Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbävning, jordskalv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBÄVNING
5 (5—6) Tämligen stark; sovande
vakna, hängande föremål komma i rörelse,
enstaka föremål falla omkull; iakttages
i allm. av personer i rörelse utomhus.
6 (7) Stark; större föremål falla omkull;
rämnor i tak, rappning faller av.
7 (8) Mycket stark; tunga husgeråd gå
sönder, lätta skador i byggnader,
enstaka skorstenar falla omkull.
8 (9) Förstörande; gapande springor
i murar; enstaka väggar falla omkull.
9 (10) Förödande; svåra skador, enstaka
solida byggnader rasa.
10 (10) Tillintetgörande; talrika
byggnader jämte deras fundament
förstöras.
11 (10) Katastrof; så gott som alla
stenhus falla i ruiner.
12 (10) Stor katastrof; varje
människoverk förstöres.
På de runt omkr. på jorden liggande
seismologiska stationerna inregistreras förutom
närskalven även de svaga s.k. fjärrbävningarna
(epicentrums avstånd hos dem vanl. mer än
5,000 km.), deras ankomsttid, varaktighet,
intensitet m.m. medelst s.k. seismografer
(jordskalvsmätare), som äro självregistrerande
pendelinstrument med en av urverk framdriven
pappersremsa, på vilken de av j. orsakade
svängningarna automatiskt uppritas, varvid ett
s.k. seismogram erhålles. För
internationellt samarbete och tillgodogörande av de
seismologiska stationernas iakttagelsematerial
grundades 1903 Internationella
seismologiska associationen, omfattande
flertalet kulturstater, bl.a. Sverige. Genom
sammanställning av diagrammen från olika
stationer kan lätt en j:s ursprungsort, utsträck
ning, förlopp och orsak fastställas. Att märka
är, att j.-härden, hypocentrum, alltid
befinner sig inne i själva jordskorpan, vanl. på
några 10-tal km:s djup under jordytan, och
det s.k. epicentrum (ytcentrum), den ort,
där j. först och starkast iakttages, är beläget
rakt ovanför hypocentrum. Då emellertid j. i
regel orsakas av ryckvisa förskjutningar längs
långsträckta, djupgående broltlinjer, blir
bäv-ningshärden i verkligheten en större yta el. ett
större block av jordskorpan. De av j. orsakade
seismiska rörelserna fortplanta sig ss. elastiska
vågor från hypocentrum i alla riktningar runt
jordskorpan och genom jordklotet, dels
longitudinella (med en hastighet i jordskorpan av
c:a 5,6km/sek.), dels långsammare transversella
(c:a 3,2 km/sek.). Alltefter den växlande
tätheten, inkompressibiliteten och styvheten
(rigidi-tet) inom jordklotets olika sfäriska skikt (t.ex.
jordskorpans varierande bergarter och olika
frekvens av sprickor) röra sig dessa vågor med
olika hastighet i krökta banor. I det typiska
seismogrammet för en fjärrbävning härleder
sig den första obetydliga fördarrningen av
longitudinalvågor med ringa amplitud, vilka
passerat tvärs genom jordklotet längs den till
tiden kortaste vägen. Den andra
fördarrningen härrör från trans ver sal vågen. Först
många min. senare inträder j:s kulminationsfas
av hastigt ökade svängningar, bestående av
långa, sedermera korta ytvågor med gruppvis
liten och maximal amplitud, beroende på den
olika vägen i jordskorpan. Skalvvågorna
kunna t.o.m. löpa runt jordklotet flera gånger. De
makroseismiska vågornas förstörande kraft
stegras med accelerationen, m.a.o. med
växande amplitud men avtagande våglängd (period).
Den senare ökas med avståndet från
skalvhärden, där den blott uppgår till U20 sek., och
skakningen kan där uppfattas ss.
ljudförnimmelse. Ett skalvs utbredning och styrka
åskåd-liggöres på en karta genom linjer, i s o s e i
s-t e r, dragna genom punkter med samma
intensitet. I stort omgiva isoseisterna
koncentriskt det i mitten belägna, mest skakade
området och epicentrum men visa smärre, av
jordskorpans varierande byggnad betingade
avvikelser. — Alltefter j:s orsaker delas de i t e k
toniska el. dislokationsskalv och
vulkaniska el. explosionsskalv.
Seismisk betydelse sakna däremot de s.k. i
n-störtningsskalven, som lokalt
uppträda inom karsttrakter och annorstädes, där
berggrunden består av i vatten relativt
lättlös-liga bergarter, ss. gips och stensalt. Härvid
uppstå håligheter, vilkas tak instörta. Vulkan-j.
åtfölja explosionsartade, gasrika vulkanutbrott
och äro beträffande skalvområdets utsträckning
relativt begränsade men till intensiteten icke
desto mindre ofta utomordentligt våldsamma
och katastrofala. Den särdeles våldsamma
gasexplosionen på Martinique i Västindien 1902
kunde sålunda ej uppfattas av de närbelägna
nordamerikanska seismiska stationerna.
Flertalet el. c:a 90 °/o av alla skalv äro tektoniska och
orsakade av ryckvisa horisontella el. vertikala
blockförskjutningar längs jordskorpans nutida
brottlinjer, s.k. stöt- el. skalvlinjer, som ofta
äro topografiskt väl markerade och kunna
åtföljas av varma källor och vulkaniska
företeelser. Vanl. är det gamla, ännu ej fullt hopläkta
förkastningslinjer, som åter bli mobila på gr.
av rådande spänningar i jordskorpan. Liksom
vid vulkanskalv bildas härvid ofta ss.
följdverkningar nya smärre sprick- och brottlinjer.
De från äldre geologiska perioder från alla
delar av jordklotet, även Fennoskandia,
allmänt förekommande, geologiskt påvisbara men
numera immobila förkastningszonerna, kunna
alltså med rätta betraktas ss. forntida
j.-sprickor (se F ö r k a s t n i n g). De vertikala
maximala förskjutningsbeloppen vid nutida
j.-sprickor bruka uppgå till ung. ett tiotal m. Vid
havsbävningar, vilka ofta medföra bristningar
— 579 —
— 580 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
