Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Javansk musik - Javelin - Ja, vi elsker dette landet - Javier, Francisco - Javorov, Peju - Jaxartes - Jaxt - Jay, John - Jayadeva - Jazid, Jesid, dynasti - Jazid I ibn Muawija - Jazid II ibn Abd al-malik - Jazid III ibn al-Walid - Jazider, jesider - Jazyger - Jazz - Je- - Jean - Jean de Boulogne - Jean de Joinville - Jeanetteexpeditionen - Jeanetteön - Jean le bon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAVELIN
(2-4-8 takter). Musiken bygger i övrigt på
melodiska och rytmiska formler, som varieras i
det oändliga. Huvudinstrumentet i den
javans-ka orkestern (gamelan) är gambang, ett
slaginstrument med trä- och metallplattor. E.A.
Javeli’n [jav-] (fra. javeline, av lat. ja’culum,
kastspjut), lätt spjut, ofta med bladformig
klinga, använt bl.a. av landsknektar fram till
o. 1520; liknande spjut äro ännu i bruk bland
Nordafrikas negrer. R.Sbg.
Ja, vi elsker dette landet, norska folksången,
dikt av Björnstjerne Björnson 1859, melodi av
Richard Nordraak.
Javier [zavie’r], Francisco, spansk
jesuit, se X a v i e r.
Ja’vorov, Peju (f. 1877), bulgarisk skald,
se Bulgarien, sp. 321.
Jaxa’rtes, se S y r-d a r j a.
Jaxt, biflod till Neckar, se J a g s t.
Jay [jet], John, nordamerikansk politiker
(1745—1829), urspr. advokat i New York,
deltog i den antiengelska
och interkoloniala
rörelsen på 1770-talet,
var tidvis New Yorks
ombud i
Philadel-phiakongressen, brukades i diplomatiska
beskickningar och var
1784—89
konfederationens utrikesminister, 1789 förste chef
för unionens högsta
domstol. Ivrig
fede-ralist, arbetade J. för
unionsförfattningens antagande och för
närmande till England. Ss. sändebud i
London avslöt han med denna makt 1794 det
s.k. J:s treaty, England lovade utrymma de
redan avträdda forten i Nordvästterritoriet (se
d.o.) endast mot vittgående ekonomiska
medgivanden. Fördraget, som från
nordamerikansk sida måste betecknas ss.
otillfredsställande, gjorde om intet vissa planer på en
svensknordamerikansk väpnad neutralitetsallians och
spelade, starkt klandrat av republikanerna, en
viktig roll i unionens partipolitik. 1794—1801
var J. guvernör i staten New York. B.
Jayade’va [jaja-], indisk diktare i början av
1100-taIet, hovskald vid konung
Lakshmanase-nas av Bengalen hov. J. är upphovsman till en
av sanskriftlitteraturens förnämsta skapelser,
”Gitagovinda” (”Sången om Govinda, d.v.s.
Krishna”), en i en tunn episk förklädnad inhöljd
lyrisk komposition, vari besjunges Krishnas
kärlek till Radha och deras slutliga förening.
Man har ofta, dock ovisst med vad rätt, velat
i dikten finna symboliserad den fromma sjä
lens bhakti (se d.o.) till Krishna. C.F.
Jazid, J e s i d, tre kalifer av umaijadernas
dynasti, resp, den 2:a, 9:e och 12:e.
1) J. I i b n M u’a’w i j a, kalif 680—683,
bekämpade alidernas uppror och intog kort före
sin död Medina, som liksom Mekka understött
al-Husain ibn Ali (se denne).
2) J. II i b n ’A b d a 1-m aT i k, kalif 720—
724, var en kraftfull regent, som förde krig både
i Mindre Asien och Frankrike, där Narbonne
erövrades.
3) J. III ibn a 1-W a 1 i’d regerade blott 6
mån. och dog av pest 744. G.O-r.
Jazider, j e s i d e r, en stam av oviss
härkomst på högst 50,000 personer, bosatt dels i
Sindjarbergen v. om Mosul, dels i Kurdiska
bergen s.ö. om Vansjön. Deras märkliga
religion, som skaffat dem namnet
”djävulsdyr-kare”, är en blandning av gammalpersiska,
muhammedanska och kristna element. Som
dess stiftare nämnes Schaich Adi, f. i Syrien
på 1100-talet. De tro på en hög, oåtkomlig
gud, Jazdän, som för 10,000 år givit väldet
över världen åt en av de från honom utgångna
7 andarna, Schaitän, satan, vars namn ej får
nämnas, men som de dyrka under namnet
Ma’l’ak Tä’ü’s, ”ängeln Påfågel”, i form av en
påfågel av brons, förvarad i en helgedom i
Sindjarbergen. J. tro på en själavandring: 7
år efter sin död blir en människa häst, får,
hund el. åter människa, alltefter förtjänst.
Genom häftiga omvändelseförsök och förföljelser
under turkiskt välde ha j. starkt
decimerats. G.O-r.
Jazy’ger, ett folk av trol. iranskt ursprung,
som o. 50 e.Kr. voro bosatta i Ungern och
tidigare n. om Svarta havet. Benämningen j.
överfördes senare till en stam, likaledes antagl.
iransk, som mot mitten av 1200-talet slog sig
ned kring mellersta Donau och Theiss men
snart uppgick dels i ungrarna och dels i de
kringboende turkstammarna (senast 1500). De
språkliga minnesmärken de kvarlämnat finnas
i orts- och personnamn. G.Jg.
Jazz, se J a s s.
Je-, se även D j e-.
Jean [zä; sv. uttal även Jag], fransk
namnform för Johan.
Jean de Boulogne [zä da bolå’n],
bildhuggare, se Giovanni da B o 1 o g n a.
Jean de Joinville [zä da zpaviT], se
Join-ville.
Jeanetteexpeditionen [zanä’t-Jo’n-], se De
Lon g.
Jeanetteön [zanä’t-], se De Longöarna.
Jean le bon [zä la bå’], se Johan, sp. 480.
— 383 —
— 384 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
