Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonson, Ben - Jonsson, Olof, i Hof - Jonsson, Adolf - Jonsson, Josef - Jónsson, Arngrímur - Jónsson, Finnur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONSSON
dramerna ”Sejanus” (1603) och ”Catilina”;
högst når han i de satiriserande
dramerna ”Volpone”, ”The silent woman” och
”The alchemist”, tillkomna under åren o. 1605.
Han skrev dessutom ett 40-tal maskspel, en på
hans tid särsk. av hovet’omtyckt form av
dramatiskt utstyrselstycke med musik, och
åstadkom däri utmärkta poetiska ting. Lika
beundrad som fruktad av sin samtid och
enväldig smakdomare under sina senare år, när ”the
tribe of Ben” (Bens flock) var den gängse
benämningen på en mängd unga skalder, som
sut-to vid hans fötter, råkade han efter sin död
snart i skymundan, och först på senare tid
har hans rykte åter börjat stiga. — Hans
”Works” finnas utg. av Gifford o.a. — Litt.:
A. C. Swinburne, ”A study of B. J.” (1889);
C. H. Herford & P. Simpson, ”B.J.” (2 bd,
1925). F.G.B.
Jonsson, Olof, i H o f, hemmansägare,
politiker (1839—1930). J., son till Jon Olsson,
riksdagsman i
bondeståndet, övertog 1868
fädernegården. S.å.
valdes han till
riksdagsman men
befanns icke valbar.
Hans stora begåvning
och duglighet togos
emellertid snart i
anspråk för offentliga
värv. Han blev
sålunda 1871 invald i
Gävleborgs läns landsting
och tillhörde detta i
många år (v. ordf. 1905—07, ordf. 1908,
1911—15). Vid 1878 års riksdag började
han sin betydelsefulla politiska bana i A.k.
Han slöt sig strax till Lantmannapartiet,
där han inom kort intog en framträdande
plats, var led. av Bevillningsutskottet 1882—86,
av Statsutskottet 1887, 1891—96, led. av särsk.
försvarsutskottet vid urtima riksdagen 1892, av
Hemliga utskottet 1895, i talmanskonferensen
1894—96; bankofullmäktig 1891—92 och 1895
—1914. Av hans många kommittéuppdrag må
nämnas led.-skap i sjöförsvarskommittén av
1880 samt 1895 års unionskommitté. Som så
många av sina ståndsbröder började J. som
liberal men blev med tiden moderat
konservativ. Han slöt sig vid Lantmannapartiets
sprängning 1888 till det liberala Gamla
lantmannapartiet, där han efter Sven Nilssons i Everöd
bortgång 1891 var den obestridlige ledaren.
Vid 1892 års urtima riksdag motarbetade J.
den då föreslagna försvarsreformen. För
lantmannapartiernas återförening 1895 var han
kraftigt verksam och, enl. egen uppgift, den
eg. initiativtagaren. Denna viktiga tilldragelse,
varigenom ”ett starkt moderat
lantmannaparti” skapades till stöd för E. G. Boströms
målmedvetna politik, ådrog J. en stark ovilja
av den dåtida liberalismens målsmän. Efter
en valkampanj, som väckte genljud i hela
landet, lyckades dessa förhindra hans återval
hösten 1896. Först 1904 återvände J. till
riksdagen som led. av F. k. (1904—16). Även under
sin senare riksdagsperiod gjorde sig J. starkt
gällande (led. av Rösträttsutskottet 1907,
av-Statsutskottet 1911—16). Hans reservation i
Rösträttsutskottet 1907 blev grundvalen för ^ch
bidrog starkt till framgången för den
kompromiss, varigenom rösträttsfrågan äntligen
löstes. För högerns organisationsarbete hyste J.
livligt intresse. Han tillhörde Allmänna
val-mansförbundets överstyrelse från begynnelsen
1904 till 1919, 1917 som ordf. För sin hem-s :n
var han en välgörare genom ståtliga
donationer. Med sanning har en minnestecknare om
honom sagt, att han var en intelligent, rådklok,
erfaren och sällsynt dugande företrädare för
Sveriges odalmannastånd. E.Ths.
Jonsson, Sven August Adolf, bildhuggare
(f. 1h 1872), var efter studier i Stockholm och
Paris bosatt i Rom 1904—14. J. har särsk.
ägnat sig åt porträtt och utfört byster el.
statyer av bl.a. S. Arrhenius, prinsessan Maria
Pavlovna, O. Ekman (1912, Göteborgs högsk.),
S. Hedin, kardinal Vannulelli (1913, Santa
Maria Maggiore, Rom), Gustav V, Hj. Branting
(1930, Folkets hus och S. folkparken,
Stockholm) samt Em. Swedenborg (1924, Lincoln
park i Chicago). J:s porträtt präglas av
realism och skärpa i karakteristiken. G.V.
Jonsson, Josef, tonsättare (f. 21/e 1887),
sedan många år bosatt i Norrköping, där han
är verksam bl.a. som musikkritiker. J. har
komponerat orkester- och körverk, sånger och
melodramer. Särsk. må framhållas hans båda
symfonier (n:r 1 ”Nordland”, n:r 2 d-moll),
”Korallrevet” för baryton, kör och orkester,
två orkestersviter och två konsertuvertyrer.
Hans stil har en nationellt romantisk prägel.
G.J-n.
Jönsson [jäu’n-], Arngrimur, isländsk
lärd, se V i d a 1 i n.
Jönsson, F i n n u r, isländsk filolog (f.
1858), student i Reykjavik 1878, fil. d:r 1884,
docent i nordisk filologi vid Köpenhamns univ.
1887, prof. 1898—1928. Som forskare är J.
lärjunge till K. Gislason, vilken han i flera
avseenden liknar. Liksom denne går han nästan
aldrig utanför det fornvästnordiska området.
Om han ej når Gislason i skarpsinne, så
överträffar han denne i rörlighet och produktivi-
— 555 —
— 556 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
