Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jod - Jodakne - Jodat - Joddling - Jode, 1. Pieter de, d.ä. - Jode, 2. Pieter de, d.y. - Jodelle, Étienne - Jodförgiftning (jodism) - Jodgult - Jodhosta - Jodhpur el. Marwar - Jodid - Jodimetri, jodometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J0DIMETR1
i kolsvavla, kloroform och koltetraklorid med
violelt, i bensol med röd och i syrehaltiga
lösningsmedel ss. alkohol, eter, aceton med brun
färg. De violetta lösningarna innehålla
J2-mo-lekyler, i de andra föreligga föreningar mellan
j. och lösningsmedlets molekyler. Med
stärkel-seklister bildar j. djupblå adsorptionsprodukter.
J. användes i den kvantitativa analysen
(jodi-metri) samt för framställning av oorganiska
och talrika organiska föreningar. Många av
dessa ävensom elementär j. ha medicinsk
användning. — J. ger med väte en gasformig
förening, j o d v ä t e, HJ, som kan erhållas direkt
ur elementen genom att leda dessa över
upphettad, finfördelad platina el. genom att
sönderdela jodfosfor med vatten. Jodväte är en
tung, färglös, stickande, i fuktig luft rykande
gas, som lätt löses i vatten (1 volym vatten
löser vid 10° 425 volymer jodväte). Lösningen,
som kallas jodvätesyra, är en stark syra,
vars salter kallas j o d i d e r (jodurer). De
vanligaste jodiderna äro natriumjodid, NaJ,
och kaliumjodid, KJ, vilka ha medicinsk
användning. — Bland j:s syreföreningar märkas
jodpentoxid, J2O5, j o d s y ra, HJO3, och
motsvarande salter, j o d a t. Jodsyra
framstäl-les genom oxidation av j. med salpetersyra.
Vid indunstning av lösningen utkristalliserar
jodsyran i färglösa genomskinliga rombiska
kristaller, vilka sönderflyta i fuktig luft.
Upphettas jodsyra till 195°, avgivet vatten och
jodpentoxid erhålles som ett vitt pulver.
Joda-terna, vilka äro kraftiga oxidationsmedel,
kunna framställas genom att lösa j. i varma
alkalilösningar. Lj.
Jodakne, se Jodförgiftning.
Joda’t, se Jod.
Joddling (till ty. jodeln), i Alptrakterna ofta
förekommande sätt att sjunga utan ord,
varvid stämman plötsligt slår över från bröstton
till falsett och vice versa. V.F.
Jode [jä’da]. 1) Pieter de J. d.ä.,
nederländsk kopparstickare (1570—1634), stack bl.a.
efter arbeten av Rubens, van Dyck och Tizian.
J:s ”Yttersta domen”, graverad på 12 plattor,
är ett av de till formatet största kopparstick
som finnas. G.V.
2) P i e t e r de J. d.y., den föregåendes son,
koppaistickare (1606—74), utförde en mängd
porträtt efter van Dyck samt
figurkompositioner i en högt driven men något torr teknik. G.V.
Jodelle [zådä’1], É t i e n n e, fransk aktör
och dramaturg (1532—73), har genom
iakttagande av ”de tre enheterna” och ett
omsorgsfullt odlande av språket inlett det franska
klassiska dramat. J :s tragedi ”Cléopåtre” med
ämne från Plutarchos, ej bearbetat efter
Sene-ca, uppfördes 1552 inför hovet med stor
fram
gång. Stycket består av 5 versifierade akter
med körer och bryter genom sin
regelbundenhet, även i den tunna intrigens utveckling,
med det föregående. En senare tragedi,
”Didon”, har knappt blivit uppförd. Komedien
”Eugène” (om en abbot, som moraliserar sin
kaplan) uppfördes också 1552 och är även
relativt regelbunden i anläggningen men
påminner om de gamla grovkorniga farserna. J:s
lyrik är obetydlig. J.V
Jodförgiftning (j o d i s m) ser man ej sällan
vid längre tids användning av jodider el. hos
överkänsliga patienter redan efter de första
doserna. Den kännetecknas av svullnad,
rodnad och ökad slemavsöndring från olika
slemhinnor (jodsnuva, jodhosta, tårflöde etc.) samt
växlande hudförändringar, vanl. finnar
(jodakne) ; i en del fall tillkomma aptitlöshet och
obehag från magen. Symtomen försvinna i
regel vid fortsatt jodmedikation (resistens
inträder), men ej sällan måste man avbryta
jodtillförseln, varefter symtomen raskt försvinna.
J.G.A.
Jodgult, se Blyfärger.
Jodhosta, se Jodförgiftning.
Jodhpur [jOdpö’a] el. M a r w a r. 1) Stat
i Rajputana, Brittiska Indien; 90,817 kvkm.;
1,841,642 inv. (1921). J. genomflytes av Luni,
begränsas i ö. av Aravalibergen; v. delen
tillhör öknen Thar. På konstbevattnade områden
odlas vete och bomull. Boskapsskötseln är
betydande. Järnvägen Agra—Karachi går
genom J. O.P
2) Huvudstad i staten J., 338 m.ö.h., vid Luni
och ovannämnda järnväg samt flyglinjen
Karachi—Delhi; 73,480 inv. (1921; 50,400 hinduer,
18,000 muhammedaner). J. är omgivet av en
mur med sju portar, har många gamla tempel
och ett stort citadell med maharajans palats.
— J. grundades 1459 och har sitt namn av
grundläggaren Jodha av den rajputiska
Rathor-dynastien, vilken alltsedan 1194 efter förlusten
av Kanauj härskat i landet. J. härjades 1679
av Aurangzeb och kom 1818 under brittiskt
beskydd. — C:a 8 km. n. om J. ligga
ruinerna av den rajputiska Pariharadynastiens forna
huvudstad Mandor. O.P.;C.F.
Jodi’d, se Jod.
Jodimetri’, jodometri, titreranalys (se
Analys, kem.), grundar sig på reaktionen:
2 Na2S2O3 +J2 = NaJ + Na2S4O6. Försätter man
en obekant jodlösning med något
stärkelselösning, som blåfärgar fri jod, och därefter
tillsätter natriumtiosulfatlösning av känd halt
droppvis ur en byrett, försvinner färgen, så
snart all jod förbrukats. J. är en av de mest
exakta och även mest använda av de kemiska
analysmetoderna. Med j. bestämmes icke blott
— 465 —
— 466 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
