Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordreform - Jordregister - Jordreva - Jordrotationens avböjande kraft - Jordränta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDRÄNTA
den eg. j.-rörelsen, var Henry Georges (se
denne). Bland övriga ledare märkas A. W.
Da-maschke (se denne), Michael Flürscheim (1844
—92), H. H. Gossen (se denne) och Th.
Hertz-ka (se denne). — Numera ha
jordreformis-terna i flera länder koncentrerat sig på att få
den ofta abnormt stegrade jordräntan i
städerna socialiserad (se Oförtjänt
värdestegring). T.E-r.
Jordregister, se Fastighetsregister.
Jordreva, Glecho’ma hedera’cea, en på
gräsbevuxna ställen i Europa och n. Asien, från
Island till Japan förekommande krypande ört
Jordreva, Glechoma hederacea.
med upprätta grenar, njurlika, naggade el.
sågade blad, violetta el. blå, ensidigt riktade
blommor i bladvecken och nästan platt övre
kronläpp. Förutom tvåkönade finnas
honblommor av hälften mindre storlek. I Östeuropa
förekommer även G. hirsu’ta, vilken ej sällan
odlas som prydnadsväxt i trädgårdar. O.Gz.
Jordrotationens avböjande kraft. Kraft kan
definieras som orsak till förändring i
rörelsetillstånd, och en kraft är bestämd genom sin
storlek, riktning och angreppspunkt. Som ett
experimentellt resultat kan man fatta den lag,
som säger, att den kraft el. summan av de
krafter, som verka på en kropp är = kroppens
massa, multiplicerad med dess
hastighetsför-ändring pr tidsenhet el. accelerationen. För
att bestämma en rörelses riktning måste ett
s.k. koordinatsystem fixeras. Rörelsen på
jorden bestämmes genom massans rörelse i
förhållande till punkter på denna. På en bestämd
plats på jorden kan en punkts läge bestämmas
genom dess avstånd till riktningarna n.-s., v.-ö.
och en vertikal linje mot jordytan, som
antages vara sfärisk, så att den lodräta linjen
utdragen går genom jordens medelpunkt. Då
jorden roterar från v. mot ö., följer detta
koordinatsystem med jorden i dess rörelse. Den
rörelse, man studerar i förhållande till detta
system, är då sammansatt av jordens rörelse
och den rörelse, som kroppen har på gr. av
de på densamma verkande krafterna. Den
acceleration, som kroppens horisontala
hastig-hetskomponent erhåller i förhållande till den
roterande jorden på gr. av denna rotation, är
riktad vinkelrätt mot den ögonblickliga rörel
seriktningen, på n. halvklotet åt höger (på s.
åt vänster) för en iakttagare, som står med
blicken riktad i rörelseriktningen. Den är
vidare till sin storlek proportionell mot den
ögonblickliga hastigheten, mot jordens
vinkelhastighet och sinus för breddgraden (p. Den har i
själva verket storleken 2 ma . s . sin tp , där
m är kroppens massa, <p breddgraden i grader,
a jordens vinkelhastighet och s massans
hastighet. Vid ekvatorn är denna kraft 0 och vid
polerna 2 mas. Den växer alltså mot polerna.
Den utövar verkan endast på riktningen och
åstadkommer ingen förändring av hastighetens
storlek. Den är näml, riktad vinkelrätt mot
rörelseriktningen i varje ögonblick. Den
vertikala komponenten av en massas rörelse på
jordytan röner också inflytande av jordens
rotation. Storleken av detta inflytande är dock
proportionell mot cos tp och alltså störst vid
ekvatorn, a . sin (p är vinkelhastigheten av
ett tangentplan till jordytan i en ort, vars
breddgrad är (p. Ett sådant plan roterar alltså
i sig själv med vinkelhastigheten a sin (p omkr.
sin skärningspunkt med jordaxeln. Ett sådant
plan har alltså vid polerna en vinkelhastighet,
som är = jordens vinkelhastighet, men vid
ekvatorn vinkelhastigheten 0, om rotationen
tänkes försiggå så, som angivits. Detta faktum
förklarar vridningen av ett pendelplan (se
Foucaults pendelförsök), som är 0
vid ekvatorn men 360° på ett dygn vid
polerna. Därav följer också riktningen av j.
a. k. De här anförda satserna härledas enkelt
genom lagarna för relativ rörelse (se d.o.). J.
a. k. spelar en stor roll för förståelsen av
meteorologisk-dynamiska fenomen (se C y
k-lon och Vind). H.K-r.
Jordränta kallas i nationalekonomien den
ersättning som produktionsfaktorn jord
erhåller av produktionsresultatet. Inom den
äldre nationalekonomien uppfattas j. stundom
som liktydig med de arrendeavgifter, som
ar-rendatorerna erlade till jordägaren. I denna
ingår dock ofta kapitalränta för uppförda
byggnader m.m. Arrendeavgift tillkommer
dessutom genom ett rättsligt avtal, vid vars
ingående icke enbart ekonomiska faktorer
kunna utöva inflytande. J. däremot är av rent
ekonomisk innebörd. Att en j. uppkommer,
har Ricardo sökt förklara på följande sätt:
— G21 —
— 622 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
