Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juel, Jens - Juel, Axel - Juel-Hansen, Erna - Juellinge - J. U. F. - Juftläder - Juftolja - Jugatæ - Jugement - Jugand, Die - Jugendstil - Juggernaut - Juglandaceæ - Juglans - Jugo- - Jugorskij sjar - Jugoslavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGOSLAVIEN
Jens Juel: Konstnären och hans hustru.
färggivning. En mängd porträtt av J. finnas
i danska, några också i sv. samlingar; bland
utländska personer, som J. målat, märkas
Klop-stock och Sergel. Även för naturomgivningen
hade J. sinne, och han är Danmarks förste
landskapsmålare. — Litt.: A. Lowzow,
”Mindeskrift over Maleren J. J.” (1891). — Bild se
även pl. vid art. Danmark, konst. E. IV.
Juel [jöl], Axel Niels Christian, dansk skald
(f. 1883), student 1901, har förf, talrika visor och
lyriska smådikter, som föreligga i en rad saml.
och i ett urval med titeln ”1 Lykkens Timer”
(1918). Hans huvudarbete är diktcykeln
”Bogen om Grete” (1920), som i en fin och
försynt form skildrar en kärleks historia. P.R-w.
Juel-Hansen [jöl-], Erna Emilie Louise,
dansk författarinna (1854—1922), syster till H.
Drachmann, g.m. ungdomsförf. Niels J.-H.
(1841—1905). Av hennes romaner torde ”En
ung Dames Historie” (1888), ”Terese Kærulf”
(1894) samt ”Helsen og Co.” (1900) vara de
mest betydande. Hon skildrar med förkärlek
misslyckade äktenskap, särsk. motsatsen
mellan den kvinnliga partens passion och den
manligas svaghet. Hennes ideal är den
självständiga, självförsörjande kvinnan, som är sin
mans kamrat och medhjälpare. P.R-w.
Juellinge [jöT-], gård i Halsted s:n, Lolland,
bekant för ett här 1909 undersökt mindre
gravfält om fyra gravar från tiden 150—250 e.Kr.
Gravarna äro under flat mark, med obrända
lik och rik utstyrsel. Bland gravgodset
märkas romerska kärl av brons och glas. — Litt.:
S. Müller, ”J.-Fundet” (”Nordiske
Fortidsmin-der”, 2:1, 1911). Jfr Halsted Kloster.
G.Em.
J. U. F., förk. för
Jordbrukareungdomens förbund (se d.o.).
Juftläder fiamställdes urspr. i Ryssland
garvat med en blandning av vide- och björkbark
samt insmort med björkolja, som förlänar
lädret en karakteristisk lukt. J. är slitstarkt och
vattentätt och användes till skodon etc. S.H-g.
Juftoija, se Björkolja.
Juga’tæ, en underordn. bland fjärilarna (se
d.o., sp. 690).
Jugement [zyzmä’] (fra.), omdöme,
urskill-ning.
Jugand, Die [di jö’gont], tysk tidskr.,
grundad 1896 av Georg Hirth, München. J. väckte
från början stort uppseende genom sin
konstnärliga och litterära radikalism. I fråga om
politisk-satirisk inställning har den haft många
beröringspunkter med ”Simplicissimus” (se d.
o.). Konstnärligt har den spelat en ej
oväsentlig roll (se Jugendstil). A.Bd.
Jugendstil [jö’gant-] kallas en företrädesvis
inom konstindustrien uppträdande
stilriktning, vilken även i sin mån gjort sig gällande
inom byggnadskonsten (se d.o., sp. 472); den
utmärker sig för svängda, mjuka (kraftlösa)
linjer och en från växt- och djurvärlden hämtad
ornamentik, som har beröringspunkter med
den japanska. Namnet upptogs efter tidskr.
”Die Jugend” (1896, se G. Hirth), där Otto
Eckmann (se denne) uppträdde som illustratör.
Den stora utst. i Turin 1901 visade
karakteristiska prov på riktningen. H. van de Veide sökte
sammansmälta det mjuka linjespelet med
materialets och ändamålets krav (bild se pl. vid
art. Heminredning) — i viss mån en
förberedelse till ”den nya saklighetens stil” el.
funktionalismen. Bland ledare för rörelsen —
som inom konstindustrien och bokkonsten
avsatt betydande spår, men som efter 1910 gick
tillbaka — märkas vidare B. Pankok, B. Paul
och P. Behrens. En motsvarighet var i
Frankrike den s.k. Vart nouveau. E.W.
Juggernaut [eng. uttal ji/ganät], se J a g a
n-n a t h.
Juglanda’ceæ, se Valnötsväxter.
Juglans, växtsläkte, se Valnötsträd.
Jugo-, beteckning för södra, syd- i vissa
slaviska (ryska, sei biska, bulgariska) språk.
Jugo’rskij sjar [far], sund mellan ryska
fastlandet och ön Vaigatj i Ishavet; 3—16 kin.
brett, 47 km. långt och 30—100 m. djupt. O.P.
Jugoslavien (serbokroat. Jugoslavija, d.v s.
Sydslavien, jfr Jugo-), officiellt Kraljevina
— 689 —
— 690 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
