Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning - Fornminnen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGOSLAVIEN
M e del t emp.
kallaste varmaste
mån. (jan.) mån, (juli)
Ragusa (Dubrovnik) ............... 8,:° 25,o°
Ljubljana (Laibach) ........... —2,5° 19,6°
Beograd ....................... —l,s° 22,o°
Sarajevo ...................... —2,6° 19,4°
Nis (Nisch) ................... —1,6° 21,4°
Skoplje (Üsküb) ............... —1,4° 23,2°
Störst är den årliga regnmängden på det
di-nariska systemets sluttningar mot Adriatiska
havet. I Ragusa uppgår den till 1,500 mm.
och i Ljubljana till 1,423. På de medelhöga
och höga nivåerna i v. Kroatien växlar den
mellan 2,000 och 3,000 mm., d.v.s. dessa
trakter höra till de regnrikaste i Europa.
Nederbörden kommer här huvudsaki. under
vinterhalvåret (Ragusa 7O°/o). I det serbiska
berglandet är årsnederbörden blott 750—1,000 mm.,
vid Donau ännu mindre (Beograd 619 mm.).
I berglandet är den rätt jämnt fördelad över
årstiderna, i n. med någon övervikt för
sommarhalvåret (Beograd 61 %). J.F.
Växtvärld. 3 vegetationstyper dominera i J.
På slätterna n. om Donau består den naturliga
växtligheten av grässtäpper, med
vegetationsperioden under våren och försommaren. Den
adriatiska kusten har mediterran vegetation av
machia- och garrigue-typ med ständigt gröna
buskar och ris. De ständigt gröna träden äro
sällsynta och småvuxna (Quercus cocci’fera
och Ilex, cypresser, aleppotall). Innanför
kustbältet avlöses denna vegetation av karstlandets
xeroterma men vinterkala växtlighet med hassel,
Quercus lanugino’sa, sessiliflo’ra och Cerris,
Fra’xinus Ornus, Acer monspessula’num och
campe’stre samt kastanje (Casta’nea). Ovanför
1,000 m.ö.h., där fuktigheten blir större, ersättes
denna vegetation av bokskogen, som når till
1,700 m., där den avlöses av gran- och tallskog.
Denna når till skogsgränsen (2,000 m.). J.F.
Djurvärlden består övervägande av en
blandning av centraleuropeiska och mediterrana
element. I bergstrakterna finnas ännu varg och
björn. I karstområdets grottor förekommer
olrren. Vidare finnas ett flertal ormar och
ödlor samt i floderna stör. Y.Ln.
Befolkning. I J. äro de slaviska folken
förhärskande; 1921 utgjorde de 83% av inv. el.
46 % serber, 28,5 % kroater, 8,5 % slovener.
Dessutom funnos 5,5 % tyskar, 5,3 % albaner,
4 % magyarer, 1,5 % rumäner och 0,i %
italienare. Med avseende på religionen voro 47 %
grekisk-ortodoxa, 39 °/o romerska katoliker,
11% muhammedaner och 2% protestanter.
Folktätheten uppgick 1931 till 56 pr kvkm.
Tätast befolkad är den n. slätten med 70 pr
kvkm. och därnäst backlandet omkr. mellersta
Drava med 65 och omkr. Sava med 63 pr kvkm.
N. Serbien har 55, s. Serbien 34 och Monte-
negro blott 22. Stora delar av
kalkstensplatåer-na äro obygder, medan de i dem befintliga
sänkningsfälten ofta äro tätbygder.
Folkökningen är mycket hastig. Under de senaste 10
åren uppgick den till 2 mill. el. 16,8 %. J.F.
Fornminnen. Bland J:s talrika fornminnen
märkes från äldre paleolitisk stenålder det
viktiga boplatsfyndet från Krapina (se d.o.) i
Kroatien. En rad grottfynd från Serbien, vilka
hänförts till yngre paleolitisk tid, äro kronologiskt
osäkra. Av de neolitiska kulturgrupperna
träder den bandkeramiska (se B a n d k e r a m i k)
i förgrunden, särsk. genom de rika
fyndplatserna Butmir i Bosnien och Jablanica i
Serbien. Ett antal pålbyggnader i de östalpinska
sjöarna tillhöra kopparåldern (se d.o.).
Brons-ålderskulturen, som i J. anknyter till
Böhmen-Mährens och Ungerns (se Bronsålder,
sp. 14), är i sitt äldre skede sparsamt, senare
rikare företrätt. Mycket starkt framträda även
Hallstatt- och La-Tène-kulturerna (se dessa).
Från århundradena e.Kr., då J. låg helt inom
romarrikets gränser, finnas talrika
byggnads-rester och fynd av romerska importvaror.
Även folkvandringstidens arkeologiska material
är rikt och omväxlande. G.Em.
Historia. Ententeoffensiven i sept. och okt.
1918 befriade de tidigare kungarikena Serbien
och Montenegro (se d.o.) från centralmakternas
ockupationstrupper; förhållandet mellan de två
tidigare bundsförvanterna var icke det bästa
och, under det att Montenegros myndigheter
kvarblevo i Frankrike, förklarade en under
serbiskt inflytande stående kongress i
Podgo-rica 29/n kung Nikolaus avsatt och landet
förenat med Serbien. De till Österrike-Ungern
hörande jugoslaviska folken började inför
Haos-burgmonarkiens fall söka förverkliga sina
gamla önskemål att uppnå självständighet. I Zagreb
(Agram) samlades i okt. ett jugoslaviskt
natio-nalråd, representerande Kroatien, Slavonien,
Dalmatien, Istrien, Bosnien, Hercegovina och s.
Ungern; det proklamerade de jugoslaviska
områdenas oavhängighet bl.a. av slovenen A.
Ko-rosec och kroaten S. Radie; den förstn. blev,
sedan dubbelmonarkien definitivt fallit
samman, denna jugoslaviska stats första och enda
överhuvud. Regeringen trädde i förbindelse
med de serbiska myndigheterna, främst
Serbiens premiärminister N. Pasic, och 25/n
proklamerades de av jugoslaver bebodda f.d.
öster-rike-ungerska områdenas förening med
Serbien och Montenegro till en stat. Regent blev
serbiske tronföljaren Alexander, som sedan
1915 i huvudsak skött den serbiska politiken
— han blev vid fadern Peter I:s död 1921
konung. Premiärminister blev Pasic. Både på
utrikespolitikens och inrikespolitikens fält har
— 693 —
— 694 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
