Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jojakin el. Jekonja el. Konja - Jojkning - Jo-jo - Jo.Jo. - Jókai, Mór - Jokaste - Joker - Joki - Jokkmokk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOKKMOKK
bukadnessar och J. jämte de förnämsta fördes
i fångenskap (2 Kon. 24:8 ff.). G.Bsm.
Jojkning (lapska juoikat, att jojka), primitivt
lapskt sångsätt, ofta förorsakat av en
plötslig sinnesförnimmelse och bestående i ett slags
melodiös skandering av en mer el. mindre
inspirerad text el. betydelselösa men
karakteristiska stavelser, nästan alltid beledsagade av
talande åtbörder. Melodierna, rikt utsmyckade
med bl.a. glidtoner och rytmiskt
mångskiftande, bestå mestadels blott av en el. ett par
takter, vilka ideligen upprepas. — Litt.: K.
Ti-rén, ”Om j. och vuolleh” (i ”Jämtländska
studier. Festskrift till E. Festin”, 1928); A.
Lau-nis, ”Lappische Juoigos-Melodien” (1908). G.M.
Jo-jo, se Y o-Y o.
Jo.Jo., sign, för Johan Jolin.
Jokai [jä’-], M 6 r, ungersk förf. (1825—
1904), den siste representanten för den s.k.
romaneska romanen
i Ungern, som — med
Scolt som mönster
och Jösika ss.
pionjär — avlöst Aranys
och Petöfis
lyriskpatriotiska skola och
lagt diktningen på
relativ verklighetsgrund. Efter att ha
kämpat vid Petöfis
sida som den
revolutionära ungdomens
ledare 1848, verkade J.
en lång följd av år ss. red. för olika tidn.
och tidskr. med synnerlig kraft för
höjande av sitt folks kulturella och politiska
myndighet och satt fr.o.m. 1861 som
riks-dagsdeputerad i Tisza-partiet. — Som diktare
hade J. redan 1841 framträtt med romanen
”Hétköznapok” och igångsatte nu, sedan
revolutionens dyningar stillnat av, ett förf.-skap,
som, med hänsyn till J:s mångskiftande
verksamhet i övrigt, till omfånget är exempellöst
i världslitteraturen. Antalet romaner och
no-vellsaml. av J:s hand uppgår till över 300, och
o. 1850—80 framstod J. inför Europa som
inbegreppet av magyarisk dikt över huvud. —
J. var starkt invuxen med sitt Ungern och blev
med sin nästan orientaliska fantasi och
ma-gyarens medfödda berättarglädje en folkdiktare
som få. Hans romaner ge i tvärsnitt ett
färgskimrande panorama av landets natur,
kulturförhållanden och folkliv, men knappast inblick
i folksjälens innersta skrymslen. I senare år
sökte J. — som litterärt alltid stått helt under
inflytande av Hugo och Sue — att tillämpa
naturalismens metod, sannolikt föranledd därtill
av den på 1880-talet framträdande ung-ungers-
ka falangen (Csiky, Mikszåth, Herczeg), men
denna metod fördrogs illa med hans eldiga
sinnelag och medförde i varje fall ej någon
fördjupning i greppet. — Samlad praktuppl. i
100 bd (1898). Efterlämnade skrifter i 10 bd
(1912). — Ett 20-tal av J:s romaner och
no-vellsaml. äro övers, till sv. på 1880- och
90-talen. — Litt.: F. Zsigmond, ”J.” (1922); J.
Gäl, ”J.” (1925). Lff.
Joka’ste, grek, myt., se I o k a s t e.
Joker [jåu’ka] (eng., skämtare, spefågel),
kort (framställande en slags harlekinsfigur) i
kortspelet poker (se d.o.).
Joki (fi.), älv, å; vanligt i finska ortnamn.
Jokkmokk, s:n i Norrbottens län, bildande
Jokkmokk lappmarks tingslag; 19,474,04 kvkm.,
varav 18,143,04 land (Sveriges största s:n, något
större än Värmland); 7,466 inv. (1932; 0.4 inv.
pr kvkm.), varav 260 i Kvikkjokks
kapellförsamling. 1920 funnos i J. 93 finnar och 472
lappar. Åkerarealen uppgick 1927 till 15,74,
skogsarealen till 5,442,82 kvkm. (30,o % av
land-arealenl. Av jordbruk med binäringar livnärde
sig 1920 57,7%, av industri 24,2% av
befolkningen (de flesta bosatta i Porjus). J. ligger
till större delen inom Lule älvs flodområde (se
kartan vid Lappland) och sträcker sig från
Norrbottens gräns i ö. i n.v. riktning upp till
norska gränsen, ö. delen av J. faller inom
Norrlands skogsregion, med en medelhöjd
längst i ö. på c:a 300—400 m., varefter landet
stiger upp till 600—800 m. kring sjöområdet
ö. om fjällkedjans överskjutningszon (med bl.a.
sjöarna St. Lulevatten, Saggat, Skalka,
Randi-jaur och Karatj) och övergår sedan i v. i de
c:a 2,000 m. höga fjällmassiven Akavare,
Sa-rek och Pårte. I denna trakt ha St. sjöfallets
och Sareks nationalparker avsatts. Mot norska
gränsen sjunka fjällhöjderna till ung. 1,000—
1,200 m. kring Vastenjaure och Virijaure.
Od-lingsgränsen går genom J. i n.ö. riktning strax
n.v. om J:s kyrkstad. Endast floddalarnas
östligaste delar ligga under högsta marina
gränsen och ha för odling lämplig jordmån.
Bebyggelsen är sålunda knuten huvudsaki. till
dessa dalar och sydsluttningar utmed sjöarna.
S. om Pårtefjället ligga Ruoutevaras titanhaltiga
järnförekomster, och n.v. om Kvikkjokk vid
Tarrekaise finnes magnetit. Brytning äger dock
ej rum. Industrien är knuten till Porjus. —
J. med Gällivare avskildes 1673 från Luleå
s:n; Gällivare utbröts från J. 1742. Fast
bebyggelse med odling kom ej till stånd i J.
förrän under 1700-talets förra hälft. J. är
pastorat i Lappmarkens andra kontrakt, Luleå
stift. Kapell finnas i Kvikkjokk, Puottaure och
Alkevare. — Jokkmokks kyrkstad, vid
Lilla Lule älv och Inlandsbanan omedelbart
— 537 —
— 538 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
