Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnson, Samuel - Johnson, Andrew
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHNSON
Johnson [jå’nsan], Samuel, engelsk förf,
och kritiker (1709—84), son till en
bokhandlare i Lichfield. Från barndomen sjuklig
(ehuru som vuxen en jätte till
kroppsbyggnad och krafter) och hemsökt av nervösa
rubbningar, som medförde perioder av tung-
Samuel Johnson. Ofullbordad
skiss av J. Barry. National
por-trait gallery, London.
sinne och livet igenom försatte honom i
”tillstånd gränsande till galenskap” enl. hans egna
ord, växte han upp i torftiga förhållanden men
skaffade sig tidigt stor beläsenhet bland gamla
folianter i faderns bod. En vistelse vid univ.
i Oxford måste han avbryta på gr. av
medellöshet och försökte sig därpå, efter ingånget
äktenskap med en till åren kommen änka, ss.
lärare, men utan framgång, varpå han 27-årig
begav sig till London för att bryta sig en bana
som skribent. Är av stor nöd följde under
varjehanda släp för förläggare; bredvid
litterärt brödförvärv försökte han sig som
dramatiker med tragedien ”Irene” (1737;
uppförd 1749) och ss. poet med satiren ”London”
(1738), en efterbildning av Juvenalis, vilken
vann erkännande och 1749 följdes av den
besläktade ”Vanity of human wishes”, hans
ojämförligt största poetiska bedrift. Berömd
i vidare kretsar blev J. först med sin
vecko-tidskr. ”The Rambler” (1750—52) och sin
efter 9 års arbete fullbordade stora ”English
dictionary” (1755); men hans kamp för
brödet var fortfarande hård, delvis på gr. av hans
stolthet, som fjärmade honom från
högtställ-da gynnare av litteratur, och hans bittra
inställning mot det härskande whigpartiet. Den
filosofiska romanen ”Rasselas” (1759) blev
ytterst populär men inbragte honom själv föga,
och först en av Georg III och Butes
tory-ministär honom 1762 förlänad årlig
livstids-pension på 300 p.st. gjorde hans tillvaro
tryg
gad. Hans stora motvilja mot arbete fick
därefter göra sig gällande, och framdeles skrev
han föga med undantag av sitt
kritiskt-bio-grafiska storverk ”The lives of the poets”
(fullbordat 1781), om de engelska skalderna från
Milton till Gray, årh:s förnämsta verk i sitt
slag och det enda av hans samtliga, som ännu
i större utsträckning läses. Med stadgat rykte
hos sin samtid och närmaste eftervärld ss. sin
tids ojämförlige litteraturkritiker och moralist,
har han sin konversationstalang (”Johnsons
klubb” från 1764) och sin vän och biograf
James Boswell (se denne) att tacka för det
oförminskade intresse, han alltjämt åtnjuter;
ojämförligt porträtterad i den yppersta av alla
biografier, med sin vishet, sin lärdom, sin
djupa religiositet, sin gnistrande snillrikhet
och sina många kantigheter och
excentricite-ter, har the doctor erhållit en plats som
Englands Sokrates och en av litteraturhistoriens
mest älskade gestalter. — Flera ”Collected
works”, men ingen komplett. — Litt.: Essayer
av Macaulay och Carlyle; G. B. Hill, ”Letters
of J.” (2 bd, 1892); W. Raleigh, ”Six essays
on J.” (1910); W. P. Courtney & D. N. Smith,
”Bibliography of J.” (1915); Y. Hirn, ”D:r J.
och James Boswell” (1922). F G.B.
Johnson [jå’nsan], Andrew,
nordamerikansk president (1808—75). F. i staden
Tennessee, var J. av
ringa härkomst och
erhöll så gott som
ingen
skolundervisning— att skriva
lärde han först av sin
hustru — men tog
tidigt aktiv del i det
politiska livet på
demokraternas sida.
1843—53 var han
medl. av unionens
representanthus, 1853
—57 Tennessees
gu
vernör, 1857—62 unionssenator. Även efter
sin hemstats secession 1861 kvarblev J., som
ivrigt önskade unionens fortbestånd, i
unions-senaten, och han framträdde under
inbördeskriget trots partiställning och hemland ss.
talesman för en militär kraftpolitik gentemot
sydstaterna. Fördenskull uppfördes han 1864
av republikanerna ss. kandidat till v.
presidentposten och blev vid Lincolns mord 1865
president. Ss. sådan önskade han fortsätta
Lincolns försonliga politik gentemot södern: han
utnämnde civila guvernörer i sydstaterna, lät
konstituerande konvent samlas och ansåg sig
i aug. 1866 kunna förklara inbördeskriget
avslutat. Gentemot hans åtgärder tog emellertid
— 529 —
— 530 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
