Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johann Sigismund (kurfurste av Brandenburg) - Johan den orädde (hertig av Burgund) - Jan (konung av Böhmen) - Johan utan land (konung av England) - Johan av Gaunt (engelsk prins) - Jean I (konung av Frankrike) - Jean II, den gode (konung av Frankrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN
detta rika arv, övergick J.S. 1613 till den
reformerta läran, men hans försök att
åstadkomma en sammansmältning mellan de båda
protestantiska kyrkorna strandade på hans strängt
luterska undersåtars motstånd. P-S.
Burgund. 1) J. den orädde (fra.
Jean sans peur), hertig (d. 1419). Sitt
tillnamn förvärvade J.
som deltagare i det
ungerska krigståget
mot turkarna 1396.
Han efterträdde sin
far Filip den djärve
som hertig av
Burgund 1404 och lade
därtill Flandern efter
sin mor, samtidigt
som förbindelser
knötos med andra
nederländska stater.
Under den
rådan
de förvirringen i Frankrike, vars konung
Karl VI var sinnessjuk, fullföljde J. sin fars
planer att få inflytande över regeringsmakten
där och råkade därigenom i strid med Ludvigs
av Orléans parti, som hade samma önskan. J.
lät 1407 röja Ludvig ur vägen, och Parisuniv.,
som sympatiserade med J., tillät Jean Petit att
försvara mordet som tyrannmord. Fullt
inbördeskrig följde nu i Frankrike mellan J:s
anhängare, bourguignons, och det orléanistiska
partiet, armagnacs. J. förband sig, reellt om
också ej formellt, med Henrik V av England,
då denne företog ett erövringståg mot
Frankrike; han erövrade 1418 huvudstaden, där han
hade starka sympatier. Emellertid började han
finna engelsmännens segrar hotande, och då
dauphin befanns villig till underhandlingar,
möttes de i sept. 1419 på bron vid Montereau.
Det blev ordväxling mellan furstarna; J.
dödades av en av dauphins män, dock var detta
tydligen ej avsett från dauphins sida. — J. är
den förste av de nyburgundiska furstarna, har
man sagt, som helt är burgundare, ej Valois;
han hyste stort intresse för de flandriska
delarna av sitt rike. Hans död framkallade en
ännu skarpare motsättning än förut mellan
Frankrike och Burgund. LA.
B ö h m e n. 1) J. (tjek. Jan), konung (1296
—1346), son till kejsar Henrik VII, blev greve
av Luxemburg 1309 och konung av Böhmen
1311. J. följde de luxemburgska
familjetradi-tionerna genom konsekvent front mot huset
Habsburg. Efter faderns död stödde han
Ludvig Bajraren mot Fredrik den sköne. Efter
den sistn:s slutliga nederlag 1322 blev
emellertid förhållandet spänt mellan J. och kejsar
Ludvig. Upprepade militärexp. till Italien
miss
lyckades för J., som här sökte uppträda som
kejsarens rival. Han understödde Frankrike i
hundraårskriget och stupade i slaget vid Crécy
1346. E.Lö.
England. 1)^ J. utan land (eng.
John Lackland), konung (1167—1216), Henrik
II :s yngste son. Under tvister mellan kung
Henrik och hans äldre söner sökte Henrik
binda J. på sin sida genom förläningar. I den
slutliga sammansvärjningen mellan bröderna
1189 före Henriks död deltog emellertid J.
Under Richard Lejonhjärtas deltagande i 3:e
korståget konspirerade han med konungens
fiender på kontinenten för att bli herre i
England. J. designerades 1199 till tronföljare.
Sedan han s.å. efterträtt Richard, sökte han
fortsätta dennes kontinentala politik men led
ständigt motgångar mot Filip II August av
Frankrike. 1214 lyckades J. medverka till en
mäktig koalition mot Frankrike, men Filip
Augusts seger vid Bouvines krossade även denna
gång hans förhoppning. Vid hans död stod den
franske tronföljaren Ludvig i England med en
invasionshär. Inrikespolitiskt utmärkes J:s
regering dels av aristokratiens frammarsch mot
konungamakten, manifesterad 1215 i Magna
charta (se d.o.), dels av J:s försök att genom
erkännande av påvens suveränitet söka
kyrko-politisk försoning med Innocentius III. — Litt.:
K. Norgate, ”John Lackland” (1902). E.Lö.
2) J. av G a u n t, prins (1340—99), hertig
av Lancaster (se d.o.).
F r a n k r i k e. 1) J. (fra. Jean) I, konung,
son till Ludvig X, föddes 1316 efter faderns
död, blev enl. gällande tronföljdsordning
automatiskt konung men dog efter 7 dagar. E.Lö.
2) J. II, den gode (fra. Jean le bon),
konung (1319—64), var son till Filip VI, som
han efterträdde på
Frankrikes tron 1350.
Han fullföljde
faderns ridderligt
feodala regeringsideal.
Hans oöverlagda och
våldsamma
uppträdande mot konung
Karl av Navarra och
några högadliga
vasaller framkallade ett
förnyande av kriget
med England. J. blev
1356 trots
mångdub
bel övermakt slagen och tillfångatagen vid
Poitiers av prinsen av Wales. Han lösgavs ur
fångenskapen men återvände dit för att ej
bryta ridderskapets lagar, då hans son, vilken
lämnats som gisslan, rymt, och dog 1364 i Eng-
— 479 —
— 480 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
