Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
oliv, arter av Cistus, Pista’cia, ErVca samt
enar (JunVperus Oxyce’drus, phæni’cea och
Sabi’næ). Denna macchia ersättes på torrare
och magrare marker av halvbusk- och
risvegetationer av samma typ som den franska
garrigue, med Lava’ndula-, Ulex-, Thy mus-,
Geni’sta-arler samt tistlar. De ständigt gröna
buskarna och risen bilda vanl. icke ett slutet
växttäcke. Under den regnrika årstiden — i
s. I. nov.—febr., i mellersta I. okt.—nov. och
mars—april — täckes mineraljorden mellan
dem av gröna örter, som dock blomma ut och
vissna ned i början av den torra sommaren.
Den mediterrana vegetationen finnes i n. I.
blott på Rivierakusten, vars milda vintrar
gynna densamma men där den nu mestadels är
ersatt av kulturmark. Den utgör vidare den
naturliga växtligheten på halvöns och öarnas
kuster och slätter. Karakteristiska för
landskapet äro här också dungarna av pinjer och
den, urspr. inplanterade, cypressen samt
olivlundarna. I n.ö. slutar denna vegetation vid
Apenninernas n. fot. Den nordligaste
pinjeskogen träffas vid Ravenna. I s. I. och på öarna,
där vintern i låglandet är fullst. frostfri,
präglas kulturlandskapet utom av oliven av
vidsträckta orange- och citronlundar. På Etnas
s. sida går oliven till 920 m.ö.h.,
kastänjesko-gar utbreda sig mellan 1,000 och 1,600 m. och
bok, björk och Pinus Lari’cio gå upp till
skogs-gränsen (1,800 m.). J.F.
Djurvärld. I. hör i djurgeografiskt
hänseende till den mediterrana underregionen. Bland
anmärkningsvärda där förekommande djur må
särsk. framhållas: piggsvinet, huvudsaki. i s.
I. och på Sicilien, det enda i Europa levande
vilda fåret, mufflon, i Sardiniens bergstrakter,
en mullvadsart samt en näbbmus, Crocidu’ra
etru’sca, jämte en fladdermus det minsta av
alla däggdjur. Bland större rovdjur märkas
varg och räv. Gämsen är sedan 1880 utrotad;
stenbocken finnes i Piemont och Savojen. I
vissa sumptrakter finnas halvvilda bufflar. Av
kräldjur förekomma bl.a. kameleont på
Sicilien, 4 arter gecko, ett par giftiga ormar, som
ej förekomma i Mellaneuropa, ett 20-tal
amfi-bier, 2 egendomliga stjärtbatrachier, bland dem
glasögonsalamandern. Bland de talrika
leddjuren märkas den äkta tarantellen, skorpion,
cikador och vandringsgräshoppan. Havsfaunan
är rik såväl på fiskar (o. 600 arter) som på
lägre djur; i Messinabukten särsk. på
plankton. Ädelkorallen utgör på vissa platser
föremål för intensivt fiske. O.C-n.
Befolkning. I språkligt och nationellt
hänseende är I. rätt enhetligt, ehuru mindre nu än
före världskriget. Genom erövringen av
Syd-tyrolen till Brennerpasset, av Isonzodalen,
Istrien o.s.v. förvärvade I. visserligen stora
områden med italiensktalande befolkning men
samtidigt betydande främmande folkelement,
så att dessas folksiffra inom I. stigit från %
mill. före kriget till över 1 mill. nu. Så bo c:a
240,000 tyskar och ladiner (räloromaner) i
Syd-tyrolen. I övre Isonzodalen och n. Istrien
finnas i/z mill. slovener och serbokroater. Men
ej heller den gamla politiska gränsen i v.
följer språkgränsen. I övre delarna av Dora
Balteas och Dora Riparias alpdalar bor här sedan
gammalt en fransktalande befolkning (nu c:a
87,000 personer). Dess dalar stupa i sina nedre
delar brant ned mot Poslälten, och
befolkningen här uppe har därför alltid haft sina
förbindelser över passen och vattendelaren till det
franska kulturområdet i v. och icke mot den
italienska slätten i ö. På gr. av den starka
stigningen mot v. har det ej heller lyckats
italienarna på slätten att tränga in och sätta sig
fast bland fransmännen i de nämnda
alpdalarna. I n.ö. finnes icke ett sådant naturligt
hinder för italienarnas framträngande.
Alpdalarnas bottnar stiga här långsamt från slätten
i s. mot vattendelaren och bilda utmärkta
kommunikationsleder mot n. Det tyska elementet
har en gång nått ända ned mot Poslätten —
ända nere vid Vicenza och Verona finnas ännu
spår av tyska dial. —, men italienarna ha
långsamt trängt mot n. och konkurrerat ut
tyskarna. — Även i s. I. finnas några främmande
element. Så leva här c:a 90,000 i sen tid
invandrade albaner. I Apulien tala c:a 30,000
personer grekiska, och på Sardinien finnas
12,000 katalaner. I övrigt härskar italienska
språket ehuru med inbördes mycket
olikartade dial. — Ännu större äro motsättningarna
inom det italienska folket i avseende på
ras-och karaktärsegenskaper. I n. I., där germansk
och keltisk invandring mycket mera gjort sig
gällande, är befolkningen mera högrest och
blonda typer mycket allmännare än i s. I.
Norditalienaren utmärker sig för högre
bildning, större energi och uthållighet, mera
nykter intelligens än syditalienaren, medan den
senare är livligare och lidelsefullare. — I
religiöst avseende är I. lika enhetligt som i
språkligt. 1931 voro 95% av befolkningen
katoliker, 0,2 % voro protestanter och 0,i % judar.
— Folkökningen är större än i de flesta
länder i Europa. Mellan 1921 och 1931 uppgick
den till 6,3 °/o. De levande föddas antal utgjorde
under de senaste 5 åren över 1 mill. om året.
1931 emigrerade 169,864 personer, av vilka
125,079 till Europa och 40,785 till Amerika. S.å.
återvände 107,744 italienare till I. 9,168,367
italienare bodde utanför I:s gränser, de flesta
i U.S.A., Brasilien, Argentina och Frankrike.
— 143 —
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
