Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janson, Gustaf - Janson, Kristofer - Janson, Rudolf August - Janson, Nikolaj - Janson, Ture - Janson van Ceulen, Cornelius - Janssen, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANSON
(1914) och ”Katastrofen” (1917) ger han med
kraft och värme sociala nutidsbilder. Samtliga
böcker, ej minst ”Affären Costa Negra” (1910),
röja, att J:s diktargåva ligger i hans språkliga
målartalang, uppfinnargåva och förmåga att
skapa spänning. B.Lz.
Janson, Kristofer Nagel, norsk förf
(1841—1917). J. tog som ung starka intryck
av Björnsons bondenoveller och
landsmålsrö-relsen. Efter teologisk examen framträdde han
1865 med en saml. bondenoveller ”Fra
Bygden”, som följdes av en rad romaner, noveller
och dikter, alla på landsmål. 1869—78
verkade J. som folkhögskollärare. 1881 blev han
präst för de skandinaviska unitarierna i
Min-neapolis. Återkommen 1892 till Norge,
grundade han en unitarisk församling i Kristiania
1895. Av hans rika produktion kunna
ytterligare nämnas ”Vore Bedsteforældre” (1882),
”Præriens saga” (1885) och ”Nordmænd i
Amerika” (1887). H.E.
Janson, Rudolf August von, tysk
militär och förf. (1844—1917), officer vid inf.
1862, generalstabsofficer 1872, överste 1889,
generalmajor 1892, generallöjtnant och
fördel-ningschef 1899, general av inf. 1913. J. deltog
med utmärkelse i 1866 och 1870—71 års
fälttåg, varunder han blev svårt sårad vid Wörth.
Han var en synnerligen flitig militär förf, och
har bl.a. utg. ”Der Dienst des
Truppengeneral-stabes im Frieden” (2 Aufl. 1901), ”Geschichte
des Feldzuges 1814 in Frankreich” (2 bd, 1903
—05), ”Das Zusammenwirken von Heer und
Flotte im russisch-japanischen Kriege 1904—
05” (1905) och ”Der Uberfall über See als
Feld-zugseinleitung” (1909). E.Bz.
Janson, N i k o 1 a j Michajlovitj, rysk
folkkommissarie (f. 1882), son till en arbetare,
deltog i 1905 års revolution, häktades i Reval och
deporterades till Tobolsk, varifrån han
lyckades rymma. Under sovjetregimen erhöll J. en
mängd uppdrag; 1931 blev han
folkkommissarie för vattentransporten. P.Dhl.
Janson, Ture
Ludvig, finländsk
förf. (f. 1886),
student 1905,
tidningsman i Helsingfors
och sedan 1929 i
Stockholm. J. har
som förf, dels i
tillspetsad kåsörstil
tecknat interiörer
och stämningar ur
Helsingforslivet( bl.
a. i saml. ”Knock
me down”, 1914,
”Journalisten
Berg
man”, 1915, ”Clown utan mask”, 1924, i
diktsaml. ”Mitt Helsingfors”, 1913, och i den
resonerande ”Boken om Helsingfors”, 1926),
dels åter i noveller och smärre romaner belyst
svårigheterna att hävda personlighetens rätt
och humanitetens krav i hårda och oroliga
tider. Motsättningen mellan individen och
tidsandan har J. ofta ställt i samband med
problemet om Sveriges förhållande till det sv.
Finland. Detta problem skymtar i debutboken
”Inga medmänniskor” (1911) och återkommer
i ”De ensamma svenskarna” (1916), i ”Far till
son” (1922; Ålandsfrågan), samt i
”Maskinmänniskan” (1924) och i skådespelet
”Sveaborg” (1928). Individen, som uppställer
människovärdighetens krav mot sitt yrkes
fordringar, skildras i ”Verkligheten” (1923;
läkaren) och ”Vänskapsbyn” (1926; officeren).
Hu-manitetskravet dominerar novellsaml. ”Jag är
en konung” (1930). J:s utpräglade stil med
dess beräknade effekter kan ge hans
människoskildring ett stereotypt drag, och den låter
hans känsla endast medelbart komma till
uttryck. — Litt.: E. Kihlman, ”Sv. nutidsdikt i
Finland” (1928); J. Landquist, ”Modern sv.
litteratur i Finland” (1929). H.S-m.
Janson van Ceulen, C o r n e 1 i u s,
engelskholländsk målare, se Ceulen.
Janssen [zäsä’n], Pierre J u 1 e s César, fransk
astrofysiker (1824—1907). J., som 1875 blev
den förste direktorn för det av franska staten
på hans initiativ inrättade astrofysikaliska
ob-servatoriet i Meudon vid Paris, har huvudsaki.
ägnat sig åt studiet av solen. Han har
observerat ett flertal totala solförmörkelser, och
under en av dessa, i Guntur i Indien 18/s 1867,
använde han för första gången spektroskopet
som hjälpmedel och gjorde därvid
epokgörande iakttagelser. Genom att studera
protuberan-sernas spektrum fann han, att dessa bestå av
glödande gaser, framförallt vätgas. Samtidigt
fick han idén till en metod att med
spektro-skopets hjälp iakttaga protuberansernas
spektrum och form, även när solen ej var
förmörkad, en upptäckt, som samtidigt gjordes av
den engelske astronomen N. Lockyer. J.
påvisade även, att vissa linjer i solens spektrum, som
han kallade ”telluriska”, härröra från jordens
atmosfär, och han nedlade stort arbete på att
skilja dessa från de solen tillhöriga linjerna.
För detta ändamål upprättade han bl.a. 1892
ett observatorium på Mont Blanc, 4,810 m.ö.h.
1895—97 var J. president för Societé
astrono-mique de France, till vilken förening han 1896
skänkte ett större belopp, varmed Prix J.
instiftades, som i regel utdelas varje år för
förtjänstfullt astronomiskt arbete. J:s viktigaste
— 307 —
— 308 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
