Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Java - Ekonomisk geografi - Litteratur - Musik - Konst - Java, javakaffe - Java-apa - Java-jute - Javakardemumma - Javanesisk - Javanska språket och litteraturen - Javansk konst - Javansk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAVANSK MUSIK
De inföddas odlade jord uppgick alltså till
58,6 °/o av hela öns areal. Nära 2 mill. har äro
lagda i storbruk som plantager. På dem odlas
sockerrör, kaffe, te, tobak, kakao, gummiträd,
kokospalmer och kinaträd. Teodlingen är
koncentrerad till v., rörsockerkulturen till ö. J.
J. har ännu 2,4 mill. har skog, varav 0,s mill.
teakskog. Utom teakträ erhålles även
eben-holts och sandelträ. I mellersta J:s n. del
finnas petroleumkällor, som lämna % mill. ton pr
år. J. producerar vidare tenn och svavel.
J. är den 2:a i ordningen av världens
sockerproducenter. Dess sockerexport
uppgick 1930 till 2,694,456 ton. Medan Cuba har
Europa till avsättningsområde, har J. hela
Östasien till marknad för sitt socker. J. har vidare
världsmonopol på produktionen av kinin. 1930
framställdes här 10,7 mill. kg. el. 99 °/o av
världskonsumtionen. F.ö. voro (1929) de
förnämsta exporlartiklarna från J. (med Madura):
socker ................ 460,426 mill. guld-kr.
te .................... 110,517 „ „
gummi .................... 97,m7 „ „
tenn och tennmalm ........ 50,ui6 ,, „
kaffe ................... 38,226 „ „
mineraloljor ........... 17,55? „ „
kopia .................... 17,oo7 „ „
Värdet av totalimporten uppgick 1929 till
1,028,543 mill. gkr. och av exporten till 1,072,204
mill. gkr. Den förnämsta hamnen är Batavia.
Järnvägsnätets längd är 5,528 km. (1929). —
Litt.: D. Campbell, ”J., past and present” (2 bd,
1915); J. Fabius, ”J.” (1928); J. C. van Dyke,
”In J.” (1929). J.F.
Litteratur, se Javanska språket och
litteraturen.
Musik, se Javansk musik.
Konst, seJavanskkonst.
Java, j a v a k a f f e, se Kaffe.
Java-apa, se M a k a k e r.
Java-jute, bot., se H i b i s c u s.
Javakardemumma, en mindervärdig sort av
kardemumma, som utgöres av fröna av den på
Java inhemska Amo’mum ma’ximum. O.Gz.
Javane’sisk, se Javansk.
Javanska språket och litteraturen. Det
javanska språket tillhör den indonesiska
språkgruppen av den malajo-polynesiska (el.
austro-asiatiska) språkstammen och ansluter sig
där-inom närmast till den på v. J. talade
sundane-siskan och den på ön Madura använda
madu-resiskan. Antalet j.s. talande individer torde
kunna uppskattas till något över 20 mill.
Karakteristiskt för detsamma är den socialt
betingade skillnaden mellan båså kråmå
(”regelbundet, riktigt språk”), som användes av lägre
stående gentemot högre, och båså ngoko
(”duspråk”), som brukas av högre stående gentemot
lägre. Denna åtskillnad återfinnes mer el.
mindre inom flertalet orientaliska språk men
har i j.s. nått en särsk. karakteristisk
utformning. — Det fornjavanska språkstadiet går
under beteckningen kavi (se d.o.). — Om den
fornjavanska litteraturen se Kavi. Den
javanska litteraturen i övrigt omfattar framförallt
en betydande krönikelitteratur; likaså märkas
den javanska laglitteraturen, den stora folkliga
fabel- och sagoskalten och de folkliga
lustspelen (lampahan). —- Litt.: P. Roorda van
Ey-singa, ”Javaansche spraakkunst” (1828; flera
senare uppl.), ”Javaansch-nederlandsch
hand-woordenboek” (2 bd, 2 uppl. utg. av F. Vreede,
1901). C.F.
Javansk konst utgör i sin klassiska form en
avläggare av den indiska senguptakonsten (se
Indisk konst). Denna klassiska j. k.
omfattar tre grupper av monument, Borobudur-,
Prambanan- och Dieng-grupperna. Den första,
vars pärla är templet Borobudur (se d.o.), ett
av de största mästerverken av indisk konst,
visar en uteslutande buddistisk prägel,
härrörande från Qailendra-väldets tid (c:a 750—860)
och med utpräglad anknytning till den
nordindiska senguptakonsten. Den andra gruppen
omfattar en äldre serie buddistiska monument,
av vilka Kalasan-templet (från 778) är det
förnämsta, och en yngre serie Qivaitiska
monument, härrörande från tiden för den inhemska
reaktionen mot Qailendra-väldet
(900—1000-talen) och med anknytning till den sydindiska
senguptakonsten. Av samma karaktär, men
senare, är Dieng-gruppen (1000—1200-talen). 1
denna konst har de buddistiska
minnesmärkenas stränga klassicism övergått till en mera
impulsiv, mera naturalistisk konst; samma
utveckling fortsätter i Kediri- och
Tumapel-konsten och når sin höjdpunkt i
Mådjåpahit-konsten (jfr Java, historia). Den senare
utvecklingen visar ett typiskt förfall. — Litt.:
N. J. Krom, ”Inleiding tot de
hindoe-javaan-sche kunst” (3 bd, 1921—23). C.F.
Javansk musik. Den tonala grundvalen för
j.m. är den i exotisk musik allmänt begagnade
femtoniga (pentatona) skalan, hos javaneserna
omformad på ett egendomlig sätt, i det att
oktaven i den s.k. sa/èndro-skalan delas i 5
något så när lika stora tonsteg, på så sätt att intet
av dem enl. vår uppfattning är ”rent” el. låter
sig noteras med europeisk notskrift. Huruvida
denna skaltyp är en ändring av den klassiska
kinesiska 5-tonsskalan el. omvänt den javanska
bildar grundvalen för den kinesiska, är en
öppen fråga. Utom saZèndro-skalan begagnas
också en 7-tonig pe/og-skala, vars intervaller
icke heller överensstämma med europeisk
tem-perering. Formmässigt sett står j.m. den
kinesisk-japanska musiken nära, näml, med
hänsyn till den strängt symmetriska indelningen
— 381 —
— 382 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
