Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janauschek, Fanny (Franziska Romance) - Jane - Janequin (Jannequin, Jennequin), Clément - Janet, 1. Paul - Janet, 2. Pierre - Jangi-Hisar - Jang-tsï-kiang, Jang-tse-kiang - Janiculum - Janin, Jules - Janina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANE
kungl. teatern i Dresden samt spelade sedan i
Amerika och England, även på engelska. J.
var en tragisk skådespelerska med djup och
äkta känsla, lidelsefull kraft och sköna,
harmoniskt stämda uttrycksmedel. Bland hennes
roller märkas Julia i ”Romeo och Julia”,
Des-demona i ”Othello”, Lady Macbeth i
”Mac-beth”, Ifigenia (Goethe), Margareta i ”Faust”,
Klara i ”Egmont”, Medea (Grillparzer). G.K-g.
Jane [jeln], engelska drottningar, se Grey
1) och S e y m o u r.
Janequin [zanøkä’] (J a n n e q u i n, J e
n-nequin), Clément, fransk tonsättare (född
o. 1485), i tjänst hos olika furstar, bl.a.
hertigen av Guise. J. är skaparen av 1500-talets
nyare franska chanson a cappella och har
skrivit flera hundra dylika, oftast kännetecknade
av en rapp parlando-ton och benägenhet för
tonmålning: ”La guerre” (slaget vid
Marigna-no), ”Le caquet des femmes”, ”La chasse”, ”Le
siège de Metz” m.fl. E.A
Janet [zanä’]. 1) P a u 1 J., fransk filosof (1823
—99), prof, i Strasbourg och sedan 1864 vid
Sorbonne i Paris. J. företräder en
spiritualis-tiskt färgad, täml. eklektisk åskådning med
rötter hos V. Cousin och Maine de Biran. Han
vänder sig polemiskt mot Büchners
materialism (”Le matérialisme contemporain en
Alle-magne”, 1864) och mot den biologiska
mekanismen, omfattar en växelverkanslära för
förhållandet mellan kropp och själ samt
erkänner verksamheten av ändamålsorsaker i
tillvaron. Sin mästare V. Cousin försvarade han i
arbetet ”Cousin et son oeuvre” (1885). Bland
J:s övriga skrifter märkas ”Histoire de la
phi-losophie morale et politique” (1858), ”La
mo-rale” (1874), ”Les causes finales” (1877) och
hans filosofiska huvudarbete, ”Principes de
mé-taphysique et de psychologie” (2 bd, 1897). A.N.
2) P i e r r e J., den föregåendes brorson,
läkare och psykolog (f. 1859). Till sina allmänna
vetenskapliga idéer är J. påverkad av bl.a.
Charcot, Maine de Biran och Ribot, vilkas
åskådningar han fullföljer åt psykopatologiens
håll. Filosofiskt ställer han sig på andra sidan
motsatsen mellan materialismen och
spiritualis-inen; förkastar epifenomenläran och
mosaikpsykologien, bestämmer medvetandet ss.
syntetisk, förknippande verksamhet och ser i
hysterien (se d.o.), som han ingående studerat, en
själslig störning, grundande sig på
förträngning, ev. förminskning av själva
medvetenhets-fältet; därtill räknar han som Biran med
friheten och nyskapelsen på det andligas område.
— Icke desto mindre vill J. tillämpa
naturvetenskaplig metod på själslivet. Därvid bygger
han framförallt på studiet av det abnorma
själslivet, på hysteriens, hypnosens och epilepsiens
olika fenomen (så framförallt i ”L’automatisme
psychologique”, 1889, och ”Les obsessions et la
psychasthénie”, 1903) och fortsätter därmed på
ett glänsande sätt Esquirols, Morels, Magnans,
Régis och Armands linje inom fransk psykiatri.
Av J:s övriga arbeten märkas ”Les nevroses”
(1909) och det stora verket ”Les médications
psychologiques” (3 bd, 1919), vari J. nedlagt
huvudresultaten av sina mångåriga forskningar
på själsstörningarnas område och i stora linjer
tecknar vägarna och metoderna för en
framgångsrik psykoterapeutisk behandling av dem.
En mera populär sammanfattning av detta verk
gav J. i ”La médecine psychologique” (1923)
och fortsatte dessa studier i ”De 1’angoisse å
1’extase” (1926). A.N.
Jangi-Hisar, se J e n g i-H e s s a r.
Jang-tsi-kiang, Jang-tse-kiang, se
Y a n g-t s i-k i a n g.
JanFculum el. Ianicula’ris mons (lat., Janus’
kulle), nu Monte Gianicolo, bergshöjd på h.
Ti-berstranden, v. om (nu i) Rom, varest enl. sagan
skall ha legat en av Janus uppförd borg. W.N.
Janin [zana’]. Ju les Gabriel, fransk förf.
(1804—74), framträdde i brytningen mellan
romantiken och den
begynnande
realismen, debuterade 1829
med den parodiska
skräckromanen
”L’åne morte et la
femme guillotinée”
och utströdde ett par
år framåt ett flertal
noveller, väsentligen
romantisk
efter-klang men rappa
i stilen och lagom
fantastiska för att
kunna glida in i den nya tidsåldern (saml. i
”Contes fantastiques et contes littéraires”,
1832, ”Contes nouveaux”, 1833). Mest känd
är J. emellertid som prototyp för den i kvick
kåsör-ton hållna, estetiskt indifferenta
litteratur- och spec. teaterkritiken. I nära 40 års tid
(från 1836) skötte han denna kritik i ”Journal
des débats” — delvis utg. i bokform under
den pompösa titeln ”Histoire de la littérature
dramatique” (6 bd, 1853—58) — och vann
snabbt ryktbarhet och inflytande Europa runt
och många disciplar, bl.a. O. P. Sturzenbecker,
som är J:s utomordentligt slående
motsvarighet i Sverige. — Flera av J:s noveller äro
övers, till sv. på 1830- och 40-talen. —
”Oeuv-res choisies” (12 bd, 1875—78); ”Oeuvres de
jeunesse” (5 bd, 1881—83). — Litt.: A.
Piédag-nel, ”J. J.” (3 éd. 1884). Lff.
Ja’nina, grek. Joånnina, huvudstad i nomos
— 299 —
— 300 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
