Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julita (Julitagård) - Julius, ätt - Julius I (påve) - Julius II (påve; Giuliano della Rovere) - Julius III (påve (Giuliano Del Monte) - Julius, J. - Julius Nepos - Julkaktus - Jullian, Camille - Jullien, Adolphe - Jullundur - Julros - Julstjärna - Julsånger - Jul Sö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS
ventarier. J. är bildat 1527 ur det forna J.
kloster. Efter reduktionen ägdes J. till 1876
av släkten Palbitzki. Nuv. ägaren, löjtnant A.
Bäckström, som till J. samlat ett
friluftsmuseum, har förordnat, att J. efter honom skall
tillfalla Nordiska museet. Th.P.
Ju’lius, fornromersk adelsätt, som enl. den
genealogiska konstruktionen härstammade från
Æneas’ son Ascanius el. Julus (även uppfattad
ss. Ascanius’ äldste son) och som skänkt Rom
några av dess ryktbaraste män. En gren av
ätten utgjordes av de s.k. Julii Cæsares, till
vilka hörde bl.a. Gajus J. Cæsar. W.N.
Ju’lius, påvar. 1) J. I, helgon, påve 337—
352, företrädde i den arianska striden
ortodoxien. Festdag 12A. [B.]
2) J. II, eg. G i ul i an o del la Ro ve re
(1450—1513), kardinal 1471, påve 1503. En
kraftfull härskargeslalt med starka kulturella
intressen, karakteriseras han av en samtida ss.
”ingen vis påve men en kraftfull imperator”.
Av honom kallades Bramante, Michelangelo
och Rafael till Rom. Ännu på sin höga
ålderdom tog han gärna aktiv del i de skilda
krigsföretag, vari han invecklade Kyrkostaten. 1508
bekämpade han jämte Frankrike och Spanien
(”ligan i Cambrai” 1508) staden Venedig och
lyckades av denna stad 1509 tillvinna sig några
omtvistade områden. De följ, åren sökte han
ena de italienska fristaterna mot främmande
maktkrävare och makthavare i Italien. Först
vände han sig mot Karl VIII av Frankrike men
antog till att börja med endast Edsförbundets
Rafael: Julius II. Palazzo Pitti, Florens.
kantoner ss. bundsförvanter. Då kriget utföll
olyckligt för J., stiftade han 1511 den ”heliga
ligan”, vari utom han själv och de schweiziska
kantonerna även Spanien, Venedig, England
och den tyske kejsaren ingingo. Kriget
utmynnade i fransmännens fördrivande ur Italien;
den verkliga följden av kriget, Spaniens
hegemoni i Italien, fick J. själv ej uppleva. B.
3) J. III, eg. G. Del Monte (1487—1555),
kardinal 1536, var påvlig legat vid
Trident-konsiliet från 1545 till dess upplösning 1547;
blev påve 1440. Under hans pontifikat
samlades Tridentkonsiliet ånyo 1551—52. [B.]
Julius, J., se J. J. J a e n z o n.
Ju’lius Nepos, västromersk kejsare (d. 480),
blev 473 den östromerske kejsaren Leo I:s
kej-sarkandidat emot Glycerius, som han
förmådde störta. Kort därefter lät Orestes (se denne)
utropa sin son Romulus Augustulus (se denne)
till kejsare, och J. N. begav sig till Dalmalien.
Här härskade han ännu efter Romulus’ fall
476 och var alltså i verkligheten den siste
väst-romerske kejsaren. B.
Julkaktus, växtart, se Epiphyllum.
Jullian [Zyljä’], C a m i 11 e, fransk
historiker (f. 1859), fil. d:r 1883, prof, i Bordeaux,
1924 medl. av Franska akad. J. är en av
samtidens främsta kännare av Gallien under
forntiden; bland hans talrika skrifter märkes det
monumentala verket ”Histoire de la Gaule”
(8 bd, 1907—26). B.
Jullien [zylja’], Jean Lucien A d o 1 p h e,
fransk musikkritiker och musikhistoriker (f
1845), medarbetare i ”Revue et Gazette
mu-sicale”, ”Ménestrel”, ”Journal des débats” m.fl
tidskr. och tidn. J:s insats som forskare faller
huvudsaki. på 1700-talsmusikens område, bl.a.
med ”La musique et les philosophes du XVIII :e
siècle” (1873), ”La cour et 1’opéra sous Louis
XVI” (1878) och ”L’opéra secret au XVIII :e
siècle” (1880). I hans rika produktion ingå
också värdefulla biogr. över Berlioz (1882) och
Wagner (1886). G.J-n.
Jullundur [juTanda], se Jalandhar.
Julros, växtart, se Helleborus.
Julstjärna, Poinse’ttia pulche’rrima, en i
Mellanamerika inhemsk, allmänt i rum odlad
tö-relväxt, med blomliknande, ända till 25 cm.
bred rosett av skarlakansröda högblad, vilka
omgiva de oansenliga blommorna. O.Gz.
Julsånger, gamla sånger, vilka sjungas i
samband med julfirandet och mestadels äro
förbundna med ett i någon mån dramatiskt
utförande. Främst bland dem märkas de ännu
flerstädes framförda ”Sankt Staffans visa” och
”Trettondags-stjärnan”. Jfr Jul. G.M.
Jul Sö, sjö vid Himmelbjerg, Jylland; 5,«
kvkm. J. genomflytes av Gudenaa. O.P.
— 719 —
— 720 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
