Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordränta - Jordröksläktet - Jordskalv - Jordskatt - Jordskifte - Jordskorpan - Jordskott - Jordskred, jordras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDRÖKSLÄKTET
Vid begynnande uppodling av ett land tages
först den bästa jorden i anspråk. När
befolkningen växer, blir jord av sämre beskaffenhet
föremål för odling. Denna sämre jord kräver
mera arbete och kapital för att frambringa en
skördeenhet än den bättre jorden. Priset på
produkterna blir, om en enhetlig marknad
finnes, detsamma, näml, så stort, att det täcker
produktionskostnaderna å den sämre jorden.
Ägaren av den bättre jorden får då
uppenbarligen mera pr skördeenhet, än vad användningen
av kapital och arbete kostat honom. Denna
mer-inkomst utgör j., som alltså är
differentialränta. Priset bestämmer j:s storlek. Däremot
har j. ingen inverkan på priset. Priset på
lantbruksprodukter inställer sig alltid i ett sådant
läge, att det nätt och jämt täcker
produktionskostnaderna å den sämsta jord, som behöver
tagas i anspråk för fyllandet av samhällets
behov. Jämte den här nämnda j., uppkommen
genom olika bördighet, kan erinras om att
likartad differentiering beträffande läget även
leder till j. (se Differentialränta).
— Ricardos j.-teori utvecklades senare
ytterligare av J. H. v. Thünen. G. Cassel ser i
j.-problemet ett prisbildningsproblem. Tillgången
på användbar mark är knapp, och god jord
betingar därför ett pris. — Socialekonomiskt
innebär förekomsten av j. ett betydelsefullt
problem. J. stiger näml., allteftersom
befolkningen och kapitalresurserna växa.
Framåtskridandet tenderar alltså till ökning av j. utan
jordägarens förtjänst. Inom lantbruket har
denna tendens kraftigt motverkats av att
alltjämt nya vidder blivit tillgängliga för odling,
bl.a. genom transportmedlens utveckling. Även
effektivare brukningssätt bidraga till att hålla
j. nere. Däremot har j. å jord avsedd till
bebyggelse i folkrikare trakter kommit att bli en
avsevärd börda för näringslivet. Tomtpriserna
i storstädernas centrala delar äro en följd av
ett samhälles utveckling. Mot den oförtjänta
värdestegring (se d.o.), som här ofta gör sig
gällande, ha i skilda länder lagar och
lagförslag framkommit. T.E-r.
Jordröksläktet, Fuma’ria, av fam.
vallmoväxter, omfattar o. 40 arter, mest 1-åriga, späda
örter, huvudsaki. i Medelhavsområdet, men
även i mellersta och n. Europa samt Sydafrika.
I Sverige förekomma 2 arter, av vilka F.
offi-cina’lis, jordrök, en 1—3 dm. hög, blågrön ört
med o. 20-blommiga klasar av små röda
blommor, är mycket vanlig på åkrar o.a. odlade
ställen. A.V-e.
Jordskalv, se Jordbävning.
Jordskatt är en urgammal avkastningsskatt,
som utgått el. utgår i de flesta länder. I äldsta
tid pålades j. mycket summariskt efter antal
husdjur, kvantiteten utsäde el. dyl. yttre
kännetecken. Redan tidigt infördes dock på många
håll (det gamla Egypten, kejsartidens Rom
o.s.v.) s.k. kataster (se d.o.), med gradering
av olika jordområden, efter vilken j. utgick.
Ofta blev j. med tiden mycket ojämn, enär
adel och prästerskap fritogos från dess
utgörande. Den mest kända av j. är tiondet (se
d.o.), som utgick med en tiondel av jordens
bruttoavkastning. En skatt på
bruttoavkastningen kan leda till produktionsinskränkning
och prisstegring på jordbruksprodukter, men
utgår j. på nettoavkastningen el. efter
periodiska omvärderingar, torde övervältning vara
svår. En j. kapitaliseras därför lätt och
sänker jordens pris. Den blir m.a.o. liggande på
den, som äger jorden vid skattens införande.
En gammal j. känns därför föga, och dess
upphävande är detsamma som en skänk till
den dåv. innehavaren av jorden. J. spelar
numera mindre roll i de flesta staters budgeter
men förekommer mångenstädes. Mera vanlig
är j. i delstater i en förbundsstat, ss. i U.S.A.
och Tyskland. Vidare kvarstår j. ännu i stor
utsträckning ss. kommunal skatteform, ant.
ss. beräkningsgrund el. direkt. I Sverige kan
den skatt, som faller på den beräknade
5-pro-centiga avkastningen av fastighet, sägas vara
en form av j. Om j:s utveckling i Sverige se
Grundskatter. \.Vr.
Jordskifte, se Jorddelning, Skifte och
Delning av jord.
Jordskorpan, se Jorden, sp. 594 ff.
Jordskott, se Jordkast.
Jordskred, j o r d r a s, ett genom
tyngdkraften åstadkommet hastigt utrasande el.
utgli-dande av större, vanl. starkt vattenhaltiga
jordmassor. J. uppkomma, då jämviktsläget av
någon, vanl. yttre orsak rubbas. Jordmassorna
förskjutas då åt det håll minsta motståndet
möter, tills jämvikt åter inträtt. Särsk. labila
äro jämviktslägena mången gång hos vissa
flyt-jordsbildande fennoskandiska jordslag (se
Flyt jord och Jäslera), ss. mjäla och
mjälaartade leror med kornstorleken 0,02—
O,ooo6 mm. Dessa kunna vid markytan
visserligen beklädas av ett sprickrikt, genom torka
bildat skal, ”torrskorpan”, som dock lätt
sön-derbrytes, varvid de innanför befintliga
flyt-ningsbenägna jordmassorna hastigt komma i
rörelse längs sluttande glidytor, som än
bestämmas av mer vattenförande horisonter, t.ex. i en
lagerserie, än åter äro cylindriska el.
kalott-formade. De för j:s utlösande nödvändiga
yttre impulserna äro växlande och ofta
påfallande obetydliga. Det kan vara en lokal el.
tillfälligt stark vatteninfiltration, som nedsätter
hållfastheten gentemot belastningstrycket från
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
