Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
börden är överallt mycket riklig men minskar
i allm. med temp. mot n., och huvudmassan
faller under sommarhalvåret. Tokyo har 1,470
mm. årsnederbörd. — S. J., särsk. Formosa
och Ryukya-öarna, är under juli—okt. utsatt
för häftiga virvelstormar, s.k. taifuner. — Snön
samlas till betydande täcke över Sakhalin och
Hokkaido men faller sällan över de sydligare
öarna och ö. Hondo. — Om vintern kommer
drivis ned efter Kurilerna ända till
Hako-date. F.Hj.
Växtvärld. I J. är nederbörden överallt utom
på en del av Formosa så riklig under alla
årstider, att skogen blir den naturliga
vegetations-typen. J:s stora utsträckning i n. och s. och
de talrika höga bergen förorsaka emellertid,
att ett flertal växtregioner finnas
representerade på ögruppen. På Kurilerna härskar
barrskogen med Pinas pu’mila som karaktärsträd.
Redan på Sakhalin och på Hokkaido stiger
barrskogen, kännetecknad av en nästan
ogenomtränglig, snårig undervegetation, upp i
bergen. Men på de nedre sluttningarna växer
bambu. På Hokkaido härskar den vinterkala
lövskogen i låglandet med ekar, askar, björk,
kastanje, alar, pilar och trädumbelliferer.
Denna lövfällande skog karakteriserar även n.
Hondo ända till 37° n.br. Den består av bok, många
arter lönn, poppel, björk, kastanjeträd, ask,
ek, lövfällande lager och magnolior. I
gläntorna växa syren, Evo’nymus, jättestora
Petasi’-tes, umbelliferer och ormbunkar. I lövskogen
finnas även barrträd, och med densamma
omväxla slutna barrskogar av tall, gran, idegran
och japansk ceder. På mellersta Hondo går
lövskogsregionen till 1,800—2,800 m., på n.
delen av ön blott till 1,100—1,600 m. Ovanför
tar barrskogen vid. Dess karaktärsträd är
A’bies Vei’tchii. Dessutom består den av A’bies
brachyphy’lla, Pi’cea microspe’rma, T suga
Sie-bo’ldii, Larix lepto’lepis, flera arter tall, och
Thujo’psis lætevi’rens. Därtill komma bl.a.
björk och al. Ovanför skogsgränsen bildar
Pinas pu’mila täta snår. Här präglas växttäcket
f.ö. av talrika ris och buskar, t.ex. flera arter
alprosor. Redan n. om 37° n.br. börja i
låglandet ständigt gröna lövträd uppträda i den
lövfällande skogen, och s. om denna linje bli
de förhärskande. Den ständigt gröna skogen
är den naturliga vegetationstypen på s.
Hondo, Shikoku och Kyushu och består av flera
Quercus-arter, med Ternstræ’mia japo’nica som
undervegetation, el. är den en blandskog av
Quercus, lager, magnolior, ända till 10 m. höga
kamelior, Ilex-arter, flera arter tall. Längst i
s. tillkomma även mera tropiska element ss.
Ficus-axter, palmer (Livisto’na chine’nsis) och
Cycas revolu’ta. Av de urspr. skogarna är dock
mycket litet bevarat i s. J., ty i denna
subtropiska zon når det för J. karakteristiska
åkerbruket sin rikaste utveckling. Skogen har fått
vika, och där dess plats ej intages av
kulturmark, ser man i stället ända till 20 m. höga
bestånd av bambu, varav mer än 50 arter
anträffas, som här bilda sekundärvegetationen.
Men de stora risfälten samt odlingarna av te,
bomull och sockerrör prägla här mestadels
landskapet. På Kyushu går den ständigt
gröna skogsregionen upp till 1,100 m., där den
avlöses av den vinterkala. På Ryukyu-öarna, där
vintern i låglandet är mild och frostfri, blir
det rent tropiska inslaget i skogen talrikare.
På kusterna växa sålunda Pa’ndanus, och
palmerna spela nu en större roll. I bergen är
däremot den rent subtropiska vegetationen
förhärskande. På den sydligaste av Ryukyu-öarna
har man Asiens nordligaste förekomst av
skogbildande mangrove, huvudsaki. högstammig
Rhizo’phora mucrona’ta och ett par andra
arter. Om vegetationen på Formosa se d.o.; jfr
Skogsbruk nedan. — J:s flora är ytterst artrik
och känd för sina praktfulla former.
Kulturbygderna präglas om våren av de talrika
praktfullt blommande körsbärsarterna. Lackträdet
(Diospy’ros kaki) och kastanjeträdet odlas
längs risfälten. Många av våra prydnadsväxter
härstamma från J. ss. arter av Prunus,
Dier-vi’lla, Azale’a, Chrysa’nthemum. J.F.
Djurvärld. J. hör i djurgeografiskt
hänseende till den palearktiska regionen, och
djurvärlden visar släktskap dels med n. Kinas och
Manchuriets, dels med n. Amerikas d. Bland
de o. 50 däggdjursarterna märkas 10
fladdermöss, en grävande mullvadslik insektätare, ett
par björnar, en även av frukter levande
mård-hund, som lämnar ett värdefullt pälsverk,
några mårdar, en grävling, en sjusovare och en
”flygande” ekorre. I n. delen förekomma en
mindre hjortart och vildsvin, förr även
havs-uttern, i s. en ap- och en antilopart. O. 400
fågelarter äro kända från J., däribland ett
30-tal endemiska. Sångfåglarna äro rätt få, bland
dessa en näktergal, fasaner, hägrar och
vattenfåglar talrika. Bland reptilierna märkas 2 i
sötvatten vanliga sköldpaddor, en gecko, flera
arter ormar, bland groddjuren
jättesalamandern. Insekterna äro talrika, havsfaunan
mycket rik, sammanhängande med J:s långa
utsträckning i n. och s. samt mötet av kalla och
varma havsströmmar. O.C-n.
Befolkning. Det japanska folket har
uppkommit genom en blandning av 3 olika raser,
om vilkas härstamning och
invandringshisto-ria man på många punkter ännu är oviss. Det
första folket i J. var en paleoasiatisk grundras,
varav den mest framträdande grenen synes
— 319 —
— 320 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
