Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Java - Växt- och djurvärld - Befolkning - Språk - Historia - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAVA
Växt- och djurvärld. I låglandet på öns v.
hälft bildar den tropiska regnskogen den natur
liga vegetationen, ehuru den nu merendels
försvunnit för kulturvegetationer. Den består bl.a.
av ekarter, fikonträd, anonacéer och
myrtenar-ter. Under dessa större träd leva mindre, ss.
palmer och trädormbunkar med massor av
lianer och epifyter (lycopodiacéer, ormbunkar och
orkidéer). I bergen mellan 1,500 och 2,500 m.
är skogen glesare och består här bl.a. av ekar
(Pasa’nia), lager-, kaslanje- och valnötsträd
samt Podoca’rpus-arter. På de trädlösa
bergstopparna är växtligheten av ängstyp. I ö. J. är
skogen av torrare slag. I låglandet beslår den
av Aca’cia- och Albi’zzia-arter, i andra Irakier
härskar teakskogen (Tecto’na grandis).
Skogarna äro i alhn. öppna, sakna undervegetation
och äro lövfällande under den torra årstiden.
De äro alltså av savaimlyp, och mellan dem
finnas öppna savanner. I bergen härskar
mångenstädes den xerofila, bladlösa
Casuari’na-skogen. — Djurvärlden är rik på arter.
Tigern är allmän. En art Rhino’ceros, talrika
apor, däribland gibbon, vildoxe, talrika
papegojor och fasaner karakterisera djurlivet. J.F.
Befolkning. Inv. äro av malajiskt ursprung
och tillhöra 3 olika grenar av denna ras. Av
alla de oslindiska öarna har J. alltid haft den
största folktätheten och den högst utvecklade
kulturen. Av dess inv. voro 1930 193,618
européer, 40,890.244 infödda och 635,662 andra
östasiater, huvudsaki. invandrade kineser.
Folkökningen under det senaste decenniet uppgick
till c:a 7 mill. el. 20%. Under det senaste årh.
har J:s folkmängd ökat med 700%, vilket
vittnar gott om holländarnas förmåga att styra
exotiska folkslag. Till den stora folktätheten
(315 pr kvkm.) bidraga givetvis också del
gynnsamma klimatet och den bördiga jordmånen.
Kusterna äro visserligen sumpiga och osunda,
men det inre höglandet har ett hälsosamt
klimat. Slätterna mellan det inre berglandet och
kusten äro mycket bördiga, särsk. i n., där
folktätheten når ända till 500 pr kvkm. Inv.
äro flitiga och arbetsamma. De bo mest i
byar (kampongs). J.F.
Språk, se Javanska språket och
litteraturen.
Historia. När den första kinesiska skildringen
av J. 412—413 föreligger, var ön sedan länge
fullst. hinduiserad. Dess tillhörighet till
Cri-vijaya-väldet på Sumatra c:a 750—860 befäste
buddismens ställning på bekostnad av den
förut härskande ^ivaitiska hinduismen. De
spridda smärre hindurikena — av vilka Kediri var
det förnämsta — förenades 1222 till ett
rike Tumapel, vilket under kamp mot
Crivi-jaya-väldet lyckades vinna hegemonien i
Indo
nesien. Tumapel avlöstes (1293) av Mådjåpahit,
som under 1300-talet utvecklade sig till en hela
Bortre-indiska övärlden behärskande stormakt.
Under 1400-talet uppstodo ett flertal
muhammedanska riken på J., av vilka Demak var det
förnämsta. En koalition mellan de
muhammedanska rikena störtade slutl. Mådjåpahit (c:a
1520); i början av 1600-talet utvecklade sig
Mataram till en verklig javansk stormakt. Då
hade redan européerna framträtt i J:s historia.
Ön hade upptäckts av portugiserna c:a 1520;
1596 hade holländarna fattat fast fot på ön,
1602 grundades Holländska ostindiska
kompaniet, och 1619 anlades Batavia ss. en fast
stödjepunkt för det holländska inflytandet.
Något större intrång i J:s angelägenheter gjorde
holländarna dock ej förrän 1758, då tvistig
heter om tronföljden i Mataram föranledde
dem att dela detta rike i tvenne, Surakarta och
Djokjakarta. 1811 erövrades J. av
engelsmännen men tillerkändes genom freden i Paris
1815 Nederländerna ss. besittning. Det verkliga
befästandet av del holländska väldet på J. ägde
rum efter det stora upproret 1825—30,
varigenom största delen av ön lades direkt under
holländsk styrelse. Sedan dess har det
holl-ländska väldet ytterligare befästats, och en
lugn utveckling har i det stora hela varit
rådande; vid enstaka tillfällen, senast 1926, ha
dock allvarligare oroligheter inträffat. C.F.
Ekonomisk geografi. Huvudnäring är
åkerbruk. Detta bedrives dels i småbruk, som
tillhöra de infödda, dels i stora planlager, tillhö
riga holländare och där de infödda arbeta som
daglönare. Risel är den framför alla andra do
minerande kulturväxten i de inföddas jordbruk
Ung. % av deras jord odlas med sumpriset,
som t.o.m. i regnskogsklimatet kräver
konstbevattning. Dalsidorna äro ofta i en
omfattning av ända till 1,200 vertikalmeter
uppdelade i terrasser, av vilka var och en periodvis
sättes under vatten genom en dammanläggning.
De infödda ha under årtusenden skaffat sig
erfarenhet i bevaltningskonsten, men
holländarna ha genom sin mera fulländade teknik
kunnat betydligt utvidga och förbättra
bevattningsanläggningarna på J., så att risodlingen
nu ger flera gånger större avkastning än förr.
Den av infödda ägda och odlade jorden
fördelade sig 1930 på de olika kulturväxterna
sålunda:
ris .................................. 3,562,110 har
majs ................................. 2,003,100 „
kassava ................................ 650,840 „
jordnötter ....................... 223,809 „
sojabönor ....................... 207,735 „
naljväxter (övriga) .................. 218,168 „
batater ................................ 159,817 „
tobak .................................. 149,641 „
övriga kulturväxter..................... 610,204 „
Summa 7,785,424 har
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
