Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacopone da Tody (Jacopo Benedetto) - Jacotot, Jean Joseph - Jacquard, Joseph Marie - Jacquardmaskin - Jacque, Charles Émile - Jacquemart, Jules Ferdinand - Jacquemart-André-museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACQUEMART-ANDRÉ-MUSEET
italiensk skald (d. 1306). J. var en firad
advokat i Rom men förlorade sin hustru och ingick
som följd därav ss. lekmannabroder i
fran-ciskanorden. Han har förf, dels italiensk
poesi ”Cantici” (1480), dels latinska dikter,
”Laude” (1490; ny uppl. med inledning av S.
Caramella, 1930), varibland det mest kända
av hans verk: ”Stabat mater”. Genom sin
frihet från litterär påverkan betecknar J. en ny
riktning. Han tar icke hänsyn till tidens
stränga regler i fråga om språk och känsla,
han vet intet om teologi el. filosofi, han
diktar ur hjärtats fullhet, blandande dial. och
riksspråk, groteskt och sublimt. Ytterligare
särprägel gives hans diktning av däri speglad
kamp efter trosvisshetens frihet. J. var en
asket, som ofta nådde extas men sällan
harmoni. Hans ”Le piü belle pagine” utgåvos med
inledning av D. Giuliotti 1929. — Litt.: F. S.
Maria, ”La poesia di J. de T.” (1932). G.Bgh.
Jacotot [zakåtå’], Jean Joseph, fransk
pedagog (1770—1840), prof, i Louvain 1818—
30, utvecklade i ”Méthode d’enseignement
uni-versel” (1822) en undervisningsmetod, som i
främsta rummet tog sikte på minnets övande
och stärkande. J. ansåg, att ett språks
grunder borde läras genom noggrant inövande och
analyserande av en viss text (för franskan
Fé-nelons ”Télémaque”). W.N.
Jacquard [zaka’r], Joseph Marie, fransk
vävnadstekniker (1752—1834), arbetade under
slutet av 1700-talet
vid sidenväverier i
Lyon och kom att
intressera sig för
förbättring av
metoderna vid den
omständliga och svåra
mönstervävningen. Han
utarbetade
småningom en vävstol för
mönstervävning, som
utställdes i Paris
1801, och 1803 blev
han fast anställd vid
Conservatoire des arts et métiers på gr. av
sina uppfinningar, vilka han successivt
förbättrade, delvis med impulser från äldre
modeller. 1805 anses den berömda, efter J.
uppkallade vävstolen (se
Jacquardma-s k i n) ha varit fullt färdig. J. rönte starkt
motstånd från väveriarbetare, vilka av fruktan
för att maskinen skulle beröva dem deras
levebröd, förstörde den, men snart slog
uppfinningen igenom, och redan 1812 funnos 11,000
exemplar av den i gång vid franska fabriker.
Maskinen förklarades för statsegendom, och
J. hedrades med en pension. I.
Jacquardmaskin [zaka’r-], en av J. M.
Jac-quard (se denne) uppfunnen maskin för
framställande av mera invecklade mönster på
vävnader. J. uppmonteras över vävstolen. Den
består huvudsaki. av ett system lodräta krokar,
som löpa genom mot dem vinkelräta nålars
ögon. Krokarna uppbära i sin nedre ända
knippen av snören, vilka uppbära solven. I
övre ändan av krokarna finnas hakar, som
lyftas el. släppas av ett system av s.k. knivar.
De vågräta nålarna, genom vilka krokarna
löpa, äro fästa i ena ändan, medan den andra
passerar genom ett mot dem vinkelrätt
nålbräde. Bakom detta nålbräde är en vals med
hål för alla nålspetsarna. Valsen erhåller
genom mekanismen från knivsystemet en ut- och
ingående rörelse vid trampningen. över valsen
löper maskinens viktigaste del, en kedja av
pappkort, vilka i överensstämmelse med
väv-nadsmönstret äro olika perforerade, så att
varje hål i något av korten svarar mot en
fördjupning i valsen, medan andra hål
successivt täckas. Då nu valsen föres mot
nålspetsarna, komma en del av dessa genom hålen i
pappkorten in i valsens fördjupningar, så att
de mot dessa svarande krokarna lyftas av sina
knivar, medan däremot övriga nålar, som ej
just då träffa motsvarande hål i korten, tryckas
tillbaka. Genom ett stort antal kort kan man
väva synnerligen invecklade mönster. I.
Jacque [zak], Charles Émile, fransk
målare och grafiker (1813—94), konstnärligt
befryndad med Millet, som även var hans vän.
J:s vanligaste motiv voro landskap och
genrescener, som han utförde i olja, etsning,
kopparstick el. träsnitt. G.S.
Jacquemart [zakma’r], J u 1 e s
Ferdinand, fransk grafiker (1837—80), son av
samlaren och konstskriftställaren Albert J.
(1808—75), var som konstnär autodidakt men
nådde snart fulländat tekniskt mästerskap.
I sina porträtt och reproduktioner efter äldre
mästare briljerar J. med rikt ljusdunkel och
skickligt använda kombinationer mellan olika
tekniker. Berömda äro J:s raderingar till
faderns vetenskapliga verk om keramik. —
Familjens rika samlingar av konst och
konstindustri donerades av systern N é 1 i e J., g.
André (1841—1912), till Institut de France och
bilda Jacquemart-André-museet i Paris. G.V.
Jacquemart-André-museet [zakmaT-ädre’-],
i Paris, beläget vid Boulevard Haussmann,
testamenterades 1912 till Institut de France (se
J. F. Jacquemart). Det innehåller
målningar och skulpturer av högt värde; särsk.
märkas Tiepolos fresk ”Contarini mottager
Henrik III i Mira”, tavlor av V. Carpaccio,
— 237 —
— 238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
