Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesu födelse - Jesu-hjärtas-dyrkan - Jesuiter - Jesuitisk - Jesuitorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESUITORDEN
Jesu födelse, konsthist., se Heliga
familjen, Heliga natten och Jesus.
Jesu-hjärtas-dyrkan. Under medeltiden
(särskilt inom mystiken) förekommo meditationer
inför tanken på Jesu hjärta (dels i dess
lekamliga form, dels ss. symbol för hans kärlek),
vilka efter hand och i sht genom jesuitordens
medverkan (jfr M. M. A 1 a c o q u e)
utbildades till spec. andaktsövningar. 1765 inrättades
en Jesu-hjärtas-fest. J. befordras av flera
brödraskap och kongregationer. Jfr D a m e s
du S a c r é-C o e u r. S.N.
Jesuiter, se Jesuitorden.
Jesuitisk, kännetecknande för en jesuit;
ränkfull; skenhelig.
Jesuitorden, katolska kyrkans mäktigaste
orden, har sitt ursprung i den krets av
studiekamrater, som Ignatius Loyola (se denne) i
Paris vann för sina planer och som 15/s 1534
i Mariakyrkan på Montmartre avgåvo löfte att
ägna sig åt muhammedanmission i Palestina:
om hinder mötte, ville de ställa sig till påvens
förfogande för vilken uppgift som helst. I
Venedig, där de samlades 1537, lärde de känna
teatinorden (se d.o.), och då den politiska
situationen omöjliggjorde deras färd till
Jerusalem, inriktade de sig liksom denna på inre
mission. De antogo nu det med deras
militä-riska läggning överensstämmande namnet
Com-pania de Jesus (Jesu kompani). Påvens
stad-fästelse av statuterna erhölls efter åtskilliga
svårigheter 27/a 1540: orden kallades då Socielas
Jesu (förkortat S.J., Jesu sällskap). Antalet
medl. skulle vara högst 60, en begränsning, som
dock bortföll redan 1543. Loyola valdes till
ordens förste general. Ss. ett slags katolsk
frälsningsarmé under påvens befäl ville j.
återföra till kyrkan de folkgrupper, som avfallit.
Sin speciella karaktär av kamporganisation mot
protestantismen fick j. från 1544, då kurian,
biskopar och furstar uppfordrade den därtill.
Samtidigt förflyttades verksamhetens
tyngdpunkt till de maktägande stånden och de högre
skolorna. Kyrklig fostran, grundligt
latinstudium, human behandling av lärjungarna samt
kostnadsfri undervisning var det skolprogram,
genom vilket j. segrade. Mönsterlärov. blev det
i Rom 1551 grundade Collegium romanum.
Sin första kyrkohistoriska insats gjorde j. vid
Tridentinska mötet (se d.o.), där jesuiter
genomdrevo stadfästelsen av det medeltida
dog-mat om påvens absoluta makt över kyrkan.
Därefter kunde j. över hela Europa taga upp
kampen mot reformationen. Framgången blev
fullständigast i de romanska länderna. I
Italien medverkade j. till undertryckandet av de
evang. rörelserna och satte genom sina skolor
en ny prägel på hela kulturlivet: renässansen
efterträddes av en bigott och ofördragsam anda,
en praktlysten och patetisk stil. Till
Portugal infördes j. tidigt och fick genom
kungafamiljen ett oerhört politiskt inflytande. I
Spanien måste den först övervinna det
högre prästerskapets misstro och dominikanernas
teologiska motstånd men kunde sedan t.o.m.
placera ordensmedl. i regeringen. I
Frankrike bekämpade j. från 1550-talet
hugenot-terna i tal och skrift. Richelieu och Ludvig
XIV gjorde j. till statens villiga redskap, t.o.m.
gentemot påven. I gengäld bestämde jesuiter
ss. konungens biktfäder (särsk. Lachaise) över
kyrkliga utnämningar och styrkte honom i
hans våldspolitik mot hugenotter och
jansen-ister (se Frankrike, historia). I T y s
k-land och Österrike avvärjde jesuiterna den
o. 1550 hotande faran för katolicismens fullst.
upplösning. Under ledning av Canisius (se
denne) fingo de undervisningen i sin hand i
Habs-burgs länder, i Bayern och i de andliga
territorierna (i Rom upprättades Collegium
Germa-nicum 1552, se Collegia romana), och
återkatoliceringen genomfördes raskt. I
Polen vann j. den mäktiga adeln genom sina
skolor och omhuldades av regenterna.
Gentemot England underhöllo jesuiterna en livlig
propaganda från drottning Elisabets tid till
revolutionen 1689, som störtade deras gynnare
Stuartarna och t.v. utestängde dem från
England. I Sverige inskränkte sig j:s
verksamhet till en kort period under Johan III (se
Laurentius Nicolai och Possevino)
samt någon andel i drottning Kristinas
övergång till katolicismen.
För denna kamp på många fronter
försummade j. icke sin andra uppgift: den yttre
missionen. Dess försök att kristna
muhammedanerna misslyckades. Kvantitativt storslagna
resultat nåddes däremot i Främre och Bortre
Indien (Fr. Xavier på 1500-talet och Robert de
Nobili på 1600-talet) samt på Filippinerna.
Den svaga punkten i j:s mission var, att ofta
större vikt lades vid massdop och
kyrkoorgani-sation än vid grundlig fostran. I Japan
be-stodo dock j:s missionsförsamlingar
hjältemodigt provet under blodiga förföljelser (från
1588). Genom M. Ricci (se denne) o.a. fingo
jesuiterna en stark ställning vid hovet i Kina
ss. astronomer och matematiker; kristendomen
sammanjämkades med konfucianism, och
an-kulten tolererades. Denna anpassning utdömdes
dock av påven vid 1700-talets början. I
Portugals och Spaniens besittningar i Amerika
sammanfördes, under ständig kamp mot slavjägare,
indianerna till avskilda områden, ”reduktioner”,
av vilka den mest bekanta var den s.k.
jesuit
— 433 —
— 434 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
