Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Befolkning - Språk - Fornminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
Folktätheten i Italien. (Efter ”Handbuch
der geographischen Wissenschaft”.)
— I:s folktäthet är i medeltal 133 pr kvkm.,
d.v.s. ung. 3 gånger Europas och nästan
densamma som Tysklands. Men medan så stor
folktäthet överallt i det övriga Europa är
grundad på industri, präglar den i stora delar av
I. även rena jordbruksområden. Detta är
kanske det mest egendomliga draget i I:s
kulturgeografi och sammanhänger dels med den
starka folkökningen, dels med italienarens
stora förnöjsamhet och vana vid umbäranden.
Landet är i själva verket i hög grad
överbefolkat, och detta förklarar den sedan länge
pågående starka emigrationen, som särsk. gör
sig gällande i de nästan enbart på jordbruk
levande s. landskapen. Därav motiveras också
I:s strävan att skaffa sig kolonier, till vilka
folköverskottet kunde ledas. Men I. har
härvidlag kommit för sent. Det har blott lyckats
erhålla ofruktbara stäpp- och ökenområden i
Afrikas n. subtropiska zon, vilka icke kunna
betraktas som odlingsbara. Inom I. är dock
folktätheten mycket växlande från trakt till trakt.
Av de stora landsdelarna är den n. italienska
slätten tätast befolkad. På sin yta, som
omfattar 16% av I:s, livnär den 37,5% av dess
befolkning. I medeltal har Poslätten tack vare
sin fruktbarhet mellan 125 och 200 inv. pr
kvkm.; där industri dessutom kommer till, ss.
omkr. Milano, närmar sig siffran 250. Hela
Lombardiet har 232. Att det bergiga Ligurien
kan livnära 264, förklaras blott av dess
blomst
rande industri. Mellan-I. är svagast befolkat,
näml. 118 pr kvkm. T.o.m. Latium med Rom
har blott 138. S. I. är fruktbarare. Det har i
sin helhet, om Sardinien (40 inv. pr kvkm.)
frånräknas, en befolkning på 144 pr kvkm.
Sicilien har 154, det rika Kampanien t.o.m. 258.
Fattigast är Basilicata med 51. En mycket stor
del av befolkningen lever i städer. 1931
fun-nos 22 städer, av vilka var och en hade mera
än 100,000 inv. Tillsammans hade de ett
inv.-antal av 7,165,360. De största voro Rom med
999,964, Milano med 990,099 och Neapel med
841,104 inv. Men dessutom finnas ett oerhört
antal småstäder. I I. liksom annorstädes i s.
Europa bor näml, även den jordbrukande
befolkningen övervägande i städer el.
stadslik-nande samhällen. På gr. av bristen på skog
äro husen i allm. byggda av sten, vanl.
kalksten, särsk. travertin (i mellersta L). J.F.
Språk, se Befolkning samt art. Italienska
språket.
Fornminnen. Den paleolitiska
stenåldern är i I. företrädd i flertalet provinser.
Till de viktigaste fyndplatserna höra
Grimal-digrottorna (se d.o.). Där, liksom flerstädes i
landet, följa dock ej fornsakstyperna helt det
västeuropeiska schemat, varför kronologien får
grundas på faunan. Perioderna Solutréen och
Magdalénien saknas nästan helt och ersättas
av Capsien. Av den mesolitiska stenålderns
kulturgrupper spåras Campignien i vissa
kusttrakter vid Adriatiska havet. Under neolitisk
stenålder urskiljes ett v. område med tidigt
uppträdande kopparfynd och ett ö., mera
me-tallfattigt. Epoken har rik keramik med
växlande lokala former och dekor i ristning och
målning. Av stor vikt äro fynden i de
norditalienska pålbyggnaderna (se d.o.). I dessa
landsdelar företräder Remedellokulturen (se
d.o.) den eneolitiska tiden. S. I. uppvisar från
denna tid simplare stenredskap, sannolikt
emedan kopparen här tagits i bruk i större
utsträckning. — Bronsåldern, som börjar
under 19 :e årh. f.Kr., kännetecknas av den nu
skärpta motsättningen mellan å ena sidan
Mellan- och Norditalien, å andra Syditalien (se
Bronsåldern, sp. 11). Inom sistn.
område spåras traditionerna från stenåldern i
användningen av grottor till bostäder, gravar och
kultplatser. Keramiken är här numera i regel
oornerad och svartglänsande. Från skedets
slut härröra skärvor av målade mykenska
lerkärl. Starka inflytelser, särsk. markerade av
brandgravskickets seger i hela L, kunna även
spåras från det andra områdets livskraftiga
kultur. Denna har sin tyngdpunkt i
Norditalien, där de rikaste fynden lämnats av de
yngsta pålbyggnaderna och de ur dem utvecklade
— 145 —
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
