Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istider el. glacialtider - Äldre istider - Istidernas orsaker - Istidshästen - Islefibrer, istlehampa - Istorp - Istrandscha dag, Istrandža-bergen - Istrati, Panait - Istrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTIDSHÄSTEN
Äldre istider än den kvartära, med samma
karaktär av nedisning över stora delar av
jordklotet, äro kända från flera geologiska
perioder. De ha efterlämnat fullt likartade glaciala
erosions- och ackumulationsföreteelser, ehuru
morän- och glacifluvialavlagringarna, de
års-varviga sedimenten m.m., under tidernas längd
i detta fall hårdnat till bergarter. Särsk. må
nämnas en stor prekambrisk nedisning i
Nordamerika, Kina m.fl. länder samt den
p e r m o-k arboniska (se
Gondwana-kontinenten), båda med synbarligen
minst samma utbredning som den kvartära.
Istidernas orsaker äro ej med någon grad av
visshet kända. Tydligt synes vara, att jordens
klimat sedan långt tillbaka i den geologiska
tidräkningen periodvis växlat mellan varmare,
plioterma, och kallare, mioterma, tider, de
senare ofta skärpta till verkliga istider. Den
kvartära är m.a.o. ej något exceptionellt och
knappast något resultat av den fordom
befarade pågående avkylningen av jordklotet.
Problemet i hela sin vidd synes gälla uppkomsten
av de mioterma och plioterma växlingarna.
Lokala orsaker anses vanl. numera uteslutna
till förmån för samverkande kosmiska och
universellt telluriska. Bekant är S. Arrhenius’
kolsyreteori, innebärande att ökning el.
minskning av kolsyrehalten i atmosfären —
vilket kan bero på frekvensen av den
vulkaniska verksamheten, den kemiska vittringen,
växternas assimilation m.m. — betyder ökad,
resp, minskad selektiv absorption hos denna.
Den av W. Ramsay framställda r e 1 i e f t e
o-r i n grundar sig på erfarenheten att mioterma
perioder, vanligen istider, inställa sig under och
strax efter bergskedjeveckningar, s.k. orogena
faser, då jordytans relief m.a.o. är som mest
bruten och höglanden äga sin största höjd och
utbredning, över dessa blir värmeutstrålningen
på gr. av luftförtunningen abnormt stark med
åtföljande värmeförlust och
temperatursänkning för jordklotet i dess helhet. Detta leder
till nedisning först av de högre bergstrakterna,
sedan småningom av de lägre på gr. av allmän
sänkning av snögränsen. Härmed kunna
därjämte samverka förändringar i solens egen
värmeutstrålning. — Litt.: A. G. Högbom, ”1.”
(”Verdandis småskrifter”, 6; 5 uppl. 1919);
A. P. Coleman, ”Ice ages, recent and ancient”
(1926); E. Antevs, ”The last glaciation” (1928);
P. Woldstedt, ”Das Eiszeitalter” (1929); W.
Ramsay, ”Geologiens grunder” (3 uppl. 1931).
G.Fn.
Istidshästen, se Hästar, sp. 729.
Istlefibrer, istlehampa, se B r o m e 1 i a
Istorp, s:n i Marks hd, Älvsborgs län, vid
Viskan och intill Hallandsgränsen; 45,82 kvkm.,
därav 43,44 land; 1,116 inv. (1932; 26 inv pr
kvkm.); 14,21 kvkm. åker (1927; 32,7% av
landarealen), 19,48 kvkm. skogsmark. — Pastorat:
I., öxnevalla och Horred, Marks och
Bolle-bygds kontrakt, Göteborgs stift. M.P.
Istra’ndscha dag, 1st ran d 2 a-bergen,
randberg i n. europeiska Turkiet; högsta punkt är
Böyük Mayada (Magiada) 1,031 m.ö.h. O.P.
Istrati’, P a n a i t, rumänsk förf., skrivande
på franska språket (f. 1884). I. har liksom
Gorkij, med vilken
han ofta jämförts,
under 20 års tid fört
ett vagabonderande
liv, genom
Balkan-länderna. Mindre
Asien, Syrien,
Egypten och Italien.
Under tiden hade han
lärt sig franska och
nedskrev på detta
språk en serie
självbiografiska skildringar, sammanfattade
under titeln ”Les récits d’Adrien Zograffi”,
omfattande ”Kyra Kyralina” (1925; sv. övers.
1926), ”L’Oncle Angheel” (1925; sv. övers.
1928), ”Presentation des Haidones” (1925),
”Domnitza de Snagov” (1926); denna serie
fortsatte han 1926 med ”Codine” och ”Mikhail”.
Bland senare utg. arbeten märkas
”Nerrant-soula” (1927), ”La famille Perlmutter” (s.å.),
”Les chardons du Baragan” (1928), ”Mes
dé-parts” (s.å.), ”Vers 1’autre flamme” (1929;
sv. övers. ”Mot den fjärran elden”, 1930). I.
besitter en sällspord förmåga att giva färg, liv
och rörelse åt sina skildringar, där
passionernas tragik och brottens fasa skoningslöst
blottas av en djupt ärlig och till livsleda
upprörd förf., vilken mästerligt behärskar en
sober och energisk stil. G.Liv.
1’strien, ital. Istria, halvö på n. Dalmatiska
kusten, tillhör sedan 1920 Italien; c:a 3,800
kvkm. (s. om en linje Trieste—Fiume). Inv.
utgöras av kroater, slovener och italienare. I.
uppbygges företrädesvis av bergarter från
krit-och tertiärperioderna, har starkt inskuren
klippkust, v. delen med många badorter och
goda hamnar; störst är Pola. O.P.
I. har sitt namn av istrerna, en illyrisk
folkstam, som under antiken bebodde delar av
landet. Det införlivades med romarväldet
genom krig 183 och 177 f.Kr. och romaniserades
helt under Augustus. Efter västromerska
rikets fall 476 underlades I. 539 Bysantinska
riket; 789 erövrades det av frankerna. Efter
en tid, då I. omväxlande tillhörde Bayern,
Kärnten, grevarna av Sponheim och Andechs-
— 131 —
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
