Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joséphine, Marie Rose - Josephson, släkt - Josephson, 1. Axel - Josephson, 2. Ludvig - Josephson, 3. Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPHSON
lettres de J. å Napoléon et ä sa fille” (2 bd,
1833); biogr. av bl.a. F. Masson (3 bd, 1899—
1901) och R. Mc Noir Wilson (1930). P.N-m.
Josephson, sv.-judisk släkt, stammande från
David J. (1750—1838), f. i Prenzlau,
Bran-denburg, inflyttad till Sverige 1780 och anställd
som lärare vid den då upprättade judiska
skolan i Stockholm. Dennes sonsöner voro J. 1)
och 2). Förutom nedannämnda släktmedl.
märkas Ludvig Olof Sebastian J. (f. 19/u 1870),
son till J.l), lektor vid Högre lärarinnesem. i
Stockholm sedan 1910, förf, till åtskilliga
matematiska läroböcker, samt dennes son Karl
Olof J. (f. 5/ø 1900), laborator i kemi vid
Stockholms högsk. sedan 1927. C.
1) Jacob Axel J., tonsättare (1818—80).
Fil. mag. i Uppsala 1842, kom J. i nära
förbindelse med den
romantiskt musikaliska
kretsen kring Erik
Gustaf Geijer, vilket
blev av avgörande
betydelse för J:s val
av levnadsbana. Med
ekonomiskt
understöd från Jenny Lind
bedrev han 1844—47
musikstudier i
utlandet, främst för
Gade i Leipzig.
Hemkommen utnämndes
han 1849 till director musices vid
Uppsala univ., stiftade s.å. Filharmoniska
sällskapet, en förening för blandad körsång, blev
därjämte 1854 O.D.s dirigent och 1864
dom-kyrkoorganist samt höll fr.o.m. sistn. år
musikhistoriska föreläsningar vid univ. J. var
högt skattad som musikledare och blev av
största betydelse för Uppsala musikliv. Staden var
sålunda under hans verksamhetstid en av
landets främsta i musikaliskt hänseende. — Som
tonsättare framträdde J. redan 1841 med en
samling solosånger. Det blev också på detta
område, där han utgick från A. F. Lindblads
konstlöst visartade stil, som J. gjorde sin
största insats. Till hans ännu i våra dagar kända
romanser höra ”Längtan från havet”,
”Vårhälsning”, ”1 skogen”, ”Stjärnklart”, ”Jublande
skaror” o.a. Men även för manskör har J.
skapat ännu ofta sjungna sånger, ss. ”Vårt land”,
”Serenad” (”Stjärnorna tindra ren”),
”Vårsång” (”Vårliga vindar draga”) och ”Requiem”,
i vilka han visar sig särsk. väl behärska
korsatsen. Bland övriga verk märkas åtskilliga
kantater, främst musiken till Viktor Rydbergs
jubelkantat 1877, samt körverken ”Islossning”
och ”Korsriddarna utanför Jerusalem”. J.
utgav 1867—70 sångsamlingen ”Zion. Andlig mu-
sik för hemmet, skolan och kyrkan ’, med verk
av skilda tiders mästare på kyrkomusikens
område. — För att med få ord karakterisera J:s
tonskapande kan man framhålla hans nära
anslutning till den tidigare romantiken, främst
Mendelssohn och Gade. — Litt.: N. P. ödman,
”Ur en sv. tonsättares liv” (1885); L. Dahlgren,
”Grannarna på Kungsängsgatan” (1914). G.M.
2) Ludvig Oscar J., den föregåendes
bror, regissör, teaterledare och förf. (1832—
99). J. var tidigare
bokhandlare, efter
debut 1858 anställd
vid Mindre teatern
till 1861 och vid
Kungl. teatern 1861
—68, från 1864 som
regissör för
talscenen och från 1865
även för sångscenen,
ledde 1868—69 jämte
F. Algrenson
Mindre teatern
(Ham-mers), var 1869—70
regissör i Göteborg och ledde 1871—72 jämte
L. Zetterholm och E. Wallmark Södra,
Ladugårdslands- och Djurgårdsteatrarna. J. ledde
1873—77 Kristiania teater (Oslo) och 1879—
87 jämte V. Holmquist Nya (Sv.) teatern, som
de 1880—90 ägde, samt var 1891—94 regissör
och 1894—96 sekreterare vid Kungl. teatern.
J:s verksamhet som konstnärlig ledare
utmärktes av fantasi, idealitet och initiativ med ett
dominerande intresse för det högre skådespelet
och för det talade ordets och samspelets
avslip-ning ss. den sceniska framställningens främsta
mål och medel. Bland hans iscensättningar
märkas operan ”Afrikanskan” samt skådespelen
”Peer Gynt” (Oslo), ”Brand” och ”Mäster Olof”.
J. skrev en rad välbyggda, men rätt
konventionella skådespel, bl.a. ”Folkungalek” (1864),
”Marsk Stigs döttrar” (1866) och ”En
stormig dag” (1892). Han utgav bl.a. ”Studier och
kritiker” (5 h., 1895—98) och ”Ett och annat
om H. Ibsen och Kristiania teater” (1898) samt
en rad i allm. polemiska broschyrer, präglade
av hans omsorg om teaterns bästa, men också
av hans egocentriska och oförsonliga
inställning, bl.a. ”Våra teaterförhållanden” (1870),
”Något om våra nyaste teaterförhållanden”
(1885), ”Viktiga teaterfrågor för dagen” (1888),
”Teaterregie” (1892) och ”Rakt på sak”
(1894). G.K-g.
3) Ernst Abraham J., den föregåendes
brorson, målare och diktare (1851—1906). J.
var den eldigaste koloristen inom sv.
1800-talskonst och ett av de allra rikaste
temperamenten. Till släktens musikaliska, poetiska och
— 639 —
— 640 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
