Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannitorden - Johannsen, Gustav - Johannsen, Wilhelm - Johansen, Peter - Johansen, Viggo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSEN
jämte tempelherreorden ett oumbärligt stöd
för konungariket Jerusalem och ägde i
Palestina stora domäner med berömda borgar.
Efter Jerusalems fall flyttade ordens ledning
till Saint Jean d’Acre och därifrån till Cypern.
1310 lyckades den erövra det fasta Rhodos
från saracenerna, där orden i 200 år behöll
sitt säte. Den utbildade sig till en betydande
sjömakt och utkämpade flera berömda krig
med Egypten och den nybildade Turkiska
staten. Först 1522 lyckades sultan Suleiman II
bemäktiga sig ön. J. överflyttades till Malta,
där kejsar Karl V beredde den en fristad. Här
fortsatte ordensriddarna kampen mot de
otrogna, uthärdade 1565 en berömd belägring och
deltogo i slaget vid Lepanto 1571. Sedan den
turkiska faran försvunnit från Medelhavet,
vidtog en fredlig period för orden, som nu
uteslutande kunde ägna sig åt sjukvård. 1798
intog Bonaparte Malta och fördrev
johanni-terna, som tidigare förklarats för den franska
republikens fiender. Orden flyttade över till
kontinenten och residerar sedan 1834 i Rom.
— Intill omvälvningarna efter franska
revolutionen ägde j. stora egendomar i Europas
skilda länder. Dess områden indelades i tungor,
provinser och kommendat. Ordens medl.
utgjordes av riddare, präster och tjänande
bröder. Dess styrande organ voro stormästaren
och generalkapitlet; förvaltningens spetsar
bildade ordenskonventet. Ordens grundläggande
författning utgjordes av Raymond de Puys
regel; en sammanfattning av tillkomna statuter
skedde 1489. Inom sjukvården har j. genom
tiderna gjort betydande insatser; en
lasaretts-ordning är känd redan från 1100-talet. I
Skandinavien vann j. insteg på 1100-talet och miste
sina egendomar med reformationen. Dess
huvudsäte i Sverige var Eskilstuna
johannit-kloster. — Litt.: Hj. Bergstrand, ”J:s historia”
(1922). E.Lö.
Joha’nnsen, Gustav Henrik Jöns,
sönder-jydsk politiker (1840—1901), lärare,
bokhandlare, sparkassedirektör, 1869—82 red. för
”Flensborg Avis”. En ypperlig talare och
agitator, var J. 1881—84 och 1886—1901 medl.
av tyska riksdagen; 1888—1901 tillhörde han
även preussiska lantdagen. J. fick ett visst inL
flytande i Berlin; han hävdade städse
Nord-slesvigs rätt till folkomröstning enl.
Pragfre-dens § 5 (1866). Fl.D.
Joha’nnsen, Wilhelm Ludvig, dansk
ärftlighetsforskare (1857—1927), Cand. pharm.
1880, assistent vid Carlsberglaboratoriet 1881,
lektor vid Landbohöjskolen 1892, prof, där
1903, prof, vid Köpenhamns univ. 1905. J:s
arbeten ha för botaniken och framförallt för
den moderna ärftlighetsforskningen varit av
mycket stor betydelse. Hans förnämsta insats
är uppställandet av teorin om rena linjer och
påvisandet av deras
konstans i opposition
mot darwinism och
lamarckism. J. har
också mycket
kraftigt bidragit till
införandet av exakta
metoder i
ärftlighetsforskningen genom
tillrättaläggandet för
biologerna av de
nödiga statistiska
arbetsmetoderna. Hans
allmänt kritiska
läggning jämte hans synnerligen omfattande
kunskaper bidrogo under mendelismens första
år att leda ärftlighetsforskningen in på rätta
banor. Skrifter: ”Lærebog i Plantphysiologi
med Henblik paa Plantedyrkningen” (1892; 2
Udg. 1903—04), ”Studier over Planternes
pe-riodiske Livsytringer” (1897), ”Om Arvelighed
i Samfund og rene Linier” (1903), ”Erblichkeit
in Populationen und reinen Linien” (1903),
”Arvelighedslærens Elementer” (1905),
Ele-mente der exakten Erblichkeitslehre” (1909, 3
Aufl. 1926), ”Falske Analogier” (1914; sv. övers.
1917), ”Arvelighed i historisk og eksperimentel
Belysning” (1917; sv. övers. 1918), ”Biologi i
det 19. Aarhundrede” (1922; sv. övers. 1923).
J.R.
Joha’nsen, Peter, dansk konsthistoriker (f.
1858), anställd 1883 vid Kunstakad:s bibi., 1901
—28 bibliotekarie och docent där; ägnade sig
som ung också åt målarkonsten och utställde
under många år landskapsbilder, var 1901—16
sekreterare vid akad. och har energiskt arbetat
på bevarandet av äldre danska konstminnen.
Lärjunge till Julius Lange, har J. framträtt
med en rad konstvetenskapliga arbeten:
”Nordisk Oldtid og dansk Kunst” (i ”Blade af dansk
Kunsts Historie”, 3, 1907), ”Fidias” (1922;
engelsk uppl. 1925), ”Den danske Malerkunsts
Fader Chr. W. Eckersberg” (1925), ”Gothikens
Billedkunst” (1929), ”Renaissance.
Billedkuns-ten i Florens-Rom” (1931) m.fl. samt jämte
F-Meldahl, ”Kunstakademiets Historie” (1904).
E.W.
Joha’nsen, V i g g o, dansk målare (f. 1851).
1875, efter avslutad akad.-kurs, kom J. första
gången till Skagen, där han träffade sin
blivande hustru — sedan ofta använd som
modell — samt Michael Ancher och Karl Madsen.
Redan året förut hade han målat samman med
Kröyer i Hornbæk. Hans första interiörer med
fiskarfolk, t.ex. ”Måltiden” i Hirschsprungska
galleriet (1877) och ”Moder och son” (1879),
— 509 —
— 510 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
