Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism - Jordmagnetismens fysikaliska orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDMAGNETISM
Fig. 3. Isokliner för 1922.
plan. Man avläser nålens lutning, då detta plan
sammanfaller med den magnetiska meridianen,
el. bestämmer man lutningsvinklarna och
I2 i plan, som äro vinkelräta mot varandra
och mellan sig innesluta den magnetiska
meridianen, varvid inklinationen / beräknas ur
relationen cos2/ = cos2/i + cos272. Vid de
ständiga observatorierna har man på senare tid
för bestämning av inklinationen alltmer börjat
använda jordinduktorn. Denna består
av en metalltrådsspole, som kan bringas i
hastig rotation kring en av sina diametrar.
Medelst en horisontell och en vertikal axel, båda
försedda med cirkelskalor, kan spolen
orienteras i alla lägen gentemot meridian- och
horisontalplanen. Vid spolens rotation inducerar
det jordmagnetiska fältet i spolens vindlingar
växelströmmar, som likriktas med en
kommu-tator och därefter ledas genom en känslig
gal-vanometer. Man använder numera uteslutande
en nollmetod, bestående däri, att det läge av
spolens vridningsaxel uppsökes, varvid ingen
ström flyter genom
gal-vanometern. Då detta är
fallet, sammanfaller
vridningsaxelns och
fältkraftens riktning, och
xinkeln mellan denna
riktning och
horisontalplanet är inklinationen.
J:s
horisontalintensitet (H)
bestämmes vanl. genom
kombination av mätningar av
svängningstiden för en i
horisontalplanet
svängande stavmagnet
(magnetiskt moment M),
varigenom produkten av M och H kan
beräknas, och mätning av en deklinationsnåls
avlänkning i stavmagnetens fält enl. anordningar av
Gauss och Lamont, som ger kvoten mellan M
och H. För detta ändamål användes en s.k.
magnetisk teodolit. Bland 1 o k a 1 v
a-r i o m e t r a r n a märkas de s.k. magnetiska
vertikal- och horisontalvågarna för
bestämning av lokala variationer av vertikal-,
resp, horisontalintensiteten. Dessa i princip
närstående konstruktioner användas ss.
tids-variometrar. För detta ändamål brukas även
unifilar- och
bifilarmagnetomet-r a r n a, vilka bestå av en i horisontalplanet
rörlig magnetstav, upphängd i 1, resp. 2
trådar. Förändringar i det rörliga systemets läge
bestämmas genom spegelavläsning (se d.o.); är
instrumentet försett med
registreringsanord-ning, kallas det magnetograf.
J:s fysikaliska orsaker äro flera. Den
moderna forskningen antager, att två olika fält
förefinnas: det permanenta fältet,
4 5. 6.
Fig. 4. Inklinatorium, 5 jordinduktor, 6 magnetisk normalteodolit.
— 615 —
— 616 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
