Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansson, Gustaf - Jansson, Carl - Jansson, Eugène - Jansson, Wilhelm - Jansson, Karl Emanuel - Januari - Januarius (San Gennaro) - Janus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANSSON
Gustaf Jansson.
av stål gjort en
betydande insats i den
sv. järnhanteringens
utveckling. Han
erhöll 1924
Järnkontorets belöningsjetong i
guld. LS.
Jansson, Carl
Peter, politiker (f. 29/e
1858), inträdde i
järn-tägstjänst 1880, var
banvakt, 1908—18
banmästare och från
1887 samtidigt
hemmansägare (Edsbäc-
ken, Värmlands län). Tidigt politiskt intresserad,
invaldes han i A.k., som han tillhörde 1900—
14, 1918—32 (led. av Lagutskottet 1903—14,
Konstitutionsutskottet 1918—24 och 1929—32,
Första lagutskottet 1925—28). J. var medl. av
Liberala samlingspartiet och anslöt sig, då
detta upphörde, till Frisinnade folkpartiet. I
sin hemtrakt har han beklätts med ett stort
antal förtroendeuppdrag. E.Ths.
Jansson, Eugène Fredrik, målare (1862—
1915). J. fick under en glädjelös uppväxttid
E. Jansson: Genvägen. 1901. Thielska
galleriet.
i ”gamla staden” i Stockholm sin hälsa
nedbruten, vilket jämte en sedan tillstötande dövhet
alstrade en viss lynnets otillgänglighet och
vresighet. Studierna vid Konstakad. och för
Perséus i början av 1880-talet gåvo föga frukt.
Först på 1890-talet, sedan J. anslutit sig till
Konstnärsförbundet och på Söder fått en
ateljé med präktig utsikt, blev han i djupare
mening konstnär. I de nya motiv, som denna
stadsdel erbjöd honom, ödsliga, lyriska el.
nattligt mystiska, fann han under mer än ett
decennium material för omsättning av sin
melankoli till konst. Från mildtoniga, stort
tecknade kvällsbilder övergick han alltmera till
patetiska nattstämningar med ljusramperna runt
Riddarfjärden svävande i en rymd av mörk
kobolt och ultramarin. J:s slutl. våldsamt
uppdrivna blå färg, påsatt i en trol. av Munch
influerad och mycket subjektiv fläckteknik,
gav mer än t.ex. tonen hos Nordström och
prins Eugen anledning till ordandet om
1890-talets ”blåmåleri”. J. var främst musikalisk
naturlyriker, icke eg. kolorist. När han o. 1906
lämnade sina gamla, ofta upprepade
Södermotiv och började måla stora figurtavlor med
akrobater, gymnaster och badande,
framträdde trots all utvecklad energi begränsningen i
hans kunnande. — J. är väl representerad i
museerna i Stockholm och Göteborg. Bäst
studeras hans konst i Thielska galleriet, som äger
bl.a. Stockholmsstämningarna ”Staden i
solnedgång” (1897) och ”Nocturne” (1901),
självporträttet ”Jag” (1901) samt J :s förnämsta
figurmålning, ”Solbadare i flottans badhus” (1907).
— Litt.: Monogr. av N. G. Wollin 1920. H G-e.
Jansson, Wilhelm, tidningsman,
socialpolitiker (1877—1923). J. utvandrade till
Tyskland 1897 och blev där knuten till
fackföreningsrörelsen, bl.a. som red. för
landsorganisationens tidskr. ”Korrespondenzblatt”. Han
var även en följd av år ”Socialdemokratens”
Berlinkorrespondent. Från 1919 var J. sv.
socialattaché i Berlin. För närmandet mellan sv.
och tysk fackföreningsrörelse spelade J. en
betydelsefull roll, framförallt under
storstrejkåret 1909. T.E-r.
Jansson, Karl Emanuel, finländsk
målare (1846—74), elev av Boklund i Stockholm
och Vautier i Düsseldorf. Huvudarbeten:
”Flicka vid spinnrocken” och ”Kortspel i en
åländsk kajuta” (båda i Konstföreningens
galleri, Helsingfors). — Litt.: B. Hintze, ”K. E.
J.” (1926). G.S.
Januari (lat. Janua’rius, gammalt sv. namn
Torsmånad), den första mån. i den julianska
och den gregorianska kalendern, uppkallad
efter Janus. Ss. månadsnamn säges J. ha blivit
infört av Roms andre konung, Numa
Pompi-lius. M-t.
Janua’rius (San Gennaro), Neapels
skyddshelgon, martyr o. 305, enl. legenden
biskop i Benevento. J:s’ reliker förvaras i
Neapel, och hans i två glaskärl förvarade blod
säges bli flytande, då det föres i närheten av
hans huvud. Festdag (i Neapel) 19/9. S.N.
Janus, rom. myt., urspr. dörrens (lat. ia’nua)
skyddsgudomlighet, därför över huvud
ingångens och begynnelsens gud, vid böner
anropad först av alla gudar. Månaden januari
— 311 —
— 312 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
