Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesuitorden - Jesuitstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESUITSTIL
staten Paraguay, där en slags kommunistisk
samhällsordning rådde.
Till j:s hastiga, världsfamnande expansion
bidrog dess ledareställning på uppfostrans
område, dess inflytande genom predikan, biktstol
och litteratur samt dess rikedomar (bl.a.
överläts på j. medl:s förmögenhet). De
väsentligaste orsakerna voro dock den religiösa
hänförelsen och organisationen, skapad av Loyola,
som 1550 avfattade ordenskonstitutionerna.
Urval och uppfostran gjorde j. till en elittrupp,
helt i ledarens hand. De efter noggrann
prövning antagna noviserna få under 2 år öva
sig i lydnad, försakelse och meditation vid
Loyolas ”Andliga övningar” (se E x e r c
i-t i e r). Sedan de icke studiebegåvade avskilts
till s.k. världsliga koadjutorer
(medhjälpare), bli de övriga skolastiker och
studera vid ordensskolorna o. 5 år, varefter
följer lika lång tids läraretjänstgöring,
teologiska studier 4—6 år, prästvigning och
avläggande av de 3 munklöftena. Ss. andliga
koadjutorer verka de sedan i egenskap
av rektorer, professorer el. missionärer. Först
vid o. 45 år få de avlägga det 4:e löftet (absolut
lydnad för påven) och bli därmed ordensmedl.
i eg. mening, professi. Endast dessa äga att
deltaga i generalkongregationen,
som väljer ordensgeneral (den behöver
endast sammanträda, då generalen dött) jämte
dennes biktfader (a d m o n i t o r) samt
assistenter, d.v.s. cheferna för de ”assistenser”,
i vilka j. indelas (f.n. 5: Italien, Tyskland,
Frankrike, Spanien, England med Amerika;.
Generalen utnämner provincialer (chefer
för en ordensprovins) o.a. ämbetsmän samt re
gerar enväldigt och underrättas om allt, som
sker inom orden. Denna maktcentralisation
och disciplin tillika med befrielse från
hindrande klosterplikter (dräkttvång, bönestunder)
och från allt beroende av andra myndigheter
än påven ha utgjort j:s styrka och beteckna
slutpunkten av munkväsendets utveckling.
Från dettas urspr. världsflykt och meditativa
fromhetsliv tog j. steget fullt ut till kyrklig
aktivitet mitt i världen.
O. 1700 nådde j. kulmen av sin yttre
tillväxt. Den räknade då 37 prov., 612 kollegier,
157 seminarier och nära 20,000 medl. Men
svaghetstecken hade redan börjat visa sig.
Efter den kraftfulle Aquaviva (se denne) följde
mindre betydande generaler. Orden
förvärlds-ligades, fattigdomslöftet kringgicks, handel och
bankaffärer (med hög ränta) upptogo mångas
intresse, skolorna inriktade sig på att vinna
förmögna elever och tillgodogjorde sig icke
tidens pedagogiska framsteg. I Frankrike hade
redan jansenismen (se d.o.), särsk. genom
Pas
cal, riktat ett dråpslag mot j:s moralläror och
biktpraxis. Biktfädernas handböcker
uppräknade och graderade alla tänkbara synder
(ka-suistik). Deras grundsats var, att en handling
skall bedömas efter den handlandes avsikt
(satsen ”ändamålet helgar medlen” har dock
med orätt tillskrivits j.). De franska
upplysningsfilosoferna upptogo och skärpte denna
kritik, och denna opinionsstorm var j. icke
längre vuxen. Första stöten gav Portugal 1759,
då Pombal (se denne) beslagtog ordens
rikedomar och utvisade medl.; närmast orsaken
var dess vägran att till staten avstå
Paraguay-området. I Frankrike, där en jesuitpater de
Lavalette givit anledning till en svår
affärs-skandal, upphävdes j. genom parlamentsbeslut
1762 ss. stridande mot statens lagar. Spanien
och Neapel-Sicilien följde exemplet 1767, och
1773 måste Clemens XIV förklara j. upplöst,
med motivering, att den stört friden i kyrkan
och att den icke längre var till någon nytta
— Detta betydde dock icke j:s förintande.
Enskilda jesuiter funno ss. lärare en tillflyktsort
i Preussen och Ryssland; i Polen tillätos de
t.o.m. organisera sig under en generalvikarie.
Under restaurationsperioden efter Napoleons
fall återupprättades j. 1814. Största
förtjänsten om j:s reorganisation inlade holländaren
J. Ph. Roothaan (general 1829—53). Genom
ultramontanismen (se d.o.) tog j. ledningen
inom katolska kyrkan. Vid kurian i Rom
dominerade dess inflytande (”den svarte påven”).
Dogmat om Marias obefläckade avlelse (1854)
och Vatikankonsiliet 1870 voro segrar för j.
I de katolska länderna har den tidvis spelat
en politisk roll, särsk. i skolfrågor.
Radikalismens genombrott har därför medfört bakslag
för j., t.ex. utvisning från Schweiz 1847 och
Portugal 1910. Ä andra sidan återvann j. i
Tyskland 1917 sin rätt till offentlig
verksamhet, som berövats den under ”kulturkampen”
1872. Frankrike, varifrån j. utvisades 1901, har
senare åter öppnats genom beslutet om tolerans
för undervisande ordnar. J:s insats i
vetenskap, uppfostran och kärleksverksamhet är
alltjämt mycket omfattande. Medl.-antalet hade
1932 nått över 22,000, därav 2,700 på
missions-fältet. Ordensgeneral är sedan 1914 polacken
Wlodzimierz Ledöchowski. J:s viktigaste tidskr.
äro ”Stimmen der Zeit” (1864—1914:
”Stimmen aus Maria-Laach”) och ”Études publiées
par les pères de la compagnie de Jésus” (1856
ff.). Jfr Bolla n diste r. — Litt.: H.
Böh-mer, ”Die Jesuiten” (4 Aufl. 1921); P. von
Hoensbroech, ”Der Jesuitenorden” (2 bd, 1926
—27); Hj .Holmquist, ”Luther, Loyola, Calvin”
(3 uppl. 1926). A.M-n.
JesuFtstil brukar beteckna den överdrivna,
— 435 —
— 436 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
