Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansen, Viggo - Johan Sigismund - Johan Sobiesky - Johansson, Lars (Lucidor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN SIGISMUND
V. Johansen: Ungdom. 1894. Kunsthalle, Hamburg.
tävla i detaljstudiet med de gamla
holländarnas realistiska genrebilder. De väckte
uppmärksamhet i Wien 1882, och ännu större
framgång hade J. i Paris 3 år senare med en
bild från sitt hem, på danska kallad
”Aften-passiar” (Kunstmuseet). Sedan denna tid
kretsade J:s konst huvudsaki. kring hemlivet,
familjen och vännerna, som återgåvos med
äkt-dansk, intim, stundom litet spjuveraktig
psykologi och med mycken finhet i valörerna.
För ett rums atmosfär och olika ljuseffekter
på kvällen — skenet från fotogenlampor och
stearinljus, reflexer i glas och tavelramar m.m.
— hade J. utmärkt blick; han värderade dessa
fenomen både ur målerisk och lyrisk synpunkt.
De lyriska tendenserna klingade starkast ut i
den stora, dekorativt verkande kompositionen
från Dragör.där några konfirmandflickor i de
för Amager karakteristiska schalarna synas
stadda på en svärmisk kvällspromenad (flera
förstudier, den slutliga tavlan ”Ungdom” från
1894 i Hamburgs Kunsthalle). Annars lutade
J. mest åt vardagsrealism, gärna med
humoristisk underton som i ”Barnen badas” i
Ord-rupgaardsamlingen. Han målade även
landskap, t.ex. från Skagen och Amager, av stor
enkelhet i motiven. — J. representerar
danskheten bättre än någon samtida konstnär.
Betecknande för hans målningssätt är tonens
avdämpning och under senare decennier den
lätta pointillism, som särsk. åt porträtten ger
ett spelande liv. Ett storverk är Kunstmuseets
mäktiga bild av ett sammanträde i akad.-rådet,
målad 1906—08. Även sv. Nationalmuseets
porträttgrupp (”Bland konstnärer”, 1902—03),
likaledes framställd i skenet av fladdrande
ljuslågor, förtjänar framhållas. H.G-e.
Johan Sigismund, se Johan.
Johan Sobiesky, se Johan.
Johansson, Lars, kallad L u c i d o r, skald
(1638—74). Om J:s härkomst och levnad är
man föga underrättad. Han var son till en
kapten Johan Eriksson och en dotter el.
styvdotter till amiralen Strusshielm (f. d.
båtsmannen Lars Mattsson), vilken efter
föräldrarnas tidiga död drog försorg om hans
uppfostran. Senare torde C. G. Wrangel ha tagit
sig an honom. Han inskrevs som student i
Uppsala 1656, vistades sedan länge utomlands,
slog sig efter hemkomsten 1668 ner i Uppsala
som språklärare och flyttade 1669 till
Stockholm, där han vann rykte och levebröd som
bröllops- och begravningsdiktare. I början
hade han dock motgång; i nov. 1669 åtalades han
för den till en friherre Gyllenstierna ställda
bröllopsdikten ”Gilliare kwaal”, som togs illa
upp av föremålet, och häktades men frikändes
i juni 1670 av Svea hovrätt. Under den
sorglustiga rättegången, känd genom bevarade
dokument, lär han ha diktat den berömda visan
”Skulle jag sörja, då vore jag tokot”. Hans
oroliga levnad, som väl dock icke varit så
ruck-lande och eländig, som traditionen vill ha den,
slöts på källaren Fimmelstången, där han efter
— 511 —
— 512 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
