Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Historia - Författning - Rättskipning - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
hölls oasen Djarabub från Egypten, 1926
utvidgades Italienska Somaliland med del från Eng
land förvärvade Jubaland. Slutl. har Mussolini
genom Laterankonventionerna W2 1929 1
pp-nått försoning med Vatikanen (se Va ti
kan-staden). P.Dhl.
Författning. Konungariket Sardiniens
författning av 4/s 1848 blev 1861 även det enade
I:s förf. Under den nu rådande regimen (se
Fascism) har den kompletterats av viktiga,
fascistiskt färgade författningslagar, särsk. från
åren 1925, 1927 och 1928. I. är en ärftlig
monarki. Konungens makt, förut starkt begränsad
av parlamentarismen, är under nu rådande
partidiklatur ännu mer kringskuren. Den eg.
makten är starkt koncentrerad hos
ministerpresidenten. Denne dominerar även Gran
con-siglio fascista (”fascismens stora råd”), som
1928 inordnades i författningen och bland sina
23 led. räknar den fascistiska statens viktigaste
funktionärer. Sekreterare i stora rådet är den
fascistiske partisekreteraren. Rådets
framskjutna plats i statslivet markeras bl.a. av dess
avgörande inflytande på deputeradekammarens
sammansättning. Folkrepresentationen består,
ss. förut, av 2 kamrar, senaten och
deputeradekammaren. Den förra räknar utom
prinsar av det kungl. huset o. 400 av regeringen för
livstiden utsedda led. bland medborgare, som
fyllt 40 år och ant. innehaft höga ämbeten,
gjort vetenskapliga insatser el. på annat sätt
gjort sig förtjänta om nationen.
Deputeradekammaren räknar 400 minst 25 år gamla led.
och tillsättes för 5 år. 800 kandidater föreslås
av de nationella yrkesorganisationerna. Högst
200 kunna ytterligare framföras av andra
sammanslutningar, som genom ett kungl. dekret
tillerkänts denna rätt efter förslag av 5 senatorer
och 5 deputerade. Fascismens stora råd
granskar nu de inkomna förslagen och uppför 400
namn å en för hela landet gemensam lista,
varå även icke föreslagna kandidater kunna
upptagas. 300 av listans 400 namn skola i
bestämda proportioner företräda vissa
uppräknade yrkesgrupper med representanter för
arbetsgivare och anställda till lika antal i 6 av
dessa grupper (36 + 36 för lantbruket, 30 + 30
för industrien, 18 + 18 för handeln, 15 + 15
för sjö- och luftfart, 12 + 12 för trafiken till
lands och på floderna, 9 + 9 för bankväsendet,
60 för de fria yrkena och de sköna konsterna);
denna ”intresserepresentation” återspeglar i
själva riksdagen den för fascismen
karakteristiska korporativa statsidén. Den av stora
rådet fastställda listan underkastas till sist
folkomröstning, varvid väljarna skriftligen
endast med ja el. nej ge tillkänna, om de gilla
listan som helhet el. ej. Rösträtt äga manliga
med
borgare, som fyllt 21 år (i vissa fall är
åldersgränsen 18 år) och ant. erlägga avgift till en
lagligt erkänd yrkesorganisation el. betala minst
100 lire i direkt skatt el. äro anställda i
offentlig tjänst el. pensionerade av stat el. kommun.
Andliga, tillhörande katolska kyrkan el. annat av
staten erkänt religionssamfund, ha även rösträtt.
Skulle vid omröstningen landslistan ej erhålla
majoritet, vilket under nuv. förhållanden är
uteslutet, skall ett nytt val anställas enl. mera
hävdvunna former. Folkrepresentationen har
under den rådande diktaturen ej möjlighet att
intaga en självständig hållning gentemot
exekutivmakten. Genom en allt vidsträcktare
för-ordningsrätt har regeringen f.ö. fått övertaga
mycket av riksdagens lagstiftande
befogenheter. J.E.N.
Rättskipning. Det politiska enhetsverket 1861
i I. medförde också enhetlig lagstiftning, där
vid i huvudsak fransk rätt blev förebilden på
civil- och civilprocessrättens områden, Codice
civile och Codice di procedura civile, båda från
1865. Efter världskriget 1918 grep man sig an
med utarbetandet av nya straff- och
straffpro-cesslagar, Codici Mussoliniani, vilka trädde
i kraft 1931. Domstolsväsendet
omreglerades i en lag 1926. Högsta domstol är
kassationsdomstolen i Rom, vilken endast
prövar den formella lagenligheten av överklagade
beslut och kompetensfrågor. Landet är
uppdelat mellan 18 hovrätter (appelldomstolar);
under dessa döma 126 tribunaldomstolar. De
senares domkretsar uppdelas i tillhopa 992
mandamenti, var och en med sin pretura för
smärre tvistemål i 2:a instans och smärre
brottmål i l:a. Civila bagatellmål handläggas först
av förliknings- och fredsdomare, guidici
con-ciliatori. Dessutom finnas 85 ord. och 34 extra
assise-domstolar för grövre brottmål el.
politiska brott i l:a instans. 1926 tillkom en särsk.
domstol för brott mot statens säkerhet. E.K.
Förvaltning. Antalet ministerier är f.n. 13,
näml, inrikes-, utrikes-, krigs-, marin-,
luftfarts-, korporations-, undervisnings-,
jordbruks-och skogs-, kolonial-, finans-, justitie- och
kom-munikationsministerierna samt ministeriet för
offentliga arbeten. Under den fascistiska
regimen tillämpas i förvaltningen det s.k.
rota-tionssystemet, varigenom täta ombyten och
förflyttningar å de olika posterna förekomma,
vilket medför, att så många som möjligt dragas
in i arbetet på utbyggandet av det fascistiska
samhället. Utvecklingen karakteriseras
därjämte av ökad centralisation; i sammanhang
därmed har den kommunala självstyrelsen i såväl
provinser som kommuner gått starkt tillbaka.
— I. är indelat i 92 prov.; i spetsen för varje
står en prefekt, en vice prefekt och ett rådgi-
— 159 —
— 160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
