Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Geologi och terrängförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
bergland. Anmärkningsvärd är skillnaden i
havsdjup ö. och v. om de japanska öarna.
Dessa bilda tre bågar, alla konvexa mot Stilla
havet, och mot vardera svarar på v. sidan ett
randhav, innanför Kurilerna Ochotska havet,
innanför Sakhalin och de fyra stora japanska
öarna Japanska havet och slutl. innanför
Ryu-kyu-öarna och Formosa östkinesiska havet.
Dessa randhav nå djup av resp. c:a 4,000, 3,000
och 2,000 m. men utgöras till stora delar av
grunt vatten. I motsats härtill begränsas
bågarna på utsidan av 7,000—9,000 m. djupa
gravsänkor. Den s.k. Japanska graven ö. om n.
Hondo har ett maximidjup av 8,491 m. J.
ligger alltså på kontinentalsockeln, och de
brottlinjer, som begränsa denna, utgöra de yttersta
i det parallellsystem av dylika, som uppdelar
terrängen i n. Ostasien i en serie
trappstegs-formiga partier. Men även veckningar ha här
förekommit, och de japanska öbågarna utgöra
en del av den tertiära veckningszonen. Denna
del av jordskorpan pressades därvid samman
mot s.ö. Utom genom veckning och
överskjutning förändrades då landet även genom
vertikala förskjutningar efter ovannämnda
brott-linjer. Längs dessa skedde då vulkaniska
utbrott, och fortfarande befinner sig
jordskorpan här utom jämvikt, ss. de talrika
jordbävningarna visa. De mest hemsökta områdena
äro kusttrakterna mot St. oceanen, f.ö. en av
jordens mest instabila trakter. I genomsnitt
är icke någon dag utan jordbävning. Det
förekommer upp till 4 dylika pr dygn, och även
om japanerna i stor utsträckning anpassat sitt
levnadssätt efter detta naturfenomen,
åstadkommas dock ofta oerhörda skador. Trakterna
omkr. Tokyo äro mycket utsatta, och i sept.
1923 omkommo vid en jordbävning nära
100,000 personer, varjämte i huvudstaden
370,000 hus förstördes. Man räknar med ett
mellanrum av o. 6V2 år mellan svårartade
jordbävningar. Jordstötar på havsbottnen verka
förödande efter kuststräckorna genom de
väldiga vågor de framkalla. — Även de
vulkaniska utbrotten åstadkomma svåra skador,
särsk. som flera av de mest välmående
trakterna gränsa till vulkaniska områden. J. har
165 vulkaner, varav 54 aktiva. I
orsakssammanhang med den vulkaniska verksamheten
står förekomsten av talrika varma källor. —
De tre ögirlanderna äro likväl ingen enkel
tek-tonisk bildning. Man kan emellertid urskilja
en inre och en yttre zon, stundom skilda åt av
en kärnzon. — Kurilerna utgöra de högsta
vulkaniska topparna i ett system av tertiära
veckberg, som sedan sjunkit. Ibland de
övervägande vulkaniska bildningarna påträffas spår
av de sedimentbergarter, varav veckningsked-
jan bildades. Av Kurilernas 36 vulkaner äro 18
fortfarande i verksamhet. — ön H o k k a i d o
är nästan alltigenom bergig och kullig och
utgör ett slags knut i fjällkedjebyggnaden. Den
ö. delen av ön hör geologiskt samman med
Kurilerna och är uppbyggd av tertiära
sedimentbergarter och trakyt. öns huvudkedja är bildad
av äldre bergarter samt talrika vulkaner och
når i vulkanen Nutapkaushpe en höjd av 2,345
m. Här finnes även en yngre kedja, som i öns
centrum fått ekonomisk betydelse på gr. av
tertiära kollager. Slutl. är s. halvön till stor
del uppbyggd av vulkaner, delvis aktiva. Dessa
vulkaniska bildningar jämte de uppveckade
paleozoiska sedimentbergarter, som bilda den
väsentligaste delen av Hokkaidos s.v. halvö,
fortsätta sedan på andra sidan av
Tsugarusun-det, på ön Hondo. — N. Hondos system av
veckningsberg kan indelas i tre parallella
zoner. Den yttre, östligaste av dessa är en täml.
regelbunden veckzon, uppbyggd av granit och
paleozoiska sedimentbergarter; den når sin
högsta höjd, 1,996 m., i Hayachine san. Den är
fattig på tecken till vulkanism. Den genom
landhöjning intensifierade erosionen har skurit
ut förgrenade klippdalar i detta landskap.
Denna yttre zon skiljes från kärnzonen av en
med öns huvudriktning parallell tektonisk
sänka, som kan följas från Tsugarusundet till
Tokyoslätten och vidare i Kiso gawas dalgång
och över Biwasjön till det grunda Japanska
innanhavet (Seto Uchi umi) mellan Shikoku,
Kyushu och Hondo, berömt för sin
utomordentliga naturskönhet. Nord-Hondos kärnzon är
liksom Hokkaido utsatt för en livlig vulkanisk
verksamhet. Den är f.ö. uppbyggd av
huvudsaki. paleozoiska beigarter. De djärva
formerna hos bergstoppar, uppbyggda av kalkrika
bergarter, kontrastera mot de lugnt avrundade
formerna hos ryggar av kristallina skiffrar,
vilka även finnas representerade. Bland
vulkantopparna märkas Azuma yama, Bandai san och
det heliga Natai san (2,493 m.). Den v. zonen,
berglandet vid kusten, utgör icke någon
sammanhängande kedja. Den är uppbyggd av
kristallina skiffrar och mindre ombildade
paleozoiska och mesozoiska sediment med inslag
av eruptiv. Den högsta punkten är vulkanen
Chokai san, 2,135 m. — Dessa ledlinjer i
landskapet efter öns huvudriktning äro emellertid
icke de enda. Den n.s. sänkan korsas av
talrikare transversala sprickor, och skärningarna
mellan systemen äro ofta centra för vulkanisk
verksamhet. Det största av dessa områden är
den s.k. fossa magna (”stora graven”) el.
Fuji-zonen. Här har ett stort stycke land brustit
samman och sjunkit ned ss. ett bälte tvärs över
ön. Denna gravsänka, som av forskningen även
— 315 —
— 316 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
