Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnson, Andrew - Johson, Gisle - Johnson, William Ernest - Johnsson, A. M. - Johnson, John Albert - Johnson, William Eugene (Pussyfoot) - Johnson, Hiram Warren - Johnson, Lionel - Johnson, Magnus - Johnson, Amandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHNSON
kongressen, som under
sydstatsrepresentanter-nas frånvaro dominerades av de radikala”
republikanerna (anhängarna av
negeremancipation och tvångsåtgärder mot södern, därjämte
de ivrigaste ämbetsjägarna), till orda. Snart
lågo president och kongress i öppen fejd mea
varandra. Att J., som tidigare ofta utmålats
ss. en oduglig drinkare, en politisk analfabet
el. en unionens fiende, i denna strid förde det
sunda förnuftets och toleransens talan är
numer allmänt erkänt. Men han gick ej fram
mot kongressen med nödig kraft och ingrep
ej tillräckligt snabbt, vartill bidrog, att hans
handlingskraft förlamades av motstånd från
kabinettets sida; särsk. krigsministern E. M.
Stanton gjorde gemensam sak med J:s
fiender. Det enda medel J. brukade, var vetot,
som han fr.o.m. febr. 1866 använde flera gånger
mot kongressens beslut rörande söderns ”re
konstruktion”, bl.a. mot bestämmelsen om
negerrösträtt. Dock blev i regel J:s veto
resultatlöst, då kongressen kunde återupprepa sina
beslut med så stor majoritet, att förslaget blev
lag trots vetot. Nyval till kongressen gåvo
1867 ytterligare majoritet åt de ”radikala”,
militärvälde etablerades åter i södern,
presidenten förbjöds avskeda sådana medl. av
kabinettet, som han själv utsett. J. gav nu
Stanton, som utnämnts av Lincoln, avsked.
Representanternas hus lät anklaga J. inför senaten
ss. riksrätt för högmålsbrott. Senatens
omröstning härom (16/s 1868) — den mest
spännande i dess historia — gav till resultat, att
en enda röst saknades i den för fällandet
nödiga majoriteten. Efter sin avgång ss.
president sökte J. förgäves ånyo göra sig gällande
inom politiken; kort före sin död 1875 blev
han unionssenator. B.
Johnson, Gisle Christian, norsk teolog
(1822—94), prof, i systematisk teologi 1860, i
kyrkohistoria 1875 i
Oslo. J. tillhörde den
luterska
nyortodoxien, förenad med
sträng pietism. Jämte
sin kollega C. P.
Cas-pari (se denne)
utövade han i en
mansålder ett
dominerande inflytande i
norska kyrkan,
bekämpade grundtvigianis-men och bidrog till
att hålla samman
kyrka och frireligiositet. J. deltog i bibelövers,
och utgav ”Theologisk Tidsskrift” och
”Luthersk Kirketidende”. A.J.F.
Johnson [jå’nsan], William Ernest,
engelsk filosof (1858—1931), univ.-lärare i
Cambridge sedan 1893. Genom sin
logikundervisning har J. starkt påverkat åtskilliga nyare
teorier, t.ex. J. M. Keynes’ sannolikhetsteori,
C. D. Broads naturfilosofi och J. Lairds
realism. Huvudarbete: ”Logic” (3 bd, 1921—
24, delar ur bd 4 i ”Mind”, 1932). E.Å-n.
Johnsson, A. M., finländsk folkbildningsman,
se S o i n i n e n.
Johnson [jå’nsan], John Albert,
nordamerikansk politiker (1861—1909). F. i
Minnesota av från Sverige utvandrade föräldrar
av låg samhällsställning, blev J. först
bodbetjänt; självstudier och livligt politiskt
intresse gåvo honom snart stort anseende i
bygden, och han blev 1888 red. för en liten
demokratisk tidn. Han spelade inom kort en
framträdande roll inom hemstatens
demokratiska parti, invaldes 1898 i dess senat och
var 1905—09 dess guvernör. Ss. sådan lade
han i dagen stor duglighet och samlade 1908
många röster ss. presidentkandidat vid
demokraternas partikonvent. B.
Johnson [jå’nsan], William Eugene,
nordamerikansk nykterhetsivrare (f. 1862),
kallad P u s s y f o o t på gr. av sin kattlika
taktik vid uppdagandet av lagbrytare, urspr.
journalist, uppburen nykterhetsföreläsare och
representant vid en mångfald kongresser. Av
hans skrifter märkas ”The Gothemburg system”
(1903), ”The liquor problem in Russia” (1916)
m.fl. C.
Johnson [jå’nsan], Hiram Warren,
nordamerikansk politiker (f. 1866), urspr. advokat
i Kalifornien, dess guvernör 1911—17,
progres-sisternas kandidat till v.-presidentposten 1912,
unionssenator fr.o.m. 1917. J. är en av
republikanernas ledande män, var 1920 en av de
talangfullaste opponenterna mot Wilsons
utrikespolitik och 1924 påtänkt som republikansk
presidentkandidat. B.
Johnson [jå’nsan], Lionel Pigot, engelsk
skald (1867—1902), skrev formfulländade
dikter, inspirerade av djup religiös känsla med
katolsk färgning och av kärlek till Irland, hans
adopterade fädernesland. J. var även en
framstående kritiker, framförallt med den utsökta
”The art of Thomas Hardy” (1894). Saml.
dikter 1915. A.Km.
Johnson, Magnus, svensk-amerikansk
politiker (f. 1871). F. i Värmland, kom J. 20-årig
till U.S.A., slog sig ned ss. farmare i
Minnesota och tog del i dess politiska liv, 1915 medl.
av statens representanthus, 1919 av dess
senat, 1922 kandidat för Farmer-Labor-party till
guvernörsposten, 1923—24 unionssenator. B.
Johnson [jå’nsan], Amandus,
svensk-amerikansk historiker (f. 27/» 1877), kom som barn
— 531 —
— 532 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
