Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean II, den gode (konung av Frankrike) - Johan V (feodalfurste av Frankrike) - Johann den milde (greve av Holstein-Kiel) - Hans Adolf (hertig av Holstein-Plön) - Johan av Brienne (konung av Jerusalem, latinsk kejsare) - Juan I (konung av Kastilien) - Juan II (konung av Kastilien) - Johann VII (greve av Nassau-Siegen) - Johann Morits (greve av Nassau-Siegen) - Johann Kasimir (pfalzgreve av Pfalz-Zweibrücken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN
land. Den sociala spänning, som hans regering
skärpt, tog sig uttryck i inre omvälvningar.
E.Lö.
3) J. V av Armagnac, feoaalfurste, (d. 1473),
deltog i Ligue du bien public (förbundet för
allmänt bästa), som adelns mera
framträdande medl. bildade mot konung Ludvig XI 1465,
och hörde även i fortsättningen till de mest
svårhanterliga herrarna; han drog sig icke för
förbindelser med utländska makter. Då
Ludvig XI upptog kampen mot feodalherrarna,
vände han sig 1472 mot J. Dennes fästning
Lectoure måste kapitulera 1473 och J. själv
dödades, mot kapitulationsbestämmelserna, av
en av konungens bågskyttar. LA.
H o 1 s t e i n-K i e 1. 1) J. (ty. Johann) den
m i 1 d e, greve (d. 1359), var son till Gerhard
den blinde och Erik Klippings änka, Agnes.
Jämte sin kusin, Gerhard av Rendsburg, b’stod
han 1326 den danska stormannaopposilionen
i att störta halvbrodern Kristoffer II, men
då han såg sig skjuten åt sidan av den
övermäktige Gerhard, understödde han Kristoffer,
då denne 1329 återvann den danska kronan.
För sin hjälp lät han dyrt betala sig, bl.a.
genom pantsättning av Skåne. I förbund med
Kristoffer sökte J. 1331 krossa Gerhard, vilket
misslyckades genom Kristoffers nederlag på
Lohede s.å. I freden i Kiel 1332 förstod J. att
närma sig Gerhard, och båda delade det
danska riket med St. Bält ss.
demarkations-linje, varvid J. tog ö. Danmark på sin lott.
Hans maktställning här led 1332 ett svårt
avbräck, då skåningarna avföllo och anslöto sig
till Sverige. Under den följ, tiden spelade J.
ej någon mera framträdande roll; han
understödde Valdemar Atterdag, då denne 1340
besteg tronen. H.Bg.
H o 1 s t e i n-P lön. 1) J. (Hans) Adolf,
hertig (1634—1704), blev, efter att ha deltagit
i krigen mot turkarna och fransmännen, 1676
dansk överfältmarskalk och s.å. presidènt i
krigskollegiet. Ivrig tillskyndare av kriget med
Sverige, tog J.A. en väsentlig del i Griffenfelds
störtande och förde befälet över den danska
hären vid dess landstigning i Skåne. De stora
danska framgångarna där voro till stor del
J.A:s förtjänst. På hösten nedlade J.A. på gr.
av misshälligheter med konungen befälet,
ehuru han ännu länge kvarstod i dansk tjänst.
Senare blev han nederländsk fältmarskalk. P.S.
Jerusalem. 1) J. av Brienne,
konung, latinsk kejsare (d. 1237). J. var son till
greve Érard II av Brienne och utsågs av
konung Filip August till make åt Konrad» av
Montferrat dotter Maria, arvtagarinna till
konungariket Jerusalem. J. drog 1209 till
Palestina, ingick sitt giftermål och mottog
värdig
heten som konung av Jerusalem. Då han
märkte, att hans egna resurser ej förslogo mot
sara-cenerna, gjorde han kejsar Fredrik II till sin
måg och lät honom övertaga konungaliteln.
1229 valdes J. till latinsk kejsare vid sidan av
Balduin II. J. tillbakaslog med framgång
grekernas och bulgarernas angrepp på
Konstantinopel. E.Lö.
Ka st ilien: 1) J. (spa. Juan) I (1358—
90), konung från 1379.
2) J. II (1405—54), konung från 1406.
N a s s a u-S i e g e n. 1) J. (ty. Johann) VII,
greve (1561—1623), var en av Morits’ av
Ora-nien främsta medhjälpare vid utbildandet av
den nederländska krigskonsten och inrättade
senare en krigsakad. i Siegen. 1601—02 var
J. i svensk tjänst som överbefälhavare över
armén i Livland och sökte därunder, ehuru
utan större framgång, omorganisera den efter
nederländskt mönster. För Gustav Adolfs
reformer var J:s verksamhet ej utan betydelse,
och konungen påverkades personligen av
honom vid ett besök i Heidelberg 1620, där J.,
som var en ivrig protestant och personligen
stod Fredrik V nära, i hans frånvaro förde
högsta befälet. P.S.
2) J. Morits, greve, från 1652 furste
(1604—79), gick 1621 i nederländsk tjänst och
utmärkte sig i kampen mot spanjorerna. 1636
—44 var J.M. det nederländska västindiska
komp:s generalguvernör i Brasilien och visade
sig därunder som en synnerligen dugande
krigare och statsman men tillfredsställde ej
aktieägarnas vinstbegär och avgick därför. 1647
blev J.M. brandenburgsk ståthållare i Kleve
men bibehöll förbindelserna med
Nederländerna, förde flera gånger befälet över deras
trupper och blev 1672 nederländsk
fältmarskalk. Konstälskande och praktlysten, lät J.M.
uppföra flera betydande byggnader, den mest
berömda Mauritshuis i Haag. P.S.
P f a 1 z-Z w e i b r ü c k e n. 1) J. (ty.
Johann) K a s i m i r, pfalzgreve (1589—1652),
fick 1604 som sin del
i arvet efter fadern
Johan I området
Kleeburg, bestående
av 2 slott, 1 köping
och 10 små byar.
1613 begav han sig
till Sverige, där han
efter några
svårigheter, framkallade av
hans kalvinism, 1615
blev förmäld med
den 5 år äldre
Katarina, Karl IX :s
dot
ter. Först 1618 begåvo de sig till Tyskland, men
Uppslagsbok. XIV. ___ 481 ___
16
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
