Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacquemart-André-museet - Jacquerie - Jacques - Jacquin, Nikolaus Joseph - Jacta est alea - Jaculus - Jadassohn, Salomon - Jade (flod) - Jade (mineral)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACQUERIE
Fragonard m.fl. italienska och franska
mästare samt av Alexander Roslin. E.W.
Jacquerie [zakri’], den vanliga benämningen
för det stora bondeupproret i Frankrike 1358,
härledd ur det bland adeln vanliga öknamnet
på bönderna ”Jacques (Bonhomme)”. Vid
denna tid rasade i Frankrike hundraårskriget
med England, och förödelserna voro ohyggliga.
Snarare dessa spec. förhållanden än ett
allmänt nödläge för bönderna framkallade
resningen. En efter nederlaget vid Maupertuis
utbredd folkopinion lade skulden för landets
olyckor på adeln, och 1358 utbröt upproret
bland bönderna i Beauvaisis, varifrån det
utbredde sig i Champagne, Isle-de-France etc.
Beväpnade med klubbor och knivar, drogo
bönderna fram, brände adelsborgarna och
dräpte deras herrar. De trädde även i
förbindelse med den borgerliga resningen mot
adelsväldet i Paris under ledning av Étienne Marcel
(se denne). Deras ohyggliga framfart skildras
av flera krönikörer, t.ex. Froissart. Den
överraskade nordfranska adeln samlade sig dock
inom kort och slog ned de odisciplinerade och
illa beväpnade hoparna. — Litt.: S. Luce,
”Histoire de la J.” (1894). I.A.
Jacques [zak], franska namnformen för
Jakob. — Jacques Bonhomme, se B o n h
o-m i e.
Jacquin [zakå’], Nikolaus Joseph,
österrikisk botanist (1727—1819), 1752 läkare i
Wien, företog 1755—59 en forskningsfärd till
Västindien och Sydamerika och hemförde
därifrån rika samlingar, 1763 bergsråd och prof,
i kemi i Chemnitz, 1768 i botanik och praktisk
ekonomi i Wien, därmed förenande
förestån-darskapet över Wiens, senare även
Schön-brunns botaniska trädgård; avsked 1807. J. var
en av de förnämsta anhängarna av den
Lin-néska systematiken och utgav i beskrivande
botanik ett stort antal monumentala verk över
Österrikes och Amerikas floror samt över
växterna i Wiens och Schönbrunns botaniska
trädgårdar (över 30 bd med flera tusen kolorerade
planscher). O.Gz.
Jacta est a’lea (lat.), ”tärningen är kastad”,
ett eg. från grekiskan (komediförf. Menander)
övers, slagord, enl. antik tradition använt av
Cæsar vid övergången av Rubicon,
betecknande ett beslut att låta ett betydelsefullt
avgörande falla. ‘ W.N.
Ja’culus, ett släkte gnagare, se ö k e
n-springråttor.
Ja’dassohn, Salomon, tysk-judisk
musik-teoretiker och tonsättare (1831—1902),
studerade för bl.a. Liszt och M. Hauptmann, blev
dirigent i Leipzig och 1871 lärare i teori och
komposition vid konservatoriet där. J:s
läroböcker, ”Harmonielehre” (1883),
”Kontrapunkt” (1884), ”Kanon und Fuge” (s.å.) m.fl.,
som följa den äldre riktningen (se
Harmonilära), vunno stor spridning. I sina
kompositioner, omfattande symfonier,
orkesterserenader, uvertyrer, kammarmusik, pianosaker,
körer och solosånger, framstår J. främst som en
formens, i sht kanonformens mästare. F.S-l.
Jade [jä’-]> liten kustflod i tyska prov.
Olden-burg, 22 km. lång, upprinner i mossarna vid
Rastede, mynnar i Jadebusen; segelbar.
Jade-bukten, vik av Nordsjön i tyska prov.
01-denburg, bildad genom stormfloder i jan. 1219
och jan. 1511; 190 kvkm.; består av en s.,
rundad, grund del, Jadebusen, och en n.
del, A u s s e n-J a d e, i ö. förenad med Wesers
mynningsvik och försedd med en 10—20 m. djup
ränna. På Aussen-Jades v. sida ligger
Wil-helmshafen-Rüstringen, Tysklands örlogsbas
vid Nordsjön, förbunden med Emden genom
den 70 km. långa och 11m. djupa E m s-J a d
e-kanalen. K.E.B.
Jade [fra. uttal zad, eng. jeld], miner.,
sammanfattande benämning på jadeit och nefrit.
Namnet kommer av spa. piedra de la hijada,
”njursten” (jfr bet. av nefrit, se d.o.), och j. har
fordom i olika kulturer ansetts som verksamt
läkemedel mot njur- o.a. inre åkommor. J:s
vackra färg, växlande från nästan rent vitt till
djupaste mörkgrönt, dess stora hårdhet och jämna
struktur samt i viss mån dess egenskap att klinga
ha gjort det till ett mycket uppskattat
material ända sedan äldsta tider. Särsk. är Kina
känt för urgammal och rik j.-bearbetning.
J.-föremålen ha varierats i det oändliga och
förekomma från de minsta miniatyrföremål till
mycket stora skulpturer. Av j. ha i Kina
möjligen i äldsta tider gjorts verkliga vapen, men
under historisk tid endast sådana i form av
votivgåvor, smycken, prydnader, skålar o.a.
kärl, tonande skivor m m. Kina är
huvudavnämaren från jordens rikaste fyndplats av j., i
n. Burma. Även i själva Kina, i Indien, Tibet,
Sibirien har på spridda platser hittats j. — I
fynd från det forntida Amerika — Mexiko,
Centralamerika, Peru — har man funnit
tusentals j.-föremål, ss. vapen, votivgåvor,
kultföremål, smycken o.s.v. Då man ej säkert känner
amerikanska fyndplatser för j., har man
ansett, att de rika samlingarna av j.-föremål möjl.
stödja teorien om förkolumbisk förbindelse
mellan Amerika och Orienten. — I Europa
brukades j. mycket under yngre stenålder, särsk.
till yxor. Bl.a. har man gjort rika fynd i
schweiziska pålbyggnader, men även i Tyskland,
Frankrike, Italien och Belgien. Man trodde
länge, att all j. importerades från Orienten,
— 239 —
— 240 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
