Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism - Jordmagnetismens fysikaliska orsaker - Jordmandel, Jordmandelolja - Jordmetaller - Jordmån - Jordmätning - Jordnatur - Jordning, jordförbindning, jordkontakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDNING
som — om ej fullst, dock sannolikt till största
delen — härrör från en magnetisering av
jordens inre, och variationsfältet, vars
ursprung ännu i mångt och mycket är omstritt.
Det permanenta fältet är ej helt konstant utan
underkastat mycket långsamma, sekulära
förändringar, bestående i en fortskridande
om-magnetisering av bergarterna, vilket ger sig
tillkänna därigenom, att de magnetiska
polerna och de isomagnetiska linjerna under
längre tidrymder märkbart förskjutas över
jordytan. Dessa förändringar anses numera ej
vara av periodisk natur. Beträffande orsakerna
till uppkomsten av det permanenta fältet och
dess variationer råder ännu stor osäkerhet.
Den ringa lutningen mellan jordens
rotationsaxel och dess magnetiska axel (ung. IP/20)
låter förmoda, att huvudorsakerna vore att
söka i jordrotationen, och denna hypotes
stödes av det faktum, att solen har ett analogt
orienterat magnetfält. Man har bl.a. försökt,
ehuru utan framgång, att på grundval av en
magneto-mekanisk rotationseffekt (Einstein de
Haas) förklara j :s uppkomst, över det
permanenta fältet är överlagrat det snabbt
föränderliga variationsfältet, som anses ha sitt
ursprung i atmosfären utanför jorden och
förorsakas av elektriska strömmar, vilka av det
permanenta fältet induceras i elektriskt
ledande, förflyttade luftmassor. I variationsfältet
kunna flera periodiska förändringar särskiljas,
bl.a. en daglig, en årlig och en 11-årig, vilkas
uppkomst vanl. tillskrivas solens ultravioletta
strålning. Dessutom förekomma operiodiska
variationer, s.k. magnetiska
störningar el. i svårare fall magnetiska
stormar, som torde härröra från solens
korpusku-lara strålning. Såväl de periodiska
förändringarna som störningarna kunna sättas i
samband med fenomen på solens yta, framförallt
med förekomsten av solfläckar. Störningarna
äro i allm. åtföljda av norrsken samt av
jordströmmar, som emellanåt kunna uppnå sådan
styrka, att telegrafering omöjliggöres. Dessa
strömmar induceras i jorden själv av de yttre
variationerna av j. — En matematisk teori för
j. grundlädes av Gauss, som visade, att man
utan kännedom om jordens inre magnetisering
el. särsk. antaganden av några få iakttagelser
på jordytan för varje punkt av densamma kan
beräkna en magnetisk potential, bildad av en
oändlig serie klotfunktioner. De därav
härledda elementerna av j. visa på vissa ställen
stora avvikelser från de experimentellt
bestämda värdena. Den största av dessa s.k.
anomalier är belägen vid Kursk i Ryssland,
andra i havet, ss. vid Bornholm och vid Jussarö
(Finska viken), och äro till stort men för
sjö
farten. — Litt.: A. Schmidt, ”Erdmagnetismus”
(i ”Enzyklopädie der mathematischen
Wissen-schaften”, 6, 1917); J. Bartels,
”Erdmagnetismus, Erdstrom und Polarlichter” (i ”Lehrbuch
der Geophysik”, hrsg. von B. Gutenberg, 1926
—28); G. Angenheister, ”Erdmagnetismus” och
”Erdmagnetische Messungen” (i ”Handbuch
der Physik”, hrsg. von H. Geiger & K. Scheel,
16, 1927); G. Angenheister & J. Bartels, ”Das
Magnétfeld der Erde” (i ”Handbuch der
Ex-perimentalphysik”, hrsg. von W. Wien & F.
Harms, 25:1, 1928); A. Nippoldt, ”Der
Erdmagnetismus” (i J. H. J. Müller & C. S. M. Pouillet,
”Lehrbuch der Physik”, 5:1, 1928). N.R-e.
Jordmandel, Jordmandelolja, se C y p e r u s.
Jordmetaller, se Jordalkalier.
Jordmån, se Jordarter.
Jordmätning, se G e o d e s i.
Jordnatur, en fastighets i jordeboken
angivna egenskap av krono-, skatte- el.
frälseegen-dom. Före grundskatternas avskrivning och
rustningens upphörande var j. av
genomgripande betydelse, enär j. låg till grund för
skatteväsendet och det militära indelningsverket
Kronohemmanen uppdelades i sådana under
allmän disposition och sådana under enskild
disposition. E.K.
Jordning, jordförbindning,
elektro-tekn., anordnande av en ledande förbindelse
mellan en anläggningsdel och en ledare med
jordens potential, en s.k. jordkontakt. J.
utföres ant. ss. skydd mot personlig fara,
skydds-j., el. för att höja en anläggnings
driftsäkerhet, drift-j. Skydds-j. anordnas i regel vid
anläggningar för 380 volt och högre spänningar
för att avleda farliga spänningar från sådana
normalt icke spänningsförande metalldelar,
som äro åtkomliga för beröring och som
genom sitt läge i närheten av spänningsförande
ledare vid isolationsfel el. dyl. kunna antaga
spänning, t.ex. stommar för maskiner och
transformatorer, kåpor för apparater m.m.
Drift-j. anordnas dels i form av nollpunkts-j.
och dels i form av jordlinor vid
luftledningar. Med j. av ett elektriskt systems
nollpunkt avser man dels att stabilisera systemet
och att därigenom åstadkomma möjlighet för
automatisk urkoppling el. signalering vid
jordslutning samt dels att avleda atmosfäriska
laddningar och motverka uppkomsten av
överspänningar (se Elektrisk
överspänning). Vid högspänningsanläggningar sker
nollpunkts-j. ofta över ett ohmskt el.
induk-tivt motstånd. Vid luftledningar av större
utsträckning anordnas i allm. till skydd mot
överspänningar och elektriska svängningar en
jordlina, vilken utgöres av en parallellt med
linjetrådarna i regel i toppen på stolparna
— 617 —
— 618 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
