Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes de Grocheo - Johannes de Monte Corvino - Johannes de Plano Carpini - Johannes Duns Scotus - Johannes Döparen - Johannes evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES DE MONTE CORVINO
för medeltida profanmusik, för vars former
(cantile’na, canti fractus, cantus corona’tus,
du’ctia, sta’ntipes etc.) och Användning han
redogör. C.A.M.
Johannes de Monte Corvino [kårvi’nå],
italiensk franciskanmunk (1247?—1328),
skickades av påven Nicolaus IV med en skrivelse till
Khublai khan, inträffade i Khanbaliq (Peking)
trol. 1293 och vann stor framgång som
missionär där; 1307 upprättades för hans räkning
ett ärkebiskopsdöme, och flera biskopar sändes
ut att sortera under honom. J. dog i Peking,
och det beräknas, att där funnos o. 100,000
döpta vid denna tidpunkt. Missionen gick
sedan tillbaka, och någon efterträdare som
ärkebiskop fick J. ej. B.K.
Johannes de Plano Carpi’ni, italiensk
Orient-farare (c:a 1200—52), var franciskanmunk och
sändes 1245 av Innocentius IV i en
beskickning till den mongoliske storkhanen. Han
nådde 1246 huvudstaden i Gyllene hordens rike,
Sarai vid Volga, där han mottogs av Batu (se
denne), och fortsatte via Syr-darja, Ili och
Emil till Karakorum, dit han anlände s.å., när
Küjük (se denne) valdes till storkhan. Efter
återkomsten blev han ärkebiskop i Antivari i
Dalmatien. J:s’ skrifter ”Liber Tartarorum”
och ”Historia Mongolorum” ha utgivits av resp.
C. R. Beazley (i ”Hakluyt society. Extra series”,
13, 1913) och G. Pulle (s.å.). C.F.
Johannes Duns Scotus, teolog, se Duns
S c o t u s.
Johannes Döparen, judisk botprofet, son till
prästen vid Jerusalems tempel Sakarja och
Elisabet. På 20-talet av vår tideräkning
uppträdde J. vid Jordan, förkunnande den
annalkande domen över Israel och kallade folket till
bot. De botfärdiga undfingo ett dop i Jordan,
varför J. fick tillnamnet ”Döparen”. En skara
lärjungar samlade sig omkr. honom, bland
dessa även en tid Jesus; den asketiska
gestalten i kamelhårsmantel med lädergördel
gjorde ett djupt intryck på sin samtid. J.
blev snart kastad i fängelse av den galileiske
fursten Herodes Antipas och dödad i
fästningen Machærus; huvudmotivet var fruktan för
politiska konsekvenser av den av J. väckta
eska-tologiska rörelsen. Vår kunskap om J.
bygger huvudsaki. på evangelierna, där han
framställes ss. medveten förelöpare till Jesus
Mes-sias. Om hans barndom och död berättas
legender, som härstamma från hans anhängare.
Den historiska sanningen om J. är ytterst
svåråtkomlig; förmodl. tillhörde han en större
gnostisk-sakramentaristisk döparrörelse, som
han förenade med gammaltestamentlig
profetism. Hans person och verksamhet bilda den
närmaste historiska bakgrunden för Jesus.
Ercole Roberti: Johannes Döparen. Kaiser
Friedrich-Museum, Berlin.
Länge bestod en viss konkurrens mellan
Dö-parlärjungarna och kyrkan, vilken från dem
bl.a. övertog bruket av dopet. — Litt: M.
Di-belius, ”Die urchristliche Ueberlieferung von
Johannes dem Täufer” (1911); M. Goguel, ”Au
seuil de 1’évangile. Jean-Baptiste” (1928); E.
Lohmeyer, ”Johannes der Täufer” (1932). A.J.F.
Konsthist. J.D. avbildas vanl. som en kraftig
medelålders man med yvigt hår, stundom också
skägg. I renässansens konst förekommer J.
ofta som barn vid Jesu sida, en dennes
lekkamrat, ofta vid Marias knän; stundom är hans
moder Elisabet närvarande, ävensom
änglagestalter. I dopscenen står J. vanl. på stranden,
där änglar hålla kläderna, och Jesus nedstigen i
vattnet med duvan svävande däröver. J.
framställes annars klädd i en kamelfäll, hållande
Guds lamm i famnen (se
Kristussymbo-ler). J. och Maria omgiva Kristus-Domaren i
Deesisframställningen (se Jesus Kristus,
sp. 445, och Yttersta domen). E.W.
Johannes evangelium, vanl. det 4:e i
ordningen av de i N.T. intagna evang., skiljer sig
— 499 —
— 500 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
