Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaurès, Jean - Java - Geologi och terrängförhållanden - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAVA
patetisk, humoristisk och undervisande
talekonst, där en rik fantasi improviserar en
underbar språkdräkt. Det fanns icke något
småaktigt hos honom, och han vädjade aldrig till
klasshat el. trånga doktriner. Temperamentets
glöd kunde leda till häftigt partitagande och
skarp kritik, men det konstruktiva var alltid
syftet med hans förkunnelse. G.Liv.
Java, den minsta och sydligaste av St.
Sun-daöarna i Ostindien, belägen mellan 5° 52’ och
8° 45’ s.br. och mellan 105° 50’ och 114° 38’
ö.lgd (se karta vid Bortre Indien); 127,257
kvkm. J. bildar tillsammans med Madura el.
Madoera (5,100 kvkm.) ett förvaltningsområde
i Nederländska Indien, omfattande 132,357
kvkm. med 41,719,524 inv. (1930). J.F.
Innehåll:
Sp.
Geologi och
terräng-förhållanden _______377
Klimat ........ ..._378
Växt- och djurvärld 379
Befolkning ......... 379
Språk ............. 379
Geologi och terrängförhållanden. J. utgör ett
led i den tertiära veckningszonens
Bortre-indiska avsnitt, som i en vid båge över St. och
Små Sundaöarna, Moluckerna och Filippinerna
förbinder Indien med Japan. Äldre bergarter
än tertiära finnas på J. blott i obetydlig
utsträckning, huvudsaki. blott skiffrar, leror och
kalksten från krittiden. Mot slutet av
oligocen-tiden inträffade den stora veckningen, åtföljd
av förkastningar. Ur sprickorna framträngde
stora lavamassor, som bildade vidsträckta
platåer, i vilka erosionen sedan utskulpterat mera
markerade berg- och dalformer. Vid denna tid
bestod området av ett flertal öar. I
havsarmar-na, som skilde dem, bildades sediment, mest
kalksten. Under slutet av pliocentiden
försiggick en ny bergskedjeveckning, följd av
sprickbildningar och förkastningar. Genom de senare
erhöll J. sina nuv. kustlinjer. Sundasundet
mellan Sumatra och J. och Balisundet
bildades härigenom. På gr. av sprickbildningen
började ånyo den vulkaniska verksamheten
och pågår ännu. Längs n. och s. kusterna ligga
i allm. berglagren vågräta och bilda svagt
sluttande platåer. Längs öns längdaxel äro de
däremot hopskjutna i skarpa veck, grupperade
omkr. en tektonisk sänka, som stryker genom
J. från v. till ö. Vecken beledsagas av
spricklinjer i samma riktning. En i sen tid inträffad
höjning av ön har givit erosionen ny fart, så
att talrika raviner bildats i platåernas yttre
delar. Det nuv. landskapet präglas i hög grad
av vulkanerna. De ligga i v. på en
spricklinje, som följer öns längdaxel och som i ö.
delar sig i två. De bestå av andesit och basalt
och resa sig över öns intill 1,350 m. höga
tertiära sockel. De äldre, miocena vulkanerna
nå 1,900 m., de 45 recenta 2,000—3,000 m., 14
t.o.m. ännu högre. De högsta äro de, som
bevarat sin urspr. kägelform med små kratrar,
ss. öns högsta topp Semeroe (3,676 m.) och
Slamet (3,432 m.). Andra käglor ha sprängts
i luften, och deras plats har intagits av
väldiga kalderor (explosionskratrar). En sådan
är Tengger (2,390 m.), Idjen (3,332 m.) och
Papandajan (2,660 m.), vars ringkrater har en
diam, av 24 km. Av J:s 121 vulkaner äro 28
ännu verksamma; t.ex. Semeroe hade 1885 ett
våldsamt utbrott. Särsk. fruktade äro
utbrotten ur de kratrar, som äro fyllda av sjöar och
vilka vid sådana tillfällen utsända heta
slamm-strömmar, ss. Keloet, vars utbrott 1919 kostade
50,000 människor livet. Likväl äro icke blott
vulkanernas omgivningar utan även deras sidor
tätt bebyggda. De vulkaniska bergarternas
vittringsjord är näml, mycket bördig, och
askregnen, som falla över slätterna och dalarna,
befrukta dessa med näringsrika salter. J:s
floder äro korta, men vattenrika och strida. De
äga därför stor transportförmåga och ha vid
sina mynningar avsatt fruktbara deltaslätter.
J.F.
Klimatet är tropiskt med hög årstemp. och
liten temp.-variation mellan årstiderna. Batavia
har en medeltemp. för året av 25,9° med
minimum under jan. och febr, med 25,4° och
maximum under maj med 26,4°. Ett sekundärt
maximum inträder under okt. med 26,3°. I bergen
är klimatet mindre hett men de årl.
temp.-varia-tionerna lika små. Buitenzorg (240 m.ö.h.) har
24,8° och Pangerango (3,023 m.) 8,9° årl.
medeltemp. Ehuru värmen i låglandet icke är
särsk. hög, är den dock svår att fördraga på gr.
av den stora luftfuktigheten. Denna är
betydligt större i v. än i ö. delen av ön. Den senare
slår under maj—okt. under inflytande av s.ö.
passaden, som här är torr, emedan den passerat
Australien, medan den, som träffar v. J., har
strukit över mycket vidare del av Indiska
oceanen och därför är fuktigare, öns v. del
uppvisar dessutom mycket mera slutna och
sammanhängande bergskedjor, som tvinga vinden
att avge fuktigheten, medan den ö. eg. består av
en låg platå, över vilken blott isolerade
vulkaner resa sig. Även den mest regnbringande
vinden, n.v.-monsunen, medför därför för öns v.
del betydligt mera nederbörd än för den östra.
Nederbörd:
Pr år
Batavia ................ 1,819 492 1,327
Buitenzorg (ö. J.) .... 4,226 1,844 2,382
Pasuruan .........;..... 1,308 205 1,103
J.F.
Maj-okt. Nov.-april
mm. mm.
— 377 —
— 378 —
Historia .......... 379
Ekonomisk geografi. 380
Litteratur ........ 381
Musik ............. 381
Konst ............. 381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
