Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istanbul - Historia - Fasta försvaret - Istar - Isted - Istel, Edgar - Ister - Istersill - Isthmiska spelen - Isthmos - Istider el. glacialtider - Kvartära istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTAR
publikernas ökade ekonomiska intressen i
Kon-stantinopel och därvid uppkomna stridigheter
resulterade i det s.k. latinska korståget mot
staden, som brändes och plundrades. 1204—
61 regerade de ”latinska” kejsarna i staden,
sedan åter bysantinska. Vid början av
1300-talet började turkarna utgöra en allt större
cara för Konstantinopels säkerhet. 1399
vågade sultanen Bajazid ett resultatlöst angrepp
på staden. På gr. av Timur Lenks
uppträdande i Mindre Asien stäcktes dock turkarnas
anfallslust. 1422 anföllo de på nytt staden,
likaledes utan resultat. Då Muhammed
Eröv-raren 1453 med en överlägsen armé
attackerade staden, kunde man dock icke uthärda
anfallet, utan gav sig. Den blev nu de turkiska
sultanernas residens ända till 1923. Under
denna tid har staden ytterligare riktats med
konstverk, bl.a. den på 1500-talet uppförda
Ahmed-moskén. G.Jg.
Fasta försvaret. Landfronten saknar
moderna permanenta befästningar, men i den s.k.
Tschataldjalinjen, 35 km. v. om L, anlades
under Balkankrigen 1912—13 fältbefästningar,
som hejdade bulgarernas framträngande mot I.
Kustförsvaret var däremot mycket starkt
genom längs Bosporen och Dardanellerna
liggande kustfort och -batterier, vilka under
världskriget skyddade I. för anfall från ententens
flottor (se Bosporen). Genom freden i
Lau-sanne och 1923 års konvention har dock
Turkiet tvingats nedlägga en del av dessa
befästningar. A.W.G.
Litt.: R. Puaux, ”Constantinople et la
ques-tion d’Orient” (1920); G. Young,
”Constantinople” (1926); H. G. Dwight, ”Constantinople”
(1927); J. Frödin, ”1. och Ankara” (i ”Sv.
geografisk årsbok”, 1931).
Istar, se I s j t a r.
Isted, by n. om staden Schleswig.
Genom slaget vid I. 25/t 1850 bragtes det
schleswig-holsteinska upproret mot Danmark
(1848—50) till slut. Danskarna, o. 40,000 man
under general Krogh, besegrade motpartens
25,000 man, vilka anfördes av general
Willi-sen. Förlusterna i slaget utgjorde på danska
sidan o. 3,600, på den andra o. 4,500 i döda,
sårade och fångar. Efter slaget retirerade
Wil-lisen till Rendsburg. T.H-m.
Istel, E d g a r, tysk musikskriftställare och
tonsättare (f. 1880), sedan 1920 i Madrid, har
bl.a. skrivit ”Das deutsche Weihnachtsspiel”
(1900), ”Peter Cornelius” (1906), ”Die
Ent-stehung des deutschen Melodrams” (s.å.),
”Die komische Oper” (s.å.), ”Das Buch der
Oper” (1919) samt har komponerat operor,
körer, solosånger m.m. och bearbetat J. J.
Rous-seaus lyriska scen ”Pygmalion”. F.S-l.
Ister, benämning på fett av animaliskt
ursprung, som vid vanlig temp. har
salvkon-sistens och vid kroppstemp. är flytande. —
Svin-i., Adeps sui’llus, har förutom som
näringsämne medicinsk användning ss. lätt
re-sorberbar beståndsdel i salvor. Det erhålles
genom utsmältning (skirning) av fettlagret,
”istran”, hos svinet och måste härvid göras så
vattenfritt som möjligt, annars härsknar det
lätt. Beståndsdelarna äro växlande mängder
av tristearin, tripalmitin och triolein. Om
ben-soeister se d.o. J.H.
Istersill, benämning på mycket fet sill.
Isthmiska spelen, se I s t h m o s.
Isthmo’s (grek., näs), namn på ett antal
mindre lokaliteter i Grekland och framförallt
på det 6 km. breda s.k. Korintnäset s. om
Gerania-bergen. I antiken drogos mindre
fartyg över land på en bana (Di’olkos), som
användes ännu på 1100-talet e.Kr. I. är nu
genomskuren av Korintkanalen, som fullbordades
1893. Redan i antiken hade man haft planer
på att gräva en sådan på samma ställe, där den
moderna utförts. Nära Diolkos låg en
helgedom åt Poseidon och Palaimon, det s.k.
Po-seidonion med en befäst akropolis, tempel åt
gudarna, teater, stadion o.s.v. Nordsidan av
helgedomen begränsades av I.-muren, som
skyddade Peloponnesos mot infall från n.
Inom denna helgedom firades vart 3:e år de s.k.
isthmiska spelen, en motsvarighet till
de olympiska, med tävlingar i atletik,
kapp-körning och s.k. musisk konst. Vid ett sådant
tillfälle utropades Alexander den store 336 till
härförare mot Persien. Helgedomen utgrävdes
av fransmän 1883—84. N.V.
Istider el. glacialtider kallas de
skeden i jordens historia, under vilka de olika
klimatzonerna legat förskjutna så mycket mot
ekvatorn, att betydande arealer av fastlanden
legat över snögränsen och nedisats.
Kvartära istiden el. g 1 a c i a 1 p e r i o d e n,
pleistocenperioden (vanl. kallad
endast istiden), jordklotets sista
nedis-ningsperiod, inföll under kvartärtidens förra
del. Enl. de interglaciala bildningarnas (se
d.o.) vittnesbörd har den varit uppdelad i 2
— 4 efter varandra följ, nedisningar, skilda
av interglacialskeden med mildare, ehuru
alltjämt i huvudsak miotermt (se nedan) klimat,
då nedisningarna helt el. delvis försvunnit.
Vanl. anges för Alpområdet 4 nedisningar, för
Skottland 5, för Skandinavien 2 el. 3, för U S.A.
4—5 och för Canada 2—3. Svårigheterna att
bestämma deras antal och inbördes parallellism
beror bl.a. på att de yngre vanl. förstört
spåren efter de äldre. Redan tidigt hade
istids-bildningarna uppmärksammats men betraktats
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
