Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN
Baptista van Uther: Johan III. Palazzo reale,
Siena.
tingar på mödernet inom adeln stod i gott
förhållande. — Eriks kraftiga uppträdande på
Arboga riksdag 1561 berövade J. en god del
av den självständiga ställning, som faderns
testamente försäkrat honom. Øver huvud
förändrade Gustav Vasas död radikalt
förhållandet mellan J. och Erik: förut hade de
samarbetat i sina resp, politiska planers intresse; nu
skildes dessa åt. J. ville fullfölja de projekt,
han sedan 1558 haft på Livland, och sökte
fördenskull anslutning till Polen: 4/io 1562
förmäldes han med polske konungens syster
Katarina Jagellonica. Han lät vid denna tid
förmärka tendenser att uppfatta sin ställning till
Sveriges konung som en relativt fri vasalls.
Då han beviljade Sigismund August av Polen
lån mot pant av slott i Livland, innebar detta
ett hot mot Eriks landvinningar i Estland, och
1563 kom det till öppen brytning. Riksdagen
dömde J. till döden, flera av hans anhängare
övergåvo honom, och 12/s gav han sig fången i
Åbo. Härefter hölls han jämte sin gemål i ett
förhållandevis milt fängelse på Gripsholm.
Hösten 1567 frigavs han i sammanhang med
den allmänna uppgörelse med Eriks och Jöran
Perssons tidigare regering, vilken vidtog under
Eriks sinnessjukdom. Sommaren 1568
började han, stödd av sin bror hertig Karl samt
delar av rikets adel och borgerskap, uppror
mot Erik, erövrade Stockholm i sept. och
inledde omedelbart en omfattande
nedsvärtnings-kampanj mot den nu fångne brodern. Med
särsk. hjälp av adeln, varibland J:s släktingar
utgjorde en betydande grupp, blev han 1569
konung. Eriks kamp mot adeln avlystes, och
ståndet gynnades med de för den fortsatta
utvecklingen grundläggande adelsprivilegierna
1569. J:s kröning firades 10/7 1569. —
Oroligheter i landet tvungo honom senare till hårda
åtgärder mot den fångne brodern. Hans
fängelse skärptes, J. skaffade sig bemyndigande
att låta döda honom och utfärdade
instruktioner för fångvaktarna ang. det dödssätt, som
i händelse av fara borde väljas. J:s skuld till
broderns senare död torde ej kunna
klarläggas. Upproret hade avbrutit krigföringen mot
Danmark och Lübeck; ej heller i fortsättningen
hade J. framgång härmed, men erhöll dock
fred i Stettin 1570 (se N o r d i s k a s j u
årskriget). Sveriges krigstillstånd med Polen
upphörde med J:s tronbestigning. — Liksom
förut lade Östersjöpolitiken i fortsättningen
beslag på en stor del av J:s intresse. Trots
freden i Stettin vann han gentemot Lübeck vad
Erik kämpat för: kontrollen över handeln på
Ryssland. Förhållandet till detta land, som
hans företrädare sökt göra gott, blev nu, bl.a.
på gr. av tsar Ivans tidigare försök att vinna
J:s gemål, kritiskt; krig utbröt 1572. Ett
decenniums växlande strider mot de vilda
moskovitiska horderna resulterade till slut, sedan
Pontus De la Gardie blivit generalfältöverste i
ö., i befästandet av väldet över Estland och
erövring av delar av Ingermanland, vilket
bekräftades genom stilleståndet i Pljusa 1583.
Ut-likespolitiskt är detta det märkligaste
resultatet av J:s regering och en av de viktigaste
epokerna i det sv. östersjöväldets utveckling.
— På andra områden strävade J. under
1570-talet efter utrikespolitisk nyorientering. Som
följd av den fientliga ställningen mot
Ryssland sökte J. även efter den jagellonska ättens
utslocknande vidmakthålla förbindelse med
Polen: ett par gånger uppträdde han som
tronkandidat. Härtill kom, att han strävade efter
— 473 —
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
