Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janitschek, Hubert - Jankov - Jankowitz - Jan Mayen - Jannelund - Jannequin - Jannings, Emil - János - Janse, Otto - Jansen, Cornelius - Jansen, Jens Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANKOV
historiker (1846—93), ägnade sig företrädesvis
Åt Italiens konsthistoria, verkade som prof, i
Prag och Strassburg, slutl. i Leipzig; utgav
”Geschichte der deutschen Kunst” (1890),
”Kunstlehre Dantes und Giottos Kunst” (1892),
ledde från 1888 utgivandet av ”Repertorium für
Kunstwissenschaft”. E.W.
Jankov, ty. Jankau (Jankowitz), liten stad i
Böhmen, 50 km. s.ö. om Prag. Slaget vid J.
24 febr./6 mars 1645 utkämpades mellan
svenskarna under Torstenson, o. 15,000 man, och de
sannolikt något överlägsna kejserliga och
bajerska trupperna under Hatzfeld. Terrängen på
slagfältet var efter dåtida förhållanden ovanligt
bruten, skogig och svåröverskådlig. Det sv.
art. bidrog i mycket hög grad till den
förkrossande seger, som svenskarna efter en lång
och blodig kamp vunno. Segrarnas förluster
uppgivas till 4,000 man, de slagnas till över
8,000 och hela artilleriet. Kejsarens arvländer n.
om Donau lågo nu öppna för svenskarna. P.S.
Ja’nkowitz [-åvits], se Jankov.
Jan Mayen [ma’jan], ö i Norska havet på
71° n.br., 1,000 km. från Norges, 500 km. från
Den norska meteorologiska stationen på Jan
Mayen.
Grönlands kust; 371,8 kvkm., största längd i
n.ö.—s.v. 54 km., på smalaste stället blott 2,s
km. ön är att anse som en väldig vulkan,
vilken stiger upp från ett havsdjup av 2,000—
3,000 m.; den uppbygges helt av vulkaniska
bergarter, trakyt, basalt, tuff och aska. I n.ö.
reser sig den overksamma vulkanen
Beeren-berg (2,267 m.ö.h.), täckt av en iskalott med
flera glaciärer. S.v. delen bildar en platå med
kratrar, den högsta Elisabettoppen (843 m.
ö.h.). Vulkanutbrott äro kända från 1732 och
1818; jordskalv äro ej ovanliga. Floran är
fattig men räknar dock av högre växter 41 arter.
Av däggdjur är endast polarräven inhemsk på
ön; vid kusten finnas åtskilliga sälarter.
Fågellivet är mycket rikt, och massor av sjöfågel
häcka vid kusten. J. ligger mitt i de norska
säl-fångarnas viktiga fångstfält, ”Vestisen” (drivis-
området från Island till Spetsbergen), och
norska fångstlag övervintra stundom här för
rävjaktens skull. Kusten är nästan överallt
brant och otillgänglig; bästa hamnmöjligheten
är på n.v. sidan. En norsk trådlös
meteorologisk station upprättades på ön 1921;
stations-betjäningen är dess enda fasta befolkning. J.
ligger i den östgrönländska polarströmmen
och har därför betydligt kallare klimat än
Norges kust. Om vintern äro våldsamma
stormar vanliga, om sommaren råder ofta dimma.
J. tillhör Norge sedan 1929. — ön upptäcktes
1614 av holländaren Jan Jacobz. May. — Litt.:
”J. M.” (i ”Norsk geografisk tidsskr.”, 2 1929;
med bibliografi). M.P.
Jannelund, municipalsamhälle i s.ö.
Värmland, Degerfors s:n, Örebro län; 0,37 kvkm.;
1,304 inv. (1932). Taxeringsvärde å
fastighets-skattepliktig fastighet 2,273,800 kr., till
kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 898,560
kr. (1931). Se Degerfors 2). J.C.
Jannequin [zanaka’], C., se J a n e q u i n.
Ja’nnings, Emil, tysk skådespelare (f. 1886),
övergick efter världskriget från talscenen till
filmen och har vunnit världsrykte som
stumfilmens starkaste karaktärsskådespelare. J:s’
framställningar utmärkas av strålande fantasi,
djup humor, äkta tyskt gemyt och blodfullt
temperament. . G.K-g.
Janos, ungersk namnform för Johan.
Janse, Otto Theodor, antikvarie (f. 10/»
1867), fil. lic. i Uppsala 1900, fil. heders-d:r i
Lund 1918, amanuens vid Kulturhistoriska
museet i Lund 1893—1905, antikvarie vid Statens
historiska museum sedan 1907, förestod
riksantikvarieämbetet under flera år, från 1922
ordf, i Sv. fornminnesföreningen. J. har lett
flera utgrävningar, ss. av borgen vid
Ringsta-holm och kyrkoruiner i Sigtuna. Han har utg.
bl.a. ”Medeltidsminnen från Östergötland”
(1906) samt leder utgivandet av Emil Eckhoffs
arbete om Visby ringmur. E.W.
Jansen, Cornelius, nederländsk teolog
(1585—1638), prof, i Louvain 1630, biskop av
Ypres 1636. J. gjorde till sin uppgift att med
återgång till Augustinus’ lära om synden och
nådavalet bekämpa de pelagianska tendenser,
som särsk. genom jesuiterna framträdde i den
katolska teologien (”Augustinus seu doctrina
S. Augustini de humanæ naturæ sanitate,
ægri-tudine, medicina”, 3 bd, 1640). Jfr
Janse-n i s m. A.M-n.
Jansen, Jens Jonas Elstrand, norsk
teolog (1844—1912), kyrkoherde i Röken till 1897,
förf, till flera predikosaml. och uppsatser i
religiösa spörsmål (flera i sv. övers.), utmärkta
för aktualitet i motivvalet och enkel, vardaglig
stil. Sina teorier om predikans utgestaltning
— 303 —
— 304 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
