Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juniusbreven - Junk - Junkacéer - Junker - Junker, Wilhelm - Junker, Hermann - Junkerdalen - Junkerpartiet - Junkers, Hugo - Junkrarna - Juno (astronomi) - Juno (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNK
store politikern. I sin polemik väjde förf, icke
för några insinuationer. — Sitt största intresse
ha emellertid breven genom problemet om vem
deras förf. är. En hel rad av politiker ha de
tillskrivits, män som Sackville, Burke, Gibbon,
Lord Chatham etc. Efter hand ha allt flera
forskare enats om att anse Sir Philip Francis
(se denne) som förf. Det har visats, att
Ju-nius’ åsikter i olika frågor nära sammanfalla
med dennes; dessutom företer den förvrängda
handstilen i de ännu bevarade originalen till
J. stora likheter med Sir Philips. — Litt.:
”Letters of Junius”, utg. av J. Ward (1854); H. R.
Francis, ”Junius revealed by his surviving
grandson” (1894); senast C. W. Everett, ”The
letters of Junius” (1927). l.A.
Junk, kinesiskt fartyg, se D j o n k.
Junkacéer, växtfam., se Tågväxter.
Junker (fsv. iunker och iunkhærra, från mlty.
junker, junchere, ty. junker), eg.: ung herre;
tidigast: i sht adlig yngling, page, som titel även;
prins (t.ex. j. Magnus). I nysv. kvar bl.a. i
uttrycket gunsti’ j., urspr. en hövlig tilltalsform,
samt i biformer på -are t.ex. fan-, kammar-,
lant-, styckjunkare. — Under 1800-talet
brukades j. som beteckning för adliga godsägare i (i
sht ö.) Tyskland; ofta med hånfull betydelse av
reaktionär. I Tyskland och Ryssland förr
också: officersaspirant, kadett. E.H.
Junker [jo’pkar], Wilhelm, tysk-rysk
Afrikaresande (1840—92). J. bereste 1873—74
Nordafrika, 1876—78 Nilen. 1879—83 besökte
han niam-niam- och mangbetufolken samt
utforskade floderna Uelles och Aruvimis övre
iopp. J. skrev ”Reisen in Zentralafrika” (i
”Petermanns Mitteilungen”, Erg.-bd 20, 1888—
89) och ”Reisen in Afrika 1875—86” (3 bd,
1889—91). M.P.
Junker [jo’gkar], H e r m a n n, österrikisk
egyptolog (f. 1877), 1912 prof, vid Wiens univ.,
1928 direktör för tyska arkeologiska inst. i
Kairo. J. har i sht studerat ptolemaiertidens
hieroglyfinskrifter och uppnått viktiga
språkliga och religionshistoriska resultat; han har
för Wien-akad:s och Tyska inst:s räkning
företagit utgrävningar på olika platser i Egypten.
O.K.-P.
Junkerdalen, en sydöstlig, skogrik
fortsättning av Saltdalen i Nordland fylke, Norge. I
dalens översta del nära sv. gränsen ligger
Graddis fjällstuga. En vintertid ganska trafikerad
väg leder härifrån till Kvikkjokk. M.P.
Junkerpartiet leder med avseende på namnet
sitt ursprung från den i Preussen o. 1850
förekommande benämningen Junkerpartei (jfr
Junker). I Sverige är j. namnet på den
vid 1850/51 års riksdag mot Hartmansdorff
(se denne) fronderande delen av adeln.
Anled
ningen till brytningen var Hartmansdorffs
representationsförslag vid samma riksdag, gående
ut på ett uppoffrande av adelns självständighet
J., som icke var något parti i eg. mening, var i
politiska frågor lika konservativt som
Hartmansdorff men ville icke uppgiva adelns
ställning som särsk. stånd. I den ekonomiska
politiken accepterade j. den alltmera dominerande
frihandeln men ville likväl icke binda sig för
dess konsekventa genomförande, som åsyftades
av Gripenstedt. Ledare för j. var till en början
C. O. Palmstierna. Bland övriga mera
bemärkta anhängare av j. kunna nämnas E.
Sparre, G. Bildt och G. Lagerbielke. Ledningen
inom j. övertogs snart av Henning Hamilton,
som intill det sista försvarade
ståndsrepresentationen. Karl XV hade i j. sina trognaste
anhängare och personliga vänner. A.ö-n.
Junkers [jo’gkars], Hugo, tysk
flygmaskins-konstruktör (f. 1859), 1897—1911 prof, vid tekn.
högsk. i Aachen,
övergick vid
världskrigets början till
flygplansindustrien.
J:s’ konstruktioner
äro helt byggda av
lättmetall med lågt
liggande vingar,
vilka ha tjocka
profiler och med
vingbal-karna bestående av
en serie mindre
ving-balksrör, varigenom
vingarna bl.a. bli
re
lativt osårbara mot art.-eld. J.-flygplanen äro
de, som mest anlitas i lufttrafik. Junkers
Wer-ke i Dessau med c:a 3,000 arbetare har
flerstädes filialer, bl.a. A.-b. Flygindustri i
Limhamn. F.Az.
Junkrarna, se Junker och
Junkerpartiet.
Juno, astr., en av de först (1804) upptäckta
småplaneterna. M-t.
Juno, rom. myt., maka till Jupiter (se denne),
motsvarande grekernas Hera (se denna). J.,
som är den äldsta i Italien dyrkade
gudomligheten, var väl urspr. en mångudinna (därav
trol. binamnet Luci’na, kult enl. traditionen
införd av Tatius), varav härleder sig hennes
dyrkan ss. äktenskapets (J. Pro’nuba el. Juga) och
barnaföderskornas (J. So’spita) gudinna. J.
hade flera kultställen i Rom (J. Luci’na på
Esqui-linum, J. Regi’na, himladrottningen, och J.
Mo-ne’ta, namnets ursprung dunkelt, på Capitolium
o.s.v.) och annorstädes (J. So’spita el.
Lanuvi’-na i Lanuvium). J:s attribut voro bl.a. alltefter
hennes kult: gås (J. Mone’ta), påfågel, slöja,
scepter och blixt (J. Regi’na på Capitolium),
— 735 —
— 736 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
