén. — Det inre av dessa helgedomar prydes
av glaserat tegel i brokiga mönster, snidade
träarbeten samt dyrbara mattor. — Nära gamla
Seraljen ligger Ottomanska museet (se H a
m-d i b e j), som har synnerligen dyrbara
skulpturer o.a. föremål från sengrekisk, östromersk
och bysantinsk tid; där bredvid ligger en kiosk
för senare konst (konstindustri) från närmaste
turkiska områden. I ett f.d. (muhammedanskt)
kloster förvaras nu dyrbara vävnader samt
miniatyrprydda böcker från moskéerna. — Ett
modernt monument reser sig ytterst på
Istan-buludden, en staty av Mustafa Kemal. —
Omkr. I., särsk. ö.-ut på den europeiska sidan,
äro uppförda flera lustslott, t.ex. Dolma Bagtje,
Yildizkösk och Ortaköy, nu använda som
hotell m. m. E.W.
Historia. I och med att Konstantin den
store 330 e.Kr. förläde sin huvudstad till
By-zantion (se d.o.), vars namn ändrades till Roma
nova (”Nya Rom”) och senare till
Konstanti-no’polis (”Konstantins stad”) börjar det
egentliga uppsvinget i stadens historia. Genom en
kraftig inflyttning och uppförandet av en
mängd monumentala byggnader tillväxte
staden oerhört snabbt och tävlade med Rom om
ställningen som romarväldets huvudstad. Vid
det romerska rikets definitiva delning 395 blev
Konstantinopel det östromerska rikets
huvudstad. De närmaste årh. betecknas av ökat
välstånd. Kejsar Justinianus’ lysande regering
(527—565) medförde en mängd nya
byggnadsverk, bl.a. den nuv. Sofiamoskén, samt en del
nya befästningsverk. 532 inträffade det
ryktbara nika-upproret, som kostade c:a 30,000
människor livet. Den följ, tiden är fylld av
stridigheter mellan anhängare av olika
religiösa samfund. Ett flertal kyrkomöten höllos
i Konstantinopel för att bilägga dessa strider.
Under 600-talet utsattes staden för angrepp dels
av kringboende nomadfolk dels av araberna,
framförallt av kalifen Muavija, som 675 utan
resultat försökte intaga staden. Från 800-talet
började utländska trupper tagas i tjänst, bl.a.
nordbor (väringar). De italienska handelsre-
— 121 —
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
