Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordduvor - Jorde, Lars - Jordebok - Jordebokspersedlar - Jordeboksränta - Jordebokssocken - Jordekorrar - Jordekvator - Jordell, Daniel - Jordemodern - Jorden - Astronomi - Jordens form och storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
Jordduvor, grupp, tillhörande underfam.
trädduvor, omfattande ett 100-tal över tropiska
Afrika, Amerika, Polynesien och Australien
utbredda arter, vilka mer än andra duvor leva
på marken och i sitt uppträdande ofta
påminna om hönsfåglar. Bland dem märkas
rapphöns- el. kubaduvan, Starnæ’nas cyanoce’phala,
som är av en tamduvas storlek och brun med
svart huvud och vinrött bröst, den på
Filippinerna levande dolkstötduvan, Phlogæ’nas
lu-zo’nica, som på det vita bröstet har en stor
blodröd fläck, samt den australiensiska
vongo-duvan, Leucosa’rsia pica’ta. H.B-n.
Jorde, Lars, norsk målare (f. 1865). 1 J:s
tidigare arbeten spåras efter en tids inflytande
från danskt måleri en kraftig påverkan av
fransk impressionism. Senare har hans konst
fått en alltmer nationell prägel. Hans bilder,
särsk. de från Hedemarken, äga med sin
utpräglade kolorism och dragning åt det
dekorativt stiliserade en sund realism. J. är
representerad i Göteborgs museum. M.Bjn.
Jordebok, förteckning över en jordägares
lantegendomar med angivande av gårdarnas
läge, storlek, avkastning, brukarens namn m.m.
J. upplades redan under medeltiden av större
jordägare, Kronan, adeln el. kyrkliga stiftelser,
t.ex. Vadstena klosters j. 1500. Brottstycken av
Eriks av Pommern j. 1413 finnas även
bevarade. Äldre j. äro från Danmark konung
Valdemars j. (se d.o.) 1240, från Norge
biskoparna Eysteins ”Röda bok” o. 1400, Aslak Bolts j.
1440. Särsk. berömda blevo i England
Domes-day-book (se d.o.) 1085, från Frankrike abbot
Irminons Polyptyk (o. 812), klostret S:t
De-nis’ cartularier (1156 ff.; ej blott j.). — Den
godskäre Gustav Vasa lät upplägga noggranna
j. över sina och Kronans gårdar, den äldsta
1541. De ligga till grund för Kronans och sv.
statens senare kamerala j., upplagande
samtliga jordegendomar i Sverige, även skatte- och
frälsegårdar. För nyare tid var 1825 års j.
länge av vikt. Efter omfattande förarbeten
blev 1884 en ny j. färdig. J. förvaras dels för
hela riket i Kammarkollegium, dels för varje
län i länets landskontor. Efter
grundskatternas avskrivning spelar dock Statens j. ej
samma roll som förr. Ss. förteckning över
fastigheterna i riket har j. ersatts av jordregistret,
vilket emellertid bygger på j. — Av annan art
än nu beskrivna j. äro Stockholms medeltida j.
De motsvara nutida lagfartsprotokoll, med
kortfattade uppgifter om skedda
fastighetsöverlåtelser. — Om äldre, utländska j. ss.
skattelängder, se K a t a s t e r. E.K.
Jordebokspersedlar, i jordeboken antecknade
produkter, i vilka ett hemmans skatt el. avrad
erlades, s.k. jordeboksränta. Vanliga j. voro
— 585 —
spannmål, smör, kött, fisk, tackjärn, lin och
hö. Sedan j. ej längre av bönderna utgjordes
in nalura, antecknades j. dock i jordeboken för
att läggas till grund vid uträkning efter
mar-kegångspris av ett hemmans ränta. E.K.
Jordeboksränta, se Grundskatter.
Jordebokssocken, i Statens jordebok under
samma s:n sammanförda hemman och
lägenheter. J. sammanföll icke alltid med den
kyrkliga socknen. E.K.
Jordekorrar, två till fam. ekorrdjur (se d.o.)
hörande släkten, vilka skilja sig från övriga
ekorrar genom sitt mer el. mindre
underjordiska levnadssätt samt genom förekomsten av
stora kindpåsar. Kroppen är dessutom mera
satt, benen kortare, svansen mindre yvig,
fäl-len grövre och på ryggen vanl. randig. J. leva
av nötter, frukter och säd, varav de samla stora
vinterförråd. Vintern tillbringa de i en ofta
avbruten dvala. Den i n. Asien och
angränsande delar av Ryssland förekommande
bundu-buken, Euta’mias asia’ticus, blir 25 cm. lång,
varav 10 cm. kommer på svansen. Färgen är
gulbrun med svarta längdstrimmor. I
Nordamerika ersättes den av den ung. likstora c h i
p-munken, Ta’mias stria’tus, som ofta
uppträder i stort antal och då förorsakar stora
skador. H.B-n.
Jordekvator, se Ekvator.
JordeTl, Daniel, bokhandlare och
biblio-graf (1860—1923), kom 1877 till Paris, där han
blev anställd i K. Nilssons bokhandel (Librairie
Nilsson). J. gjorde sig snart känd för
framstående bibliografiska insikter och
anförtroddes redigerandet av ”Catalogue général de
la librairie fran^aise” (redigerade ensam de
17 bd, som omfatta perioden 1886—1918). Bland
J:s skrifter märkes även ”Répertoire
bibliogra-phique des principales revues franQaises”, 1897
—99 (1898—1901). W.N.
Jordemodern, tidskr. för barnmorskor,
utkommer sedan 1888 med ett n:r i mån. Den har
utgivits av E. Wretlind, Edv. Alin och S.
Cla-son samt har haft stor betydelse för höjandet
av barnmorskornas ställning. E.E.-M.
Jorden. Astr. J. (lat. Tellus), den
himlakropp vi bebo, är den 3:e i ordningen, från
solen räknat, av planeterna; dess astronomiska
tecken är i,
J:s form och storlek. I äldsta tider
betraktades j. som en platt skiva, vilande på ett fast
underlag; över j. välvde sig himlavalvet som
en kupa. Ett viktigt framsteg betecknar den
grekiske filosofen Anaximanders (610—547 f.
Kr.) uppfattning, att himlen hade sfärisk form
och att j. svävade fritt i dess milt; han ansåg
j. ha formen av en cylindrisk skiva, på vars
ena plana yta människorna bodde. Tanken,
— 586 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
