Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istider el. glacialtider - Kvartära istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTIDER
ran om i., den s.k. glacialteorien. —
Nedisningar synas ha orsakats främst av en
allmän sänkning av jordens medeltemp., för
den sista nedisningen i Europa beräknad till
5—6°. Genom iserosion — särsk. där
berggrunden varit inhomogen och genomdragen av
svaghetszoner, ss. sprick- och
förklyftnings-system — och ackumulation har landytan i
stort och smått omformats. I Sverige ha
därvid främst de unga sedimentformationerna, ss.
den siluriska, starkt förminskats till
utbredningen. över huvud sätta de glaciala
bildningarna (se d.o.) sin prägel på
nedisningsom-rådenas natur- och kulturgeografi. De forna
istäckenas utbredning anges direkt av den
geografiska utbredningen hos istidsbildningarna,
ss. moräner, glacifluviala bildningar,
rundhällar, och deras rörelseriktning bl.a. av
glacial-räfflor och flyttblock. — Det nordeuropeiska
istäckets höjdaxel, i s d e 1 a r e n, framgick
ung. längs mitten av Skandinaviska halvön,
varifrån isrörelsen solfjäderformigt strålade
ut åt alla sidor. Mot n.v. tvingades landisen
först upp mot landytans lutning till
vatten-delaren för att sedermera skjuta ut i havet,
där den hejdades genom sönderbrytning
(kalv-ning). Mot ö. sammanflöt den med det
väst-sibiriska istäcket, och mot v. trängde den över
den grunda Nordsjön fram till de av ett
eget iscentrum upptagna Brittiska öarna. Mot
s. nådde någon av de äldre nedisningarna, den
s.k. stora nedisningen, ss.
skandinaviska flyttblock visa, ända till Rhens mynning,
mellersta och s. Tyskland och Ryssland ned
till lat. 52°. I England voro samtidigt blott
trakterna s. om Severns och Thames’
mynningar isfria. Sydgränsen för den sista
nedisningen låg däremot så nordligt som mellersta
Jylland, Hannover och strax s. om Berlin.
Dess vidare forts, i ö. och n.ö. är mera oviss.
I det andra och största nedisningsområdet,
det nordamerikanska, c:a 16 mill. kvkm., gick
sydgränsen tidvis vid lat. 38°. Under den
sista nedisningen sammansattes detta istäcke
av 4—5 sammanflytande iscentra el. ismantlar
med sinsemellan mer el. mindre självständiga
rörelser. Det tredje och näst största
nedisningsområdet, c:a 14,6 mill. kvkm., var det
antark-tiska, i nutiden alltjämt bestående, ehuru
åtskilligt reducerat. Ett fjärde utgjorde
Grönland, även detta nu åtskilligt förminskat i
omfång. I motsats till tidigare åsikter synes även
Nordasien ha varit mer el. mindre istäckt till
lat. 60°, liksom höglandsområdena i s.
Sibirien och Mongoliet. Iskappor och mer el.
mindre sammanflytande glaciärer intogo f.ö.
ett flertal av jordklotets övriga högland såväl
i tempererade som varma bältet, ss. den syd-
amerikanska kordilleran, Alperna, Himalaja,
Atlas, Pyrenéerna, Sierra Nevada, och
före-kommo t.o.m. på de högsta bergstopparna i
Afrika (se Jorden, fig. 4). Ss. växt- och
djurlämningar visa, rådde närmast utanför
ned-isningsområdena ofta ett kallt tundraklimat,
t.ex. i Mellaneuropa, mot ekvatorstrakterna
däremot ett mer fuktigt klimat med mindre
avdunstning än nu. Många av de nutida
torra områdenas depressioner med stäpp- el.
ökennatur och avloppslösa saltsjöar fylldes
därför, ss. gamla strandbildningar visa, under
varje istid till brädden av stora
sötvattens-sjöar, delvis genom smältvatten från
landisarna, t.ex. Aralokaspiska bäckenet, delar av
Sahara och Gobi och delar av Great basin. Med
stöd av bl.a. iakttagelser från de nutida
landisarna har man kunnat beräkna
medelmäktig-heten hos de större pleistocena till 2,000—3,000
m. och maximitjockleken i de centrala delarna,
till 4,000—6,000 m. Även de högsta
fjälltopparna, t.ex. i Skandinavien, kunna därför visa
spår av landisen. Vid tiden för maximal
nedisning torde den sammanlagda arealen ha
uppgått till c:a 55 mill. kvkm. med en volym av
135 mill. kbkm. Den nutida glaciationen
uppskattas blott till c:a 25 mill. kbkm. De härav
orsakade eustatiska och isostatiska rörelserna
äro betydelsefulla. Utanför och i periferien av
de forna landisarna uppstod en eustatisk
sänkning av havsytan på 200—250 m. och en
motsvarande allmän förskjutning utåt av
kustlinjen (regression) och med uppkomst av landför-
— 127 —
— 128 —
SISTA ISTÄCKETS
AVSMÄLTNING
Hui/udskeden och
tideräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
